Nej, usch och fy, så dystert det blev i går. Nu måste vi lyfta blicken och lätta från marken efter gårdagens helvetesskildring. Och så snart jag skriver ordet ”lyfta” faller jag ner i ”lyfta-frågan-träsket” – en sumpmark som slukat det tidigare enkla ”ta upp frågan”. Eller ”diskutera frågan”.
Frågor som inte lyfts "adresseras". Sån är världen bliven. Men bäst som man sitter och deppar över detta, säger en röst i radion (musikkunnig kvinna, är allt jag minns): ”och så är det en bordun som lyfts…”
 |
| En ängel med sin säckpipa |
Aha, giva fyllighet! SAOL förklarar med ett modernare språk:
”oföränderlig ton t.ex. i säckpipa som ackompanjerar melodi”.
En tanke la sig (som en bordun) i skallen: vad uppfriskande med människor som inte förklarar sönder det som är så välbekant för dem själva. Som lyssnare kan man ju slå upp det man inte begriper.
Och som exempel på en bordunton ges säckpipan, kanske det instrument jag skattar högst. Nu har just den tonen också fått ett namn och hamnat i min vokabulär. Uppiggad drar jag ett av alla lyfta-exempel från mina anteckningar. Det var reportern som diskuterade inrikespolitik och sa:
”Behöver han lyfta några andra frågor för att liberalerna ska lyfta?” Det är samma stuk på det lyftet som exemplet från en annan person häromsistens som ville ”säkerställa säkerheten”.
Och som exempel på en bordunton ges säckpipan, kanske det instrument jag skattar högst. Nu har just den tonen också fått ett namn och hamnat i min vokabulär. Uppiggad drar jag ett av alla lyfta-exempel från mina anteckningar. Det var reportern som diskuterade inrikespolitik och sa:
”Behöver han lyfta några andra frågor för att liberalerna ska lyfta?” Det är samma stuk på det lyftet som exemplet från en annan person häromsistens som ville ”säkerställa säkerheten”.
Alexander Clows träsniderier (1911) i Thistle Chapel, St. Giles, Edinburgh
