Mera grus* i språkmaskineriet

Några av mina sagespersoner diskuterade nyligen sina kunskapsluckor (7 juli) och de återkom häromdagen med andra iakttagelser. Eva hade hört en programledare i tv be gästerna ”joina” henne i soffan.

Ja, hjälp oss milde herre, eller vem som helst: På Wiktionary ligger ”joina” och kallas för ett svenskt verb. Så tilläggs att det är en anglicism, knappast en överdrift. Ordet sägs betyda ”haka på, hänga med, delta i”. Och jag som tyckte att översättningen skulle vara ”gör mig sällskap i soffan”. Det är konstigt att man inte bär bahytt och äter grötväta som man låter! 

Olles bidrag var en knasig sammanställning han sett i en påannonsering i ett av tv:s morgonprogram: ”Osmickrande hyllning av Bergman”. 

Han skriver ”kanske är jag överkänslig nu men en ’osminkad’ version av något begriper jag vad det är". Och tillägger att en osminkad framställning ju faktiskt kan vara en hyllning. Däremot anser Olle att ordet ”osmickrande ” känns konstigt när det sätts ihop med ”hyllning”.

”Osmickrande känns nästan som motsats till hyllning”, skriver han. Man instämmer.

Ja, det sitter alltså några typer ute i stugorna och reagerar. Det vore bra om  de vore journalister på radio och tv samt i tidningar.


* Kom osökt på en fin låt från 1948, ”Mera bruk i baljan boys”, (man var engelskinfluerad redan då…) med Anders Börje. Lyssna på den på Youtube och kom sen och säg att det inte var bättre förr!

Överlevnadskit är inte det lättaste ord att läsa

Man talar ibland om grader i helvetet. Vad gäller språk- och förståelsehelvetena kan graderingen se ut så här: Simpla stavfel gör vi oss skyldiga till lite till mans (vissa mer). Det verkar vara som om det ökade och ”snabbare” tangentbordsskrivandet ligger bakom att folk oftare skriver o istället för å eller tvärtom. Detsamma gäller för e och ä. Rubriken ”Han fick plötslig träningsverk” ser kul ut, men förstår gör man.

Sen finns det en mellangrad, nybildningar, som ser ännu roligare ut. Eftersom de skapats av ett engelskt ord tillsammans med ett svenskt måste man tänka efter en stund. ”Överlevnadskit för alla behov”, läste jag i en annons. Överlevnadskit? Först tyckte jag att det var två s och undrade förstås vad för slags skit överlevnadsskit kan vara. Så kan man lura sig själv vid oväntade ord.

Detsamma gällde den pajfyllning som kallades ”Löjromstopping”. Här tyckte jag att andra leden i ordet var stoppning. Stoppning med löjrom skulle väl vara en mycket tillfällig sådan, antar man.

 
Så finns de helt omöjliga skapelserna (för undertecknad i alla fall). En författare intervjuade en journalist som sa om ett party han bevistat: ”Jag kraschade för drinkar”. 

Den meningen undrar jag ännu över. Flera veckor senare.

Vem plockar inte körsbär hela dagarna egentligen?

Det kändes relevant, som man brukar säga i dag, att fortsätta med uttrycken från bak- och matvärlden. Körsbäret på kakan leder gärna tanken till våra russin som vi plockar UR kakan, men det är givetvis en annan innebörd i detta förfaringssätt. Men det är faktiskt också många som plockar russinen ur kakan eftersom de inte gillar russin och då får talesättet den motsatta innebörden, skojigt nog.

Apropå körsbär så har vi det nya (i bloggen tidigare nämnda nån gång) ordet ”körsbärsplockning”. Vad är det för nytt med det, kan en och annan läsare undra, men sen en tid betyder det inte vad man förr avsåg med frasen utan man har snott det från engelska cherrypicking (som också plötsligt fått två betydelser, en mer konkret, en lite samtidsanpassat snacksalig). Inom vetenskapen innebär begreppet att "man drar slutsatser från observationer som stöder ens åsikt men utelämnar sådana som talar emot". Just den definitionen tog jag från från Stockholmsinitiativets text betitlad Klimatupplysningen. Den här sortens "plockning" tycks användas av många så den har nog redan satt sig i språkbruket, som språkmänniskor säger.

Även jag drar vanligen slutsatser från observationer som stöder mina åsikter och utelämnar sådana som talar emot. Men det kallar jag inte körsbärsplockning. Nej, det är en syssla jag också ägnat en del av de senaste dagarna åt, se bild. De största bären sitter höst upp, kan någon annan ha lagt märke till detta?

Ett körsbär ovanpå söndagen?

I tv-serien sa plötsligt en av rollfigurerna att något var ”the cherry on top of the Sunday”. Just i det här fallet minns jag inte den svenska översättningen, så perplex blev jag, men den torde ha varit något i stil med ”grädde på moset”. Men körsbär på söndan?

Nej, personen sa givetvis ”cherry on top of the sundae”, som ordagrant (nästan) blir "körsbäret ovanpå glassdesserten". Antagligen säger engelskspråkiga oftare ”the cherry on top of the cape” – med samma bildliga betydelse, "grädde på moset". Ytterligare ett synonymt uttryck på engelska är ”the frosting on the cake”.

                                               🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒🍒

Tyvärr har den där frostingen kommit att bli svenska när det gäller bakverk. Tidigare hade vi glasyr eller kristyr beroende på innehåll, men det är klart, frostingen innehåller en färskost vi inte (mig veterligt) smetat på kakor och muffins innan amerikaner lärde oss det.

 
Däremot är inte ”toppingen” lika glasklar (och förresten är den inte alls klar utan vit eller äckligt färgad). Läggs den verkligen uppe på något – som man gjorde med strössel på glass innan valfriheten blev större – ja, då finns det kanske inget svenskt ord. Men topping på pizza och paj – där går skam på torra land – nog heter det väl fyllning? 

Vad gäller det svenska "grädde på moset" är det kul att det har en motsvarighet som s a s går åt andra hållet: "Lök på laxen". 

Citerar här ”Ordbajsaren" som skriver: "Går man tillbaka historiskt så råder det alltså inga tvivel om att ”lägga lök på laxen” är något negativt/…/. Gällande grädde på moset så avser detta ”pricken över i” och är således något positivt. Sedan kan man alltid diskutera kring om grädde på moset är speciellt smarrigt."

Kanonservis av SAOB

I går skrev jag om "servis". Det skulle jag ha låtit bli. Vänder man sig till Svenska Akademiens ordbok för mer upplysning så har den så mycket att säga om ordet att man dånar. (I sanningens namn: det gäller alla andra ord i verket som hittills består av 37 band.)

 
Förutom att vara samlingsnamn för en hoper tallrikar, såskoppar och soppterriner har "servis" – allmänt sett – med betjäning och servering att göra.

 
Redan ett första, planlöst, googlande hit och dit visade på uttrycket "kanonservis". Hur lätt hade inte en person i min ålder kunnat säga om en restaurang, exempelvis, att de har en ”kanonservis” – alltså en prima betjäning. Men en äldre dito "står för det manskap som under strid avdelas till en artilleripjäs eller kulspruta för att sköta den" (Wikipedia, under "Artilleri").

 
Såna här språkutflykter får en att förstå vad tiden gör med ord och sätt att uttrycka sig. Men detta är inte vad som sker nu när folk och rackare* inte fort nog kan svänga sig med det senaste. 

Förresten råkade jag även skriva ”dåna” här ovan. Det är ju bl a det som kanoner gör (eller åskan) –mullrar och dånar. Emellertid kan det även betyda ”tuppa/svimma av”. Ett litterärt exempel från mitten av 1800-talet ges i SAOB: "Ni är en kammarkarl och dånar för en smula blod".

 
Skrutt till kammarkarl, får man säga.


* Folk och rackare var en musikgrupp, verksam i tio år från 1970-talets mitt. Folk och rövare i Kamomilla stad, däremot, dök upp ca 20 år dessförinnan, 1955.

När Saida var det enda medium man kände till

Men världen är vad den är ändå, och vår varseblivning också. Den skapar inte, utan avbildar. Inte heller språket skapar, det speglar. Och då bör strävan förstås vara att det ska spegla verkligheten så exakt, rimligt och nyansrikt som möjligt, och varseblivningen avbilda så differentierat som vår uppmärksamhet förmår.

Nej, det där sa inte jag utan författaren Lena Andersson. Min rudimentära tolkning är att hon menar att det är jätteviktigt att vi försöker vara ense om vad ord och meningar betyder och anstränger oss att följa den överenskommelsen.

Det är ingen enkel sak, var och en av oss är präglad av den tid vi växte upp i och hur språket omkring oss lät då. Vidare finns det hur många andra präglingar som helst: familjens sätt att leva, kompispåverkan, vilka medier (och då menar jag inte Saida*) man utsattes för och en massa annat jox.

Misstänker på skapligt goda grunder att nutidsmänniskan har större press på sig för att verka allmänbildad, visa att hon hänger med. Man ska vara insatt i världspolitiken, nöjes-, kultur- och it-värden. Alla dessa ”världar” växer exponentiellt och med kvadraten på hypotenusan och det blir allt svårare att prestera en vardaglig allmänbildning.

Förmodligen är inte nutidsbarnen lika stolta över att kunna stava till ”assiett” som undertecknad var en gång. Man tänker inte lika länge på assietter numera, man säger kanske inte ens ordet. Så går det med gamla serviser. Säg förresten "servis" högt och många tänker på annan servis. Kanske.

Ju mer vi tankemässigt glider isär beroende på all personligt vald information vi tillägnar oss, desto mer disparat blir språket. 

Trälit, som man sa där jag kommer ifrån och satt och stavade assiett rätt.

*En s k blinkning till äldre läsare. Saida (1923-1998) var ett medium av annat slag, en sierska, framför allt känd i övre Norrland. Hon hittade min svågers stulna moped. Så jobbar ett medium av rang!

Lucksnacket övergår i rutor, prickar, punkter, fyrkanter

Gårdagens luckdiskussion paret ägnade sig åt var intressant. Först tänker man: Tjaa, är luckor svarta eller vita? Det måste ju bero på hur bakgrunden ser ut där luckorna dyker upp. Och bakgrunder kan, precis som köksluckor, finnas i alla möjliga färger. Fast "kunskapslucka" är nog det etablerade ordet. I ännu en kvart eller så, för språket ändras i rasande takt.

Från luckor till rutor och alla de tomma fyrkanter man ska sätta kryss i under livets gång: ”Har du vaccinerats mot stelkramp?” Har du besökt detta resmål förr?” Vilka mediciner äter du?” Är du medlem hos oss?”

Ständigt dessa rutsystem.

Ibland finns de där för att man ska pricka av något. Kanske har man t o m konstruerat dem själv: ”Pass. Pengar. Biljett. Mobilladdaren. Lisas present”.

När man ska packa inför en resa kanske man inte ritat tomma rutar, men prickar av punkter gör man. Jo, jag sa ”pricka av”. Det märkliga är att många människor i dag – när de prickar av något – säger: ”Check. Check. Check".

Har hittat en översättning på nätet som lyder så här (sammanhanget får man tänka ut själv): "I took a local reading". Så här fick svenskan bli: "Jag gjorde en check av området".

För undertecknad skulle det mest naturliga vara att säga: "Jag kontrollerade/undersökte området". Eller nåt.

Å andra sidan är "check" en bagatell mot uttrycket ”ticka alla boxar” (tick all the boxes) som innebär att något uppfyller ens önskemål, stämmer till punkt och pricka. "Tick the box" betyder egentligen och på engelska "kryssa för/i rutan".

Är jag klar för dagen? Check, check, check: ja, inlägget tickar alla boxar jag hade för dagen.

  ✅✅✅✅☐☐☐☐❌❌❌❌✔️✔️✔️✔️☐☐☐☐❌❌❌❌✔️✔️✔️✔️✅✅✅✅