Förr brukade 24/7 avsluta "fruntimmersveckan", nu pågår det jämt

Det är lätt att tro att denna skribent vänder sig mot allt som hämtas och hämtats från engelska. Då tar man fel, det finns mängder av ord och uttryck som är vettiga att låna. Och det gäller ju inte bara engelska: kanhända nepalesiska, katalanska och japanska har ett antal ord som skulle kännas användbara även för oss! Problemen uppstår när man oreflekterat släpar över sånt som, exempelvis, 24/7. I radion berättade en grabb om sin jacka som han gillade så mycket att han bar den ”tjugofyrasju”. 

Många undrade säkert vad han sa. När det skrivs blir det kanske ännu knepigare. En fastighetsskötarfirma som sökte medarbetare skrev i sin annons: ”Vår verksamhet är öppen 24/7 och du bör kunna arbeta både kväll och helg”.

Nu var inte verksamheten öppen enbart 24 juli utan vad vi brukat kalla: ”dygnet runt” (med ”alla veckans dagar”som eventuellt tillägg). Engelsktalande, å sin sida, tänker: ”öppet 24 timmar alla veckans sju dagar”.

Det här måste ställa till problem, kanske för den klubb* (exempel nummer två), vars "intressenter möts 24/7 för att göra affärer och nätverka”.

De flesta av oss utläser nog ännu 24/7 som tjugofjärde juli, vilket i exempel nummer tre blir uppenbart: En artist annonserade om sin show på en ort. I annonsen stod ”Ditt liv är här” (namnet på föreställningen) och sedan datumet för framträdandet: ”24/7”. Det vill säga tjugofjärde juli. 

Missförstånd att vänta, med andra ord, till 24/7 är det bara en och en halv månad kvar.



*Webbplatsen där exemplet stod är en slags ”marknadsplats” för sportklubbar och eventuella sponsorer. Fråga inte mer, det här är verksamheter som undertecknad inte kan föreställa sig.

Har inte mänskligheten knuffats av det spår den tidigare beträtt?

Ingenstans är man fredad. På tåget låg en tidskrift, jag bläddrade planlöst. Och se, det tar inte många minuter innan man sitter där med rynkad panna. Den här ”nudgingen” är väl ändå färdigpratad vid det här laget, men nejdå, hjulet ska uppfinnas på nytt. Och under lång tid.

Upprepar för den som eventuellt missat den här aspekten av mänskligt liv. Nudge kommer från engelskans ord för vårt ”knuffa, putta i en viss riktning”. Egentligen betyder det bara att nån som vet bättre försöker få pöbeln att göra rätt saker.

Nu har det förekommit lite olika åsikter under människans 300 000 (?) år på jorden om vad som egentligen är rätt saker. I alla fall blev många skitarga när Socialstyrelsen ville att vi skulle äta 6-8 brödskivor om dan. Ett annat återkommande knuffande är hur vi ska hantera choklad, kaffe, vin och allt möjligt. Ena dan är det bra, andra helt åt skogen. Det har överlag varit så i människans värld att hon ibland har haft en del koll på sin egen tillvaro, vad som är nyttigt, vad som är dåligt, etc. När hon levt i större grupper har hon fått passa in sig skapligt, folk har varit tvungna att bli kompatibla, som det heter i dag, med varann om sammanslutningar ska funka.

Det första exemplet på den här nudgingen tvingar en att bita ihop, sitta stilla båten och försöka bevara lugnet. Exemplet beskriver att man satt upp skyltar med ”släng skräpet här” vid papperskorgar. Då slänger människor skräpet just där det är bäst att det kastas.

Jag tänker på allt som nudgat mig i olika riktningar: Står det ”dra” på en dörr så drar jag. Står det ”skjut” skjuter jag. I en affär kan det stå ”kassa” på en skylt. Då brukar jag betala där. Det mesta i mitt liv har varit nudging, men kanske inget att berätta om. Däremot är det intressant hur självklarheter tycks ha tagit över människorna med sitt öronbedövande dån av intighet.

Det är bara jag från det lilla, lilla landet i norr som skriver

Igår företog bloggen en utflykt till flydda dar. Nu är den tillbaka i den hårda verkligheten. Kanske har jag berättat om det lilla av statistik som går att förstå, statistik som rör denna blogg, alltså. Det enda man kan se är antal ”vyer”, en rubrik som väl kommer från ”views” och som avser antalet ”tittar” på Sbråk. Som jag nämnde häromdagen så ligger antalet på 15-30 (tack mamma, pappa, moster Astrid och andra släktingar för att ni känner er tvungna att läsa!).

Dessutom visar statistiken vilka länder dessa ”tittar” skett i. Jag har svårt att tro att det finns läsare i Kamerun, Ukraina och Indonesien. Redan med USA är det skumt. Antagligen beror det på att jag skrivit något namn för diverse könsorgan på ett främmande språk eller kanske beteckningen på ett tåg i bortre Mongoliet – alltså något som stavas precis som jag skrivit på ett tungomål jag inte ens vet existerar: något som någon sitter och googlar efter.

Men just i dag går det lätt att ana varför det finns 47 träffar från USA (och ett gäng till från diverse länder). Jag skrev ju om foundation och concealer och åker på så sätt lite snålskjuts på vloggande Kardashianfolk, Nu blir det ännu fler träffar, vilket får stackare över hela jorden att undra vilket jädrans språk detta är och vilken jädrans sida de kommit in på!

Pjuck, plånkor och busenkla grejer - är man kanske en dussinsjäl?

Språkilsken som man går det ändå lätt att halka av vreden och hamna i humorn.

För några inlägg sedan nämndes ”pjuck” och ”plånka”. De här gamla slangorden (eller vad de nu är) piggar upp: framför mig ser jag den tioårige pojke (vän till familjen) som brukade ”beställa” såna ord (det här utspelade sig för drygt tjugo år sedan).

”Kan du inte säga det där som betyder ”skor” och ”plånbok”, bad han. Det var en givande del av sbråkmakarkarriären, lite som en framgångssaga. Tänk att någon kan bli så förtjust i ord som hängt med från ens egen barndom!

När jag ramlade över på ordet ”busenkelt” häromsistens, framkallade det lika delar förtjusning som en slags rysning i min inre tonåring: ”Nämen, herregud alltså, vilket larvigt ord!”

Har man väl fått tag i skojnerven är det bara att fortsätta nysta: Svenska Akademiens ordböcker på nätet under https://svenska.se/tre/ är kul att söka i eftersom de har ett stora spann mellan sig – tidsmässiga och andra som är svårare att fatta. SAOL säger att ”busenkelt” betyder ”mycket enkelt” och är ”vardagligt”. SO undrar om man egentligen menar ”basvinkel” och SAOB antar att det man söker är ”dussin-själ”.

Det känns nödvändigt att slå upp denna dussin-själ. Där finns ett citat från 1841 (ur en litterär dåtida tidskrift). Man kan inte bli annat än förtjust: ”… en af dessa dussinsjälar, som i det alldagliga lifvet vandra omkring der och hvar, utan aning och utan tanke om något högre lif än det, som dväljes i hvad Engelsmannen kallar comfort.”

Sbråkbloggen kontra en fet highlighter,175 000 000 mot 29

Gårdagsinlägget tog åter upp problemet med mot. På något ställe vände jag mig även mot med.

Det skulle inte bli lättare, för bland andra exempel fanns detta i en kyrklig tidskrift:

Styrkan i en kyrka får inte eftersökas i krafttag som tydligt arbetar mot människor, utan bjuder motstånd vid förtryck, orättvisor och allt som motarbetar det diakonala uppdraget och här finns ett tydligt ställningstagande från våra biskopar.

Vad står det? Här finns tre "mot-nånting" som när de uppträder tillsammans blir svåra att tyda, även om man inser att texten beskriver något bra.

Men prepositioner – vem bryr sig? För i skrivande stund (ok, strax innan) sändes ett radioprogram om sådana som vet vad de gör, vad de arbetar med och för, kanske även mot. Det handlade om särskilda influerare med många följare.

Man får ompröva sin egen verksamhet, eller åtminstone betrakta den en stund, som jämförelse.. Här sitter en annan och grubblar över betydelsen i små skitord när det finns folk som ”brinner för sminkvideor”. En ung amerikanska har 175 miljoner följare i sin sminkblog. (Sbråkmakaren kommer ibland upp i 30, men marknadsför sig i och för sig inte så hårt).

En delägare i ett kosmetikföretag beskrev videorna. Personer, mest kvinnor, sitter och sminkar sig framför kameran  och pratar om vad de gör. Man kan säga att de ritar och berättar. Delägaren kallade förfarandet genuint. Influeraren börjar sminka sig och genomgår en transformation, går från att vara osminkad till ett färdigt resultat. Tittaren bjuds in i en värld där man känner äkthet. Så långt delägaren som tillade att det här var mycket intressantare än filmer om trädgårdsslangar eller privatjets.

Där fick han (delägaren) fikon: en trädgårdsslang, ett privatjet eller någon som sminkar sig väcker alla ungefär lika stort intresse hos denna skribent.

På frågan om vad som verkar få följarna mest förtjusta svarade han att en concealer eller foundation inte är lika lätt att inspirera med som en riktigt fet highlighter eller en cool blush eller nåt på läppar eller ögon.

Jag har inte citerat honom (delägaren) ordagrant. Men jag tror att andemeningen kom fram.

Få se nu, vad var det nu jag själv höll på med? Jo, orden ”med” och ”mot”. Kom igen, kära läsare, visst känner du inspirationen i denna genuina blogg?

Med eller mot? Fy sjuttsingen, frågorna är alltid lätta, svaren svåra

Ungdomen säger att man inte är med i tiden utan att man tycks kämpa mot. Mot det vill man invända att det lätt låter sig sägas, men till och med beträffande ”med” och ”mot” stirrar man dagligen ut i en verklighet som darrar av existentiell ångest.

På frågan ”med eller mot” är svaret inte längre det ena eller det andra, antingen eller. De två prepositionerna – motsatser trodde jag – har kommit att bli synonyma. På nåt vänster. En gammal favorit (läsarna har hört den) är: ”Hon jobbar mot barn och ungdom”. Det känns inte rätt sak att säga i denna annars hyperempatiska tid. Det är värre än man anar, ondsintheten låter ingen slippa undan: ”vi är ett team som jobbar mot äldre personer”. (Jojo, vill man tillägga, det känner man allt av.)

Ingen behöver inte söka med ljus och lykta (ha, Diogenes också, välkomna alla gamla filosofer!) efter fler: En s k boendestödsgrupp söker medarbetare till en enhet ”som arbetar mot personer med psykiska, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar”.

Det är de här omkastade innehållsriktningarna i småord som får en att slita sitt hår. Med är ej längre med, mot ej längre mot.

Utsatt för dessa känslostormar kan man även känna osäkerhet inför rubriken om en sångerska, vars ”senaste låt är präglad av separationen med pojkvännen”. En separation ”med” någon låter halvmysigt jämfört med vad undertecknad skulle skriva: ”separation från någon”.

Såna här kast ner i känslodjupen kan inte leda till annat än en längtan efter fler filosofer, eller vägledare över huvud taget. Läs fortsättningen när sbråkmakaren går ål in för att lindra sin oro.

Plånkan har konstigt nog ännu inte kraschat ut ut ordlistor

Modeord är en sak. De kommer och de går. Med det vi kallar slang verkar det vara annorlunda, slangord tycks sätta sig fast mer i folks hjärnor. Exempelvis är ord som plånka och pjuck ännu gångbara – eller gäller det bara mig och mina generationskamrater?

De här tankarna kom sig av ett ord som nämndes i går: ”klockren”. Man kan givetvis inte säga sånt här med säkerhet, men nog verkar det som om man hörde om fler ”klockrena” saker för några år sen?

Det var inte länge sen bloggen tog upp ”krascha ut (ur)”och nu är det dags igen eftersom uttrycket nämnts – ofta och oförväget, vill jag tillägga – i min omgivning senaste tiden. Och det används märkligt nog enbart om vad England antas göra ur EU: krascha ut.

Det är säkert få som har specialintressen liknande sbråkmakarens, men det kan inte hjälpas att det är spännande att fundera över om ”krascha ut (ur)” kommer att kvarstå och då gälla annat än England?

Förutom ”somna av utmattning” (min tolkning av hur "crash out" förklaras i The English Cambridge Dictionary, kanske motsvarat av det gamla ”törna in”) kan uttrycket även betyda ”åka (ut) ur”. Det senaste används mest i sportspråk, ett lag ”åker ur” serien. Varför inte även England helt sonika bara ”åker ut” är märkligt: är det inte precis vad det betyder?