”Karin välkomnar ett av hennes största fans”. Meningen stod i en liten text som beskrev ett tv-program. Inte världens viktigaste meddelande, men en del av oss är så lagda att vi förväntar oss en åtminstone medelgod svenska i tidningar. Nu kände jag till att Karin var programledaren och eftersom ingen annan person nämndes fick man utgå från att det skulle ha stått ”Karin välkomnar ett av sina största fans”, något som sedan visade sig stämma med verkligheten.
Jag är en j-a språkpolis och anser bl a att texter från TT inte ska behöva låta läsare fundera över såna enkla samband.
Även i ”min” tidning hittar jag något liknande: ”Jag har saknat min publik, säger komikern XX, om hans återkomst på scen”.
En journalist ska veta att det heter ”sin” i detta sammanhang vågar jag anse även om det gör mig till en otäckt krävande människa.
En fråga om detta, hans/hennes/sin, ställs av en läsare i Språktidningen (2015) och svaret inleds på följande vis:
Det är olika hur accepterande olika språkbrukare är, men helt klart är att många reagerar när någon bryter mot grundregeln i formell text.
I den demokratiska värld vi bebor (tror jag skrev exakt samma formulering häromdan, hjärncellerna börjar ta slut) är vi alla brukare på ett eller annat sätt. När det gäller språket är vi språkbrukare. Som sådana tycks vi ännu vara ”olika accepterande” gentemot det här språkfelet (fan, nu blir det korrektionsanstalt igen, jag skrev att något kan vara ”fel”).
Det är ju bara en fråga om acceptans. Skärp dig, läsare! Vaffanken, Karin välkomnar ”sin” vän eller ”hennes” vän? Det är väl inget att bråka om?
torsdag 7 november 2019
onsdag 6 november 2019
Bantningspillrens märkvärdiga effekter och inblick i objektens värld
Utländska bluffsidor på nätet är givetvis inget att skriva hem om. Eller skriva om i bloggen, för den delen. Men vissa pärlor vill man inte undanhålla läsarna. På en stor sajt om ett sånt där piller man går ner i vikt av, stod små citat från fejkade svenskar. "Marianne 48, Jan 37" och "Britta 55" m f l hade uttryckt sin glädje över de verkningsfulla tabletterna. Det blev dock lite si och så i översättningarna av dessa ”svenskars” lovord. Som det från ”André i Karlstad”: ”Jag har gått ner i vikt och jag är inte längre rädd om min hälsa!”
Mjaa, ska man göra succé med sina bantningspiller får man allt anstränga sig mer med språket.
Underligt kan det också bli utan översättningsmissar. Och märkligt var ordvalet hos en ordningsvakt som i ett radioprogram klagade över stress och underbemanning på jobbet. Vakten beskrev hur hon ”var på ett objekt” och sen ett annat. Det var objekt hit och objekt dit och man förstod till slut att ibland avsågs ”torg”, ibland ”sportarena” – ja, platser, helt enkelt, där vakterna skulle jobba.
Att kalla ställen för objekt lät konstigt, så jag googlade lite planlöst. Och på tre röda hittade jag en annons där montörer söktes. I den beskrevs vilka slags arbeten som skulle kunna komma ifråga och var företaget brukar få sina uppdrag: ”Bostadshus, hotell, offentliga miljöer och kontorsbyggnader är några exempel på olika typer av objekt vi har gedigen erfarenhet av.”
Mjaa, ska man göra succé med sina bantningspiller får man allt anstränga sig mer med språket.
Underligt kan det också bli utan översättningsmissar. Och märkligt var ordvalet hos en ordningsvakt som i ett radioprogram klagade över stress och underbemanning på jobbet. Vakten beskrev hur hon ”var på ett objekt” och sen ett annat. Det var objekt hit och objekt dit och man förstod till slut att ibland avsågs ”torg”, ibland ”sportarena” – ja, platser, helt enkelt, där vakterna skulle jobba.
Att kalla ställen för objekt lät konstigt, så jag googlade lite planlöst. Och på tre röda hittade jag en annons där montörer söktes. I den beskrevs vilka slags arbeten som skulle kunna komma ifråga och var företaget brukar få sina uppdrag: ”Bostadshus, hotell, offentliga miljöer och kontorsbyggnader är några exempel på olika typer av objekt vi har gedigen erfarenhet av.”
 |
| Här en bild av ett objekt man ibland kallar in ordningsvakter för. Själv kallar jag det "folksamling på torg". |
tisdag 5 november 2019
Inte bara valet av verb som är godtyckligt om man tänker efter
Material och/eller materiel – om det handlade inlägget 2 november. Apropå den diskussionen kom ett mejl där signaturen ”Undrande” undrade om då Försvarets materielverk ”inte borde heta Försvarets materialverk?”
Och det är så sant även om materialkostnaden för försvaret då kommer att bli hög – man tänker på skyltar, logotyper och annan materiel.
De käpphästar som skuttar runt i denna blogg kan dyka upp i det övriga samhället, hör och häpna. Nyligen hade DN-läsare reagerat på att skolministern i en intervju sagt: ”det vi inte har kommit till bukt med är den bristande likvärdigheten och…”
De fraser som nu allt oftare blandas samman är ”få bukt med” och ”komma till rätta med”. En läsare gick så långt att hon/han bad Anders Svensson (chefredaktör på Språktidningen och som skrivit Språkkrönikan i DN om detta) att ”starkt fördöma” det felaktiga bruket.
Men Språktidningen, Språkrådet, m fl hör inte till de fördömande. Så här skriver A S:
Att fraser förändras på det här sättet är inte nytt. I dag är det till exempel ungefär lika vanligt att ta beslut och att fatta beslut. Svensk ordbok betraktar numera varianterna som likvärdiga. Längre tillbaka sågs fatta beslut som det bättre alternativet.
En fras som genomgår en liknande utveckling är begå självmord, där ta självmord och göra självmord syns allt oftare. Verbet begå används främst i samband med negativa händelser, som begå brott. Det kan också dyka upp i neutrala sammanhang som begå podd – men då är avsändaren ironisk. Både ta och göra självmord ger en starkt vardaglig prägel och ses inte som korrekta. Ytterligare en fras på glid är vidta åtgärder. Inte så sällan blir det göra åtgärder.
Gemensamt för den här typen av konstruktioner är att valet av verb kan vara rätt godtyckligt. Få bukt med är etablerat medan komma till bukt med är en uppstickare som ännu inte har vunnit bred acceptans.
Den acceptansen kommer, tro mig. Språket blir vad vi brukare i demokratisk ordning bestämmer oss för. Om detta finns en del att tycka. Och så går det väl för Språkrådet, Språktidningen, m fl som för många andra privatpersoner och institutioner: de upphävs, för de behövs inte.
Och det är så sant även om materialkostnaden för försvaret då kommer att bli hög – man tänker på skyltar, logotyper och annan materiel.
De käpphästar som skuttar runt i denna blogg kan dyka upp i det övriga samhället, hör och häpna. Nyligen hade DN-läsare reagerat på att skolministern i en intervju sagt: ”det vi inte har kommit till bukt med är den bristande likvärdigheten och…”
De fraser som nu allt oftare blandas samman är ”få bukt med” och ”komma till rätta med”. En läsare gick så långt att hon/han bad Anders Svensson (chefredaktör på Språktidningen och som skrivit Språkkrönikan i DN om detta) att ”starkt fördöma” det felaktiga bruket.
Men Språktidningen, Språkrådet, m fl hör inte till de fördömande. Så här skriver A S:
Att fraser förändras på det här sättet är inte nytt. I dag är det till exempel ungefär lika vanligt att ta beslut och att fatta beslut. Svensk ordbok betraktar numera varianterna som likvärdiga. Längre tillbaka sågs fatta beslut som det bättre alternativet.
En fras som genomgår en liknande utveckling är begå självmord, där ta självmord och göra självmord syns allt oftare. Verbet begå används främst i samband med negativa händelser, som begå brott. Det kan också dyka upp i neutrala sammanhang som begå podd – men då är avsändaren ironisk. Både ta och göra självmord ger en starkt vardaglig prägel och ses inte som korrekta. Ytterligare en fras på glid är vidta åtgärder. Inte så sällan blir det göra åtgärder.
Gemensamt för den här typen av konstruktioner är att valet av verb kan vara rätt godtyckligt. Få bukt med är etablerat medan komma till bukt med är en uppstickare som ännu inte har vunnit bred acceptans.
Den acceptansen kommer, tro mig. Språket blir vad vi brukare i demokratisk ordning bestämmer oss för. Om detta finns en del att tycka. Och så går det väl för Språkrådet, Språktidningen, m fl som för många andra privatpersoner och institutioner: de upphävs, för de behövs inte.
måndag 4 november 2019
När man anstränger sig och gör mycket av något simpelt
"Det ligger i farans riktning", hör jag folk säga. Det ligger i farans riktning? tänker jag, och känner som alltid ett behov av att översätta. Betyder det bara ”det finns risk att?”
Förutom en bok som uppenbarligen har titeln ”I farans riktning” finner den som söker av nätet en juridisk term med samma ordalydelse. Termen ligger på sajten lagen.nu under rubriken ”Adekvat kausalitet” och där har den säkert ett bra hem.
Förutom en bok som uppenbarligen har titeln ”I farans riktning” finner den som söker av nätet en juridisk term med samma ordalydelse. Termen ligger på sajten lagen.nu under rubriken ”Adekvat kausalitet” och där har den säkert ett bra hem.
Men utanför lagen.nu kan man hitta meningar som: ”Det ligger i farans riktning att någon börjar säga att det ser lite sämre ut”, och jag tror att det här är ett sånt där typiskt språk man använder för att göra något enkelt märkvärdigt. Håller alltså fast vid min banala översättning ”det finns risk att”.
"Vi måste se på den större bilden", sa en person. Pladder, pladder, säger jag även om detta och tror att de menar ”vi måste se till helheten” eller nåt liknande. Men det är klart, på engelska talar man om ”the big(ger) picture, och det ligger väl i farans riktning att ingen enda idiomatisk vändning på engelska klarar sig från att bli en idiomatisk vändning på svenska.
Dagens tredje exempel visar bara på inhemsk slapphet: ”Vi är för nuvarande en timme sena”, sa rösten i tågets högtalare. ”För närvarande”, vill jag hemtrevligt fascistoitt påstå att det heter.
"Vi måste se på den större bilden", sa en person. Pladder, pladder, säger jag även om detta och tror att de menar ”vi måste se till helheten” eller nåt liknande. Men det är klart, på engelska talar man om ”the big(ger) picture, och det ligger väl i farans riktning att ingen enda idiomatisk vändning på engelska klarar sig från att bli en idiomatisk vändning på svenska.
Dagens tredje exempel visar bara på inhemsk slapphet: ”Vi är för nuvarande en timme sena”, sa rösten i tågets högtalare. ”För närvarande”, vill jag hemtrevligt fascistoitt påstå att det heter.
Detta var även Språkrådets åsikt år 2015 då en person frågade om man ”kan använda ’för nuvarande’ på samma sätt som ’för närvarande’?” Språkrådet svarade: ”nej, ’för närvarande’ är adverb”, och gav exemplet: ”för närvarande är x chef”. Beträffande "nuvarande" är det adjektiv, påstod rådet vidare och la till exemplet: ”den nuvarande chefen är x”.
Men det var 2015 det, frågar man i dag blir svaret säkert att man för nuvarande kan säga vad man vill, för det visar bruket.
Men det var 2015 det, frågar man i dag blir svaret säkert att man för nuvarande kan säga vad man vill, för det visar bruket.
söndag 3 november 2019
Upplevelserelaterade komplement lockar ej de redan döda
Det är inte alls svårt att bli retroaktivt förbannad. Hamnar man bara i rätt sammanhang så! Och det är lätt hänt att som språkletare göra det. Den följande texten är gammal, med nya tidens mått mätt, den är från 2015. Det gällde en tävling kallad Årets totala köpupplevelse. De tre nominerade var:
XXXXX som säjer mode på nätet men också börjar öppna fysiska butiker "för att finnas där kunden finns och för att kunna leverera allt det som inte går att göra online" . YYYYY som "servar en köpupplevelse som börjar innan kunden ens har åkt hemifrån och som tar hänsyn till behoven hos alla familjemedlemmar". Och slutligen ZZZZZ, som "med engagemang, inspiration och nytänk med ett stort paket av upplevelserelaterade komplement till kärnan lyckas ta vara på det lokala kundflödet genom att leverera en fin köpupplevelse".
Jahapp, den texten har jag inte tänkt analysera eller alls plocka sönder, jag vill vidarebefordra läsupplevelsen och tänket till läsaren…
Och när vi ändå vistas i de merkantila markerna, varför inte även dela (som ”dela med sig av” heter i dag) den tänkvärda mening jag hörde yttras i radio: "Döda människor är inte konsumenter, de klickar inte på länkar, man kan inte tjäna pengar på dem!"
Ett sådant yttrande måste förklaras: det gällde Facebook. En forskare hade kommit fram till att det endast tar ca 50 år innan de döda blir fler i detta sociala medium än de levande om Facebook inte växer mer. Usch ja, det blir ett ekonomiskt bakslag för handeln. Det kan bli ont om köpupplevelser att tävla i.
XXXXX som säjer mode på nätet men också börjar öppna fysiska butiker "för att finnas där kunden finns och för att kunna leverera allt det som inte går att göra online" . YYYYY som "servar en köpupplevelse som börjar innan kunden ens har åkt hemifrån och som tar hänsyn till behoven hos alla familjemedlemmar". Och slutligen ZZZZZ, som "med engagemang, inspiration och nytänk med ett stort paket av upplevelserelaterade komplement till kärnan lyckas ta vara på det lokala kundflödet genom att leverera en fin köpupplevelse".
Jahapp, den texten har jag inte tänkt analysera eller alls plocka sönder, jag vill vidarebefordra läsupplevelsen och tänket till läsaren…
Och när vi ändå vistas i de merkantila markerna, varför inte även dela (som ”dela med sig av” heter i dag) den tänkvärda mening jag hörde yttras i radio: "Döda människor är inte konsumenter, de klickar inte på länkar, man kan inte tjäna pengar på dem!"
Ett sådant yttrande måste förklaras: det gällde Facebook. En forskare hade kommit fram till att det endast tar ca 50 år innan de döda blir fler i detta sociala medium än de levande om Facebook inte växer mer. Usch ja, det blir ett ekonomiskt bakslag för handeln. Det kan bli ont om köpupplevelser att tävla i.
lördag 2 november 2019
Lite fel? Äsch, det är inte hela världen, man förstår ändå!
Radion stod och gick (ha! en omöjlighet!) och programledaren diskuterade det gamla material- kontra materielproblemet med en lyssnare.
”Materiel görs av material”, löd en gammal regel förr i världen, men enligt ovanstående svar är den kanske vansklig. I vilket fall som helst skiljer man ännu, och enligt det gamla mönstret, på orden i såväl SAOL som SO. Den senare tillägger även, förvånande nog, att användningen av ”material” för ”materiel” är en ”ibland kritiserad användning”.
För undertecknad är problemet för en gångs skull ingen hjärtefråga. Men det som hoppade ur programledarens (nu är vi tillbaka i radioprogrammet som nämndes i första meningen) mun var en klyscha. Han sa det överslätande: ”Men man förstår ju, eller hur?”
Denna mening är en av de dummaste som finns. För hur långt förstår man något felaktigt? Hur mycket kan man vänta sig av den man vänder sig till med en felaktig formulering? I förstone verkar uttalandet generöst och det funkar kanske till en viss gräns, men som språkregel är den rätt kass: ”Äsch, säg vad du vill. Man fattar ändå”.
PS Vad affären (se kvittot) heter förstår man. Felstavningen är kul. Men bra är det inte.
På nätet ligger ett svar i frågan från Språkrådet och i detta svar beskrivs skillnaden så här: ”material är ’råämne för bearbetning, substans’, medan grundbetydelsen av materiel är ’hjälpmedel, redskap’. Men material har också bibetydelsen ’hjälpmedel, redskap’, och i praktiken kan det vara mycket svårt att avgöra om något är material eller materiel."
 |
För undertecknad är problemet för en gångs skull ingen hjärtefråga. Men det som hoppade ur programledarens (nu är vi tillbaka i radioprogrammet som nämndes i första meningen) mun var en klyscha. Han sa det överslätande: ”Men man förstår ju, eller hur?”
Denna mening är en av de dummaste som finns. För hur långt förstår man något felaktigt? Hur mycket kan man vänta sig av den man vänder sig till med en felaktig formulering? I förstone verkar uttalandet generöst och det funkar kanske till en viss gräns, men som språkregel är den rätt kass: ”Äsch, säg vad du vill. Man fattar ändå”.
PS Vad affären (se kvittot) heter förstår man. Felstavningen är kul. Men bra är det inte.
fredag 1 november 2019
Mycket pekuniärt försvinner men fotbollsplanerna verkar bestå
Minns inledningen till en tidningstext från förra sommaren: ”Tänk dig 6 000 fotbollsplaner…”. Jag tänkte och tänkte men kom just ingen vart. I ärlighetens namn har jag nästan problem med att tänka mig en enda av de 6 000.
Man får givetvis vara tacksam när skribenter försöker åskådliggöra svårfattbara storheter, men just i detta fall var det lika knepigt som att förstå de 3 000 hektar skog som brunnit.
Hur som helst verkar fotbollsplanen vara vanlig som måttenhet, särskilt när det gäller skog som försvinner på ett eller annat sätt. Och frågan är vad som skulle användas i stället.
Kanske kan fotbollsplanen utgöra en konstant i en föränderlig värld om inte annat. Man kan t ex inte längre ha svenska pengar som mått. ”Stor som en femkrona” kan man givetvis säga ännu, men då måste man först bestämma vilken tids femkrona man pratar om. Detsamma gäller enkronan. Femöringen försvann redan tidigt tillsammans med andra mynt, små eller stora såväl till sitt yttre som sitt värde.
En gång i världen kände jag till längden på en svensk papperstia. Var den 12 eller 13 centimeter som jag hör viskas från ett av hjärnans skrymslen? Det var bra att känna till om man plötsligt behövde mäta något och inte hade ett måttband på sig (som man sällan har). Fast det är ju bara att mäta en tjuga och sedan komma ihåg siffran. Visst ja, den är också på väg ut. Man får väl mäta sin rackarns mobiltelefon då.
Man får givetvis vara tacksam när skribenter försöker åskådliggöra svårfattbara storheter, men just i detta fall var det lika knepigt som att förstå de 3 000 hektar skog som brunnit.
Kanske kan fotbollsplanen utgöra en konstant i en föränderlig värld om inte annat. Man kan t ex inte längre ha svenska pengar som mått. ”Stor som en femkrona” kan man givetvis säga ännu, men då måste man först bestämma vilken tids femkrona man pratar om. Detsamma gäller enkronan. Femöringen försvann redan tidigt tillsammans med andra mynt, små eller stora såväl till sitt yttre som sitt värde.
En gång i världen kände jag till längden på en svensk papperstia. Var den 12 eller 13 centimeter som jag hör viskas från ett av hjärnans skrymslen? Det var bra att känna till om man plötsligt behövde mäta något och inte hade ett måttband på sig (som man sällan har). Fast det är ju bara att mäta en tjuga och sedan komma ihåg siffran. Visst ja, den är också på väg ut. Man får väl mäta sin rackarns mobiltelefon då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)