Det behövs ett uppklarande av uppklarning och uppklarnande

Som alla förstått plitar sbråkmakaren ner på närmsta papperslapp eller tekniska divajs (engelska device, pryl) något som sägs och sammanhangen blir ofta lidande. Det här är ett för virusdagarna typiskt yttrande: ”… och så länge Sverige är distanserat…”

Förstå nu detta (är jäääättetrött på uttrycket ”missförstå mig rätt”): det går inte att kräva korrekta yttranden, men vad den personen menade var nog ”så länge Sverige ägnar sig åt social distansering”. Det är f ö intressant, utan corona hade nog ”social distansering” fått beskriva ett annat beteende, kanske karaktärisera människor med sociala fobier. Nu över till vädret.

Meteorologerna är som andra (tro det eller ej). Ibland skojar de, ibland vet de inte riktigt vad de säger. Ibland vet de kanske bättre än andra vad grejer heter, åtminstone i egna yrkessfären.

Här ett par hopsamlade väderyttranden: ”Kall luft har strävat in över landet”. Kommentar: Roligt även om det var oavsiktligt. Vem ser inte den strävande luften framför sig?

Nästa meteorologmening: ”Det blir blåsigt längst kusten”. Kommentar: Nej, det blir blåsigt längs kusten. ”Längst” är superlativform av adjektivet ”lång” och "längs" betyder "utmed".

Sen kommer nåt riktigt intressant: ”Avtagande” (det handlar om vind). Jag: Låter rimligt. Även ”/det blir/ uppklarnande”. MEN! På senare tid hör man ibland för det senare väderleksförhållandet: ”Uppklarning”. Jag: Va? Inte kan det väl heta ”uppklarning”?

Finns det gränser för hur epicentrala saker egentligen kan bli?

Knasigheterna ökar. Eller, det kanske de inte gör, sanningen är väl den att man är mer utsatt för språk i dessa dagar. Mycket har givetvis direkt koppling till det karantäna livet. Och se! Det var ett nytt ord! Kanske, men man brukar aldrig vara först. Nej, så var det också, fast där jag gjorde adjektiv av ett substantiv har andra skapat ett verb: ”hur man karantänar, vem man vill karantäna ihop med”, o s v.

Lite motvilligt säger jag kör i vind! Värre då med den rubrik som löd ”En till sjukhus efter central olycka”. Man förstår, som mina belackare säger, att en olycka skett i ortens centrum, men det är bara att slå upp ”central” var som helst och se att det blir lite som med den varme korvgubben. Eller nåt.

Ett annat välanvänt ord i dagarna är "epicentrum". Har grubblat över hur något kan vara mer centrum än centrum, och har inte just epicentrum en väldigt bestämd betydelse? Jo, SAOL säger att ordet betyder ”plats på jord­ytan rakt över jordbävningshärd, ytcentrum”. Förvirrad slår jag på ”ytcentrum” som varken finns i SAOL ordlista eller de andra två i svenska.tre.

Wikipedia, i sin tur, säger att epicentrum, "i vardagligt tal och i media”, används ”i utvidgad betydelse för att ange centrum för andra katastrofala händelser, till exempel nedslagsplatsen för en meteorit eller komet, ursprunget till en smittsam sjukdoms utbredning eller ursprunget till ondskefulla handlingar. Språkrådet avråder från att epicentrum används i dessa fall”.

Men, kära Språkrådet, då: en åsikt och en stark rekommendation!? Det Wikipedia hänvisar till är dock från 2017: https://www.dn.se/arkiv/kultur/fraga-om-spraket-epicentrum/

Förutsägelse: I nästa SAOL eller SO finns den innebörd som, enligt Wikipdeia, används i ”vardagligt tal” med. Vaffan, förresten, heter det inte ”i dagligt tal”?

Sprituellt symtomatiska eller symtomatiskt spirituella, det är frågan

Man ska inte åka snålskjuts på ett världsomfattande virus, men det ligger nära till hands att tänka på snabbheten hos andra företeelser – allt p g a de tekniska landvinningarna. Språket, 

t ex. Och särskilt det språk som nu används i rapporteringen kring coronaviruset.

Ett antal gånger har (av radioreportrar, bl a) människor smittade av viruset kallats ”symtomatiska”. Det är en användning som ingen av ordböckerna i svenska.tre är med på. SAOL skriver förstås att ordet betyder: ”som ut­gör symtom; betecknande”. Det där ”som utgör symtom” är en smula svårbegripligt. På nätet finns (än så länge) förvånansvärt få ”symtomatiska” och ”asymtomatiska” personer, men användningen kommer säkert att öka. Själv skulle jag inte (av intuition som kan vara fel) använda ordet på det sättet.

Däremot finns den medicinska termen ”symtomatisk behandling” sedan länge. I Medicinsk ordbok ges betydelsen ”symtomlindrande behandling”.

För att nu inte vara en symtomatisk tjurskalle ska jag berätta om en förvånande adjektivanvändning. En ung rapartist som (radio) berättade om sin tillvaro på ett språk som mest lät "amensåhäråvaliksom" och "jaharbamåttdålitsålängetyp" fick i alla fall undertecknad att hoppa upp av glädje i stolen när denna ungdom kallade sig ”andlig”. Assåfattabatyp, läsare av dessa rader, rapparen sa INTE ”spirituell” som annars blivit det nya ordet för ”andlig”. Inte ens Svenska Akademien har ruckat på ”spirituells” betydelse än, så fortfarande ges ”kvick” och ”fyndig” som synonymer även om ordet naturligtvis har samma rötter som engelska ”spiritual”.

När konjunktiven inte räcker långt får man ta till konditionalis

Det är inte bara av omsorg mot läsarna som bloggen innehåller så lite grammatiksnack, jag har alltid haft svårt för sånt som inte går att äta eller ta på. Ändå blev det lite imperfekt/preteritum i går, så varför inte fortsätta en stund på den inslagna vägen? Verbet, lärde vi oss i min skola, har tre modus. Detta i sig betyder ”utsägesätt”, stod i vår basala och jättebra grammatikbok.

I dag är det säkert fler som hört uttrycket i frasen MO, modus operandi. Då gäller det vår tids stora folknöje, filmer där vidriga mördare har ihjäl folk på vidriga vis. Dessa kallas mördarens MO; ”tillvägagångssätt”.

Modus (latin) betyder ”mått” eller ”sätt”. Tillbaka till verbens modus som i svenskan är tre, indikativ, konjunktiv och imperativ. Under konjunktiven sorterar (på nåt vänster) konditionalis som uttrycker ”något som skulle ske om vissa förutsättningar rådde eller inträdde” (Wikipedia).

Det får räcka så i en tid som bryr sig mindre om grammatik än underhållningsvåld o dyl. I en annan era levde Nils Ferlin. Då, på den tiden (1944), lärde sig antagligen betydligt fler än nu innebörden av konditionalis, som också är namnet på nedanstående dikt av skalden.

                                                      Din väg gick bittert allen                                                     
                                                      och snart är det höst, scholaris.
                                                      Slå tröst ur gamla Sundén
                                                      och tänk på konditionalis

                                                      Låt gå för bjällrorna då
                                                      och allt som kommit och farit.
                                                      Det kunde ha varit så
                                                      att du aldrig kunde ha varit.

Blinka, klättra bäst ni vill, hur – jag undrar – gick det till?

Ständigt dessa nya direktiv. I början av coronaperioden hette det att man skulle tvätta händerna lika lång tid som det tar att sjunga Imse vimse spindel. Nu ska man sjunga Blinka lilla stjärna där. För säkerhets skull tog jag tid. Min version av Imse tog 25 sekunder medan Blinka tog 35. Fattar jag rätt har den senares originalversion fyra verser (förresten är strof det rätta ordet, vers är bara en rad) så den som vill tvätta händerna riktigt grundligt kan slå upp den på Wikipedia och lära sig de vackra stroferna som översatts av Betty Ehrenborg. Bland en hel massa översättningar hon gjort (kanske även skrivit själv) finns de två höjdarlåtarna Morgon mellan fjällen och Jag är främling, jag är en pilgrim.

Det är dumt att ge lyssna- eller lästips till andra – hur kan man tro att de har samma smak som man själv? Ändå, ett undantag är Einar Ekbergs och Filadelfiakörens tolkning av den senare sången: så vacker att man dånar (om man har den läggningen).
                                                             
Låt oss återgå till handtvättarlåtarna, tillika sånger de flesta av oss stiftat bekantskap med vid späd ålder, och ta en titt på vad det är man egentligen sjöng. Lite efterforskning ger vid handen att jag lärt mig Imse i presens: Imse vimse spindel klättrar uppför trå’n, ner faller regnet. Hej vad jag bedrog mig: på massor av nätställen står det klättra, spola, torka – som om det vore preteritum (imperfekt, sa man förr), fast utan den apostrof som visar att en stavelse är borta: klättra’ för klättrade, torka’ för torkade. Däremot är faller presens, så hur ska man tänka?

Och den lilla blinkande stjärnan: insikten att man sjungit ”hur jag undrar var du är” kom som en chock när originalversionen (?) visade sig vara ”hur jag undrar vad du är”. Egentligen var ju det där var lite larvigt, man såg ju var stjärnan var. Vad den är, däremot, ja, se därom tvista ännu fysiker, astronomer, planetgeologer och kanske även filosofer. Samt Dan McKenzie.

                                                            ⭐🕷⭐🕷⭐🕷⭐🕷⭐

Det är mycket att stå i för oss som har hand om allt här i världen!

Åter till ämnet i förrgår: utdöda eller utdöende (mer eller mindre hastigt) språk. Som jag skrev var det de samiska nyheterna (produceras av SVT, NRK och Yle) i tv, Ođđasat, som berättade om dubbningen av en Mumintrollserie från finska till nordsamiska. Hufvudstadsbladet skriver att serien även kommer att göras på enare- och skoltsamiska.

Obevandrad i all slags samiska slår jag i Wikipedia. Och då sätter det igång! Språkfamiljen de hör till är uraliska, som i sin tur delas in i finsk-permiska och finsk-ugriska. Det där senare är lattjo i sig: även läskunniga svenskar säger ofta finsk-urgiska, kanske eftersom de har ”liturgisk” och ”kirurgisk” m fl i bakhuvudet, men inget som låter som ”ugrisk”.

”De finsk-permiska språken”, skriver Wikipedia, ”är en föreslagen uppdelning av de uraliska språken som omfattar de baltiska-finska språken, samiska språken, mordviniska språken, mari-språket, permermål och sannolikt ett antal utdöda språk”.

Plötsligt brer en hel värld av mer eller mindre utdöda språk och varelser ut sig (hur nu det går till, egentligen). Ta t ex wakerallen, vars existens varit okänd för mig. Som en och annan annan sak. I Borta för alltid, en serie som sänds i P1, kan man uppdatera sig om Det Utdöda.

Det är klart att det blir mycket att stå i, men för egen del bedriver jag denna blogg som en förberedelse för svenskans försvinnande. Och det finns alltid folk som håller på med det omöjliga. Dit hör, bland ett okänt antal miljoner andra exempel, de eldsjälar på Isle of Man som sitter och försöker revitalisera (se de två tidigare inläggen) sitt gamla döda språk. Den sista personen med manx som modersmål dog 1974. Han hette Ned, ironiskt nog. 

Man ska inte ge upp inför hopplösa uppgifter, om än omgivningen skakar sitt huvud och vill kalla på polis när man talar. Eller som en manxtalande skulle ha sagt: Cur fys er ny poleenyn!


PS 1 En utdöd fågel inom tran- och rallfåglarna

PS 2 Ugrer kallas/kallades folk som bodde runt Uralbergen. Vilka av dessa folk som är utdöda eller utdöende, förtäljer inte källorna! (Nä, ”orkar jag inte ta reda på”, ska det stå)

I tider av död och förgängelse: hur beskriver man offren, t ex?

I dag skulle bloggen ha fortsatt handla om döda och utdöende språk (se gårdagens inlägg) Men den pågående virushärjningen riktar dagens text till de döda människorna och hur de omtalas.

Ett par informanter har hört av sig, så det är inte bara undertecknad som sitter och muttrar. Minst två till hoppade högt i nyhetssoffhörnet. Så här skrev T: ”I går hörde jag upprepade gånger i public service att personer som insjuknat i Covid -19 hade omkommit.”

Sant är att många människor dör, eller avlider, i sjukdomen, men ”omkommer” gör de inte.

I sak är det skit samma, anser säkert somliga angående det rent mänskliga allvaret i pågående världssituation. Men det finns också de som har vuxit upp med en vördnad för orden och sättet man kombinerar dem på. I sin tur, om man tillåts vara högtidlig, är detta också ett sätt att visa såväl de avlidna som deras anhöriga respekt.

Jag ska se vad svenska.tre säger om "omkomma".

 

SAOL skriver: dö genom olycks­händelse el. um­bäranden, t ex: ​hon om­kom i en bil­olycka
SO: dö genom olycks­händelse el. på annat våldsamt sätt, t.ex. i krig. Synonym: förolyckas 

SAOB:  om levande varelse: förlora livet gm olyckshändelse l. mord l. i strid l. gm umbäranden l. vanvård o. d. 

Till och med Wiktionary har en definition liknande SAOB:s. Men det har inte public service.

I just det här fallet vore avlida det bästa valet, kanske även dö och, fast med tvekan, mista livet. I krig och svält kan man även säga duka under. Det är f ö en tidsfråga innan informanternas och min egen stilkänsla stryker med.