Avslut är ett fult ord. Tycker jag sedan alltid. Vad är då anledningen till det? Förklaringen finner man bland bokslut och andra avslutets släktingar. SAOL ger: ”affärsöverenskommelse: stora avslut på fondbörsen”. Kollegan SO förklarar så här: "1) överenskommelse mellan köpare och säljare om pris m.m., så att en affär kan komma till stånd 2) avslutning av räkenskaper".
Ekonomi m a o.
Men ingenstans står om det som vanligen används när någon önskar bli av med – eller acceptera – följderna av en besvärlig period/situation.
Ett så vämjeligt ord.
”Jag vill ha ett avslut”, kan folk säga och mena att de vill sörja färdigt. Eller så har de "fått ett avslut", vilket brukar innebära att sorgerna och bekymren lagts bakom dem.
Avslut. Usch.
I min mobiltelefon står det när samtalet är över: ”samtal avslut”. Inte ”avslutat”.
Och i en tidning kunde man i dagarna läsa om hur gymnasieungdomar trots allt nu tillåts ”springa ut” från skolorna och därmed kan ”fira avslut på tolv års studier”. Varför i herrans namn inte fira att tolv års studier ”är slut”? Eller för all del ”fira slutet på tolv års studier”? Och om ordet slutet klingar illa i folks öron så borde väl rimligen avslut göra detsamma?
Fram för en bildad, engagerad och bestämd språkinstitution som kan hjälpa oss att hitta och använda (eller återanvända) värdiga ord på viktiga företeelser.
Slut.
torsdag 7 maj 2020
onsdag 6 maj 2020
En åldrig och lite ankommen hurra är ändå något att hurra för
Men ordet är inte så värst gammalt, bara drygt hundra år, enligt SAOB, som förklarar ordets uppkomst så här: med anledning av de ljud som uppkomma, då kaffet kokar eller snärten viner, eller, beträffande ”näverhurran”, väl beroende på dennas svängda form.
För övrigt hade samma kompis lite tidigare talat om något (minns inte vad) som var ankommet. Detta användbara ord har dock en längre historia, de första beläggen är från mitten av 1700-talet.
Med den historiska härkomst man själv besitter får tilläggas att det är betydligt mer klippanischer i dessa äldreäldre ord. Vid närmare eftertanke: det är nog mest människor som har klippanischer. Eller kruschen. Förr fanns det folk som ägde endera av dessa två egenskaper – eller båda – och i sanningens namn betyder de ungefär samma sak. Innebörden är inte svår att gissa. Och går inte det kan man googla…
tisdag 5 maj 2020
Arendorff, Mormor och Morfar Ginko hade aldrig skalat upp
Man tänkte ge sig på ett coronafritt ämne (som nån sa på radio), men det är lögn i fanken. Fast detta kommer ändå att handla om de eviga tingen, bland dem: varför ständigt denna engelska?
Som bloggens lika ständige läsare (i den mån det finns någon) vet, så brukar det här tjatas om samma saker, om och om igen. I dag gäller omtugget uttrycket ”skala upp”. Och för all del även ”skala ner”, lika illa det.
Om uppskalningen kan bl a läsas i Språktidningen (2015) där, för ovanlighetens skull, skribenten raljerar över användandet. Som verb använder jag själv verbet skala enbart om potatis, morötter, apelsiner – ja, läsaren förstår kanske vad som menas.
Redan på Arendorffs tid betydde engelska ”scale up” på svenska ”öka proportionerligt (eller likformigt)”. Med ”scale down” var det detsamma fast åt andra hållet: ”minska proportionerligt (eller likformigt)”.
Nu noterar man att många helt enkelt inte kan låta bli såna uttryck, fast de vanligen menar endast ”öka” eller ”minska”. Hörde t o m en sån där självöversättare som sa att det här ska vi ”skala upp, alltså framställa i större skala”. Nu minns jag inte om det handlade om en karta eller så, men jag tror att det bara var ”öka” som avsågs. Följande är hämtat ur ett mejl från en gubbe på Socialstyrelsen till läkemedelsexperter på regionerna och i regeringskansliet: ”VÄNLIGEN be alla regioner skala upp alla beställningar av alla läkemedel!”
Om inte det betyder ”öka alla beställningar o s v” så heter jag Morfar Ginko. För övrigt sa både han och Mormor Ginko ”öka” respektive ”minska” om det var vad de menade.
Den som vill använda blaha-språk som stulits från engelska ska påminnas om att det alltså även går att säga att man uppskalar respektive nerskalar verksamheter och allt det nu kan vara. Men vem vill, i ärlighetens namn, tala på det här sättet?
Som bloggens lika ständige läsare (i den mån det finns någon) vet, så brukar det här tjatas om samma saker, om och om igen. I dag gäller omtugget uttrycket ”skala upp”. Och för all del även ”skala ner”, lika illa det.
Om uppskalningen kan bl a läsas i Språktidningen (2015) där, för ovanlighetens skull, skribenten raljerar över användandet. Som verb använder jag själv verbet skala enbart om potatis, morötter, apelsiner – ja, läsaren förstår kanske vad som menas.
Redan på Arendorffs tid betydde engelska ”scale up” på svenska ”öka proportionerligt (eller likformigt)”. Med ”scale down” var det detsamma fast åt andra hållet: ”minska proportionerligt (eller likformigt)”.
Nu noterar man att många helt enkelt inte kan låta bli såna uttryck, fast de vanligen menar endast ”öka” eller ”minska”. Hörde t o m en sån där självöversättare som sa att det här ska vi ”skala upp, alltså framställa i större skala”. Nu minns jag inte om det handlade om en karta eller så, men jag tror att det bara var ”öka” som avsågs. Följande är hämtat ur ett mejl från en gubbe på Socialstyrelsen till läkemedelsexperter på regionerna och i regeringskansliet: ”VÄNLIGEN be alla regioner skala upp alla beställningar av alla läkemedel!”
Om inte det betyder ”öka alla beställningar o s v” så heter jag Morfar Ginko. För övrigt sa både han och Mormor Ginko ”öka” respektive ”minska” om det var vad de menade.
Den som vill använda blaha-språk som stulits från engelska ska påminnas om att det alltså även går att säga att man uppskalar respektive nerskalar verksamheter och allt det nu kan vara. Men vem vill, i ärlighetens namn, tala på det här sättet?
måndag 4 maj 2020
I dessa tider: må kraften vara med oss, och alldeles särskilt i dag
Att blanda uttryck är vanligt och bland dessa är ”komma till bukt med” av ”få bukt” eller ”komma tillrätta” med bland de mest förekommande. En annan hopblandning är ”vi har haft svårt att ro ihop det”, antagligen av ”vi har haft svårt att få ihop det” resp ”ro det i land”. Annat kul yttrande är: ”de vill vara sin bästa smed”. Här är det väl inte ens en sammanblandning utan ett eget påhitt i stället för det fasta uttrycket ”vara sin egen lyckas smed”.
Den dag som i dag är har också något ihopjoxat över sig, här handlar det även om en felöversättning. Snart kommer ett rejält stycke ur Wikipedia (jo, jag betalar W till då och då!).
På liknande vis som pi-dagen uppstått (14 mars, d v s 14/3 som man skrev förr, men nu vänder åt det internationella hållet, 03. 14), har 4 maj sin historia. Den kallas Star-Wars-dagen och här kommer nu Wikipedia om frasen som antagligen var ett resultat av:
en annons som lades ut av Margaret Thatchers parti 4 maj 1979 i tidningen London Evening News (då hon som första kvinna blev vald till premiärminister) som löd: ”May the Fourth be with you, Maggie. Congratulations." Datumet fastslogs 2005 efter att tysk tv felöversatte George Lucas under en intervju när han yttrade de klassiska orden ”May the force be with you” med ”Am 4. Mai sind wir bei Ihnen” (ungefär = ”vi kommer att vara med er den 4 maj” ). Frasen hade dock alltså använts i flera år innan av fans.
Inte för att sbråkmakaren hör till Star-Wars-fansen, men 4 maj kan ändå vara värd en mässa.
Den dag som i dag är har också något ihopjoxat över sig, här handlar det även om en felöversättning. Snart kommer ett rejält stycke ur Wikipedia (jo, jag betalar W till då och då!).
På liknande vis som pi-dagen uppstått (14 mars, d v s 14/3 som man skrev förr, men nu vänder åt det internationella hållet, 03. 14), har 4 maj sin historia. Den kallas Star-Wars-dagen och här kommer nu Wikipedia om frasen som antagligen var ett resultat av:
en annons som lades ut av Margaret Thatchers parti 4 maj 1979 i tidningen London Evening News (då hon som första kvinna blev vald till premiärminister) som löd: ”May the Fourth be with you, Maggie. Congratulations." Datumet fastslogs 2005 efter att tysk tv felöversatte George Lucas under en intervju när han yttrade de klassiska orden ”May the force be with you” med ”Am 4. Mai sind wir bei Ihnen” (ungefär = ”vi kommer att vara med er den 4 maj” ). Frasen hade dock alltså använts i flera år innan av fans.
Inte för att sbråkmakaren hör till Star-Wars-fansen, men 4 maj kan ändå vara värd en mässa.
söndag 3 maj 2020
Varför gå över Nordsjön eller Atlanten efter vatten, frågar man sig
”Men så droppar han en bomb”, hörde jag en person säga. Uttrycket ropar på att kommenteras. Bomber i överförd bemärkelse finns även i detta land (jag menar Sverige), men en sak är säker som amen i kyrkan: man ”droppar” dem inte. Vad som på engelska heter ”drop a bomb” blir på svenska ”släppa en bomb”. Vi har för övrigt inte lika ofta obestämd artikel framför saker och ting. Folk är inte ”en spårvagnschaufför” eller ”en lärare”, typiskt för svenska (och säkert fler språk) är att man säger ”han är lärare” och ”hon är spårvagnschaufför”.
Så vi ”släpper” bomben även i bestämd form lika ofta (särskilt om den var en aning väntad), men det kan också låta så här: ”mitt under festligheterna släppte de en bomb, de skulle flytta till Korpilombolo”. Orten ifråga ligger exotiskt långt bort för en sörlänning och det här ska inte ses som ett sätt att förlöjliga Korpilombolo, som för övrigt är kul att säga också.
Svenskar har fler sätt att fälla bomber (men ”fälla” är allvarligare och används inte bildligt): vi kan även ”låta bomben falla”. Många synonyma uttryck för saker och ting brukar uppfattas som en rikedom i ett språk. Varför då gå över ån efter vatten och ”droppa bomber”?
”Drop” är ett användbart verb för engelsktalande och kan bl a betyda ”släppa, sjunka, falla, tappa” – möjligheterna är många.
Till min stora sorg ser jag att Svenskt språkbruk (2003) fallit till föga med exempel som ”vi har droppat våra resplaner”. (Vem har f ö inte fått göra det i dessa dagar?) Men tillsammans med barn, druckna och vilka som nu anses "säga sanningar", hävdar undertecknad att svenska ”droppa” är ett verb som har med vätska att göra. Vi droppar inga bomber.
Så vi ”släpper” bomben även i bestämd form lika ofta (särskilt om den var en aning väntad), men det kan också låta så här: ”mitt under festligheterna släppte de en bomb, de skulle flytta till Korpilombolo”. Orten ifråga ligger exotiskt långt bort för en sörlänning och det här ska inte ses som ett sätt att förlöjliga Korpilombolo, som för övrigt är kul att säga också.
Svenskar har fler sätt att fälla bomber (men ”fälla” är allvarligare och används inte bildligt): vi kan även ”låta bomben falla”. Många synonyma uttryck för saker och ting brukar uppfattas som en rikedom i ett språk. Varför då gå över ån efter vatten och ”droppa bomber”?
”Drop” är ett användbart verb för engelsktalande och kan bl a betyda ”släppa, sjunka, falla, tappa” – möjligheterna är många.
Till min stora sorg ser jag att Svenskt språkbruk (2003) fallit till föga med exempel som ”vi har droppat våra resplaner”. (Vem har f ö inte fått göra det i dessa dagar?) Men tillsammans med barn, druckna och vilka som nu anses "säga sanningar", hävdar undertecknad att svenska ”droppa” är ett verb som har med vätska att göra. Vi droppar inga bomber.
lördag 2 maj 2020
Motstridiga gladingar är i vrede och dåliga pojkar existerar också
Sbråkbloggen delegerar gärna. Förutom de vanliga informanterna kan även Spanarna, programmet i P1, emellanåt bistå en med material. Nu senast nämndes en tidningsrubrik som började: ”Tusentals kunder i vrede mot SAS”. Precis som spanaren undrar man: Vadå ”i vrede”? Uttryckssättet är en av tusentals rutschkanor in i en ”svenska” som är översatt engelska. (Försöker i denna sekund låta bli att även påminna om de språkvetare som tycker att engelskans påverkan är försumbar.)
Det här gäller ett antal likartade fraser som, antagligen, började med ”att vara i chock”. Hon är i chock, han och de och hela världen är ”i chock”. Det är även jag, fast av ordens kombinationen. En svensk är ”chockad” eller ”chockerad”. Var och en under, tja låt oss säga 50, kan leta i minnets lager och inse att skillnaden i innebörd. Nu används ”i chock” om båda betydelserna.
Det här gäller ett antal likartade fraser som, antagligen, började med ”att vara i chock”. Hon är i chock, han och de och hela världen är ”i chock”. Det är även jag, fast av ordens kombinationen. En svensk är ”chockad” eller ”chockerad”. Var och en under, tja låt oss säga 50, kan leta i minnets lager och inse att skillnaden i innebörd. Nu används ”i chock” om båda betydelserna.
Som det inte vore nog är man alltså även ”i vrede” eller ”i sorg”. Njet, det är man inte. Man är ”arg, förbannad, vred”, för all del, eller ”ilsken”. Med mera. Se där vad mycket man kan vara. Och den som är ”i sorg” kan ”sörja” eller ”vara ledsen”.
 |
| En smiley i vrede Bild: Piotr Siedlecki |
Och nu slår mig något jag hörde häromdagen. Det får en inte att hamna i vrede, snarare är det komiskt, men ändå en konsekvens av det dubbla språk vi talar. En person berättade om någon som skickat en ”ledsen smiley”. Ha! Motstridigt! En ledsen glading!
Till den som önskar ett slut på allt tjat om engelsk påverkan: Det finns ingen ände. Det sista är förstås samma ord som ”end”, men vi har även ordet ”slut”. Som i sin tur är något som ingen engelsktalande vill sno, för det betyder (med engelskt uttal) ”en dålig flicka”. Och såna finns det väl f ö fler ord av på alla språk än ”dåliga pojkar”. Hoppsan, nu hamnade vi i socialvetenskaper och då vill jag passa på att misstänka att ”dåliga flickor” sällan existerar utan ”dåliga pojkar”.
Till den som önskar ett slut på allt tjat om engelsk påverkan: Det finns ingen ände. Det sista är förstås samma ord som ”end”, men vi har även ordet ”slut”. Som i sin tur är något som ingen engelsktalande vill sno, för det betyder (med engelskt uttal) ”en dålig flicka”. Och såna finns det väl f ö fler ord av på alla språk än ”dåliga pojkar”. Hoppsan, nu hamnade vi i socialvetenskaper och då vill jag passa på att misstänka att ”dåliga flickor” sällan existerar utan ”dåliga pojkar”.
fredag 1 maj 2020
Vänder mig härmed till er alla och absolut inte med bara ”ett ord”
Länken i gårdagsinlägget var inte det mest aktuella i vad som nu händer översättare som jobbar med undertexter. Det är riktigt fula saker på gång och försiggår under rubriken ”hur kan vi spara genom att försämra språket”. Ja, de som vill spara uttrycker sig antagligen tvärtom, kanske kallar de tilltaget ”förbättring”. Fenomenet är inget nytt, i en gammal känd framtidsroman kallas det ”nyspråk”.
Googlar man namnet Linus Kollberg och ordet undertexter finner man en hel del intressanta texter om det som (snart) sker när översättare av undertexter får kraftigt försämrade arbetsvillkor. På ett ställe manar Linus (han är ordförande i Medietextarna, en fackklubb inom Journalistförbundet) tittare (i just detta fall) att protestera mot kvalitetsförändringen. Den syns ju i och för sig redan och själv begriper jag inte varför s k mediekonsumenter inte rasar. Folk brukar ju lämna tillbaka felaktiga varor, här tycks lättjan råda. Den här försämringen kommer att sabba mycket, säger Linus som kanske har rätt när han säger att undertexter ”är den mest lästa svenska vi har”.
I går såg jag en brittisk tv-serie. En person vände sig till kommissarien (eller vad nu titeln var) och sa, enligt textremsan: ”Kommissarien, ett ord?” På ett annat ställe ville polisen själv tala med ett vittne och sa: ”Ett ord?”
Ursprungsspråkets ”could I have a word with you” eller diverse förkortningar, ända ner till det superkorta ”a word?” förstår man av sammanhanget. Men detta är ett typiskt engelskt idiom som särskilt används om man tar en person, som ibland ingår i en större grupp, åt sidan. I ett sådant fall skulle man på svenska kunna säga en massa olika saker: ”Kan du och jag prata en stund? Kan vi prata? Kan vi talas vid?”
Men inte fanken säger man: ”Ett ord?” Ser man den typen av översättningar (som kan bero på slarv, okunskap eller tidsbrist) bör man höra av sig till kanalen som sänder programmet. Åter igen: Man rycker inte på axlarna åt defekta saker man köpt. Ett dåligt språk är inte en tillfällig trasig produkt utan något som får långtgående konsekvenser.
Googlar man namnet Linus Kollberg och ordet undertexter finner man en hel del intressanta texter om det som (snart) sker när översättare av undertexter får kraftigt försämrade arbetsvillkor. På ett ställe manar Linus (han är ordförande i Medietextarna, en fackklubb inom Journalistförbundet) tittare (i just detta fall) att protestera mot kvalitetsförändringen. Den syns ju i och för sig redan och själv begriper jag inte varför s k mediekonsumenter inte rasar. Folk brukar ju lämna tillbaka felaktiga varor, här tycks lättjan råda. Den här försämringen kommer att sabba mycket, säger Linus som kanske har rätt när han säger att undertexter ”är den mest lästa svenska vi har”.
I går såg jag en brittisk tv-serie. En person vände sig till kommissarien (eller vad nu titeln var) och sa, enligt textremsan: ”Kommissarien, ett ord?” På ett annat ställe ville polisen själv tala med ett vittne och sa: ”Ett ord?”
Ursprungsspråkets ”could I have a word with you” eller diverse förkortningar, ända ner till det superkorta ”a word?” förstår man av sammanhanget. Men detta är ett typiskt engelskt idiom som särskilt används om man tar en person, som ibland ingår i en större grupp, åt sidan. I ett sådant fall skulle man på svenska kunna säga en massa olika saker: ”Kan du och jag prata en stund? Kan vi prata? Kan vi talas vid?”
Men inte fanken säger man: ”Ett ord?” Ser man den typen av översättningar (som kan bero på slarv, okunskap eller tidsbrist) bör man höra av sig till kanalen som sänder programmet. Åter igen: Man rycker inte på axlarna åt defekta saker man köpt. Ett dåligt språk är inte en tillfällig trasig produkt utan något som får långtgående konsekvenser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)