Fråga av existentiell karaktär: Hur går det till att "vara" sitt namn?

Oooo, vad det är tråkigt med alla språkfåter som följer den engelska påverkan. Nu är en film på gång, säkert intressant, men att kalla den ”Jag är Greta”?  För ett par år sen kom ”Jag är Ingrid” (Bergman) och nyligen visades i SVT en dokumentär med titeln ”Jag är Klimpen”. 

Hon heter Ingrid. Jag har bestämt färgen

Nästan så man blir glad, trots det fula ordet, att filmens hela titel är ”Jag är Klimpen, motherfucker”. Med tanke på hur ofta man hör det svärordet i filmer antar (hoppas) jag att det inte låter så illa som en svensk tycker. 

Engelskan har satt agendan, som nutidsmänniskan säger. ”I am Legend, I am Sam, I am Robot, I am Bolt, I am Fear” – många film- och boktitlar börjar på ”I am”.

Nu är det bara på det viset att man brukar presentera sig så på engelska: ”I am Sven, Lisa, Bob, Marianne” – ni hajar? Svenskar presenterar sig med antingen ”jag heter Lisa” eller bara ”Lisa”.

Det där med ”Jag är” är inget mindre än en nyck, en gest, en pose. Om nu filmernas titel varit ”Jag heter Ingrid, Greta, Bolt” hade jag inte reagerat. Men man är väl ensam om tanken. Svenskarna kan fortsätta tala översatt engelska, men här sitter en annan och heter Don Quijote.

Kommer aldrig nånsin att servera pajer eller pizzor med ”topping

Man kan ge nyårslöften som går ut på att lova (mest sig själv) att man inte ska röka, dricka alkohol, äta godis eller vad det kan vara. Visserligen är det ett tag till nyår, men jag känner mig ändå mogen att lova vad jag aldrig kommer att använda för ord eller uttryck.

Aldrig ”topping” – när börjades den vara något som läggs på en pizza eller bakverk? Och ”toppa med hallon”? Vaffan, är det nåt fel med ”lägg på hallon”? Förr hade pizzor ”fyllning”. Jag förstår att ”fyllning” kanske verkar vara sådant som ligger injoxat i pajer, pizzor, bakverk, men tänker framhärda. ”Topping”, vilket ord!

Inte heller kommer jag att ”pimpa” något. Det låter f ö inte lagligt. Och något som inte får en att bli kvar i sin bekvämlighetszon. Jag kommer aldrig att säga ”bekvämlighetszon” eller, än värre, ”komfortzon”. Lever vi i en möbelaffär?

Över mina läppar kommer heller aldrig: ”Och det avslutar Ekot för nu”. Det blir lätt, jag jobbar inte på Ekot, men tänker aldrig att säga ”för nu” om jag menar ”nu, för idag” eller ”för tillfället”.

För den intresserade läsaren kommer mer jag lovar att aldrig säga: ”göra gärningar, göra åtgärder, göra brott”. Jag kommer på sin höjd att begå eller vidta något av dem.

Om man med "tänker" menar "tror" eller "tycker" ska man säga det

Det borde ha framgått (underdrift) att det stör mig rejält när svenskan med folkets goda minne i skrämmande hög grad nu anpassas till engelska. Och att inte yrkesfolk i språkbranschen reagerar är besynnerligt.

Häromdan tänkte jag (och det var verkligen tänkte jag gjorde) på att det skulle vara intressant att höra hur man själv pratade för trettio-fyrtio år sedan.

Eftersom självobservation är nödvändig i jobbet som sbråkbloggare upptäcker jag hur ofta jag (för att inte tala om resten av landet) säger ”…, tänker jag” eller ”jag tänker så här”. Vid tillfällen när egna språkpiskan viner står klart att egentligen ”tycker” eller ”tror” passar bättre.

Antagligen har inte ett lands invånare historiskt sett börjat så många meningar med ”jag”. Inte bara yngre flickor (som nog har rekordet) låter: ”Amenjaråva” och ”nu tänker JAG så här dårå”.

Jag-jagandet är en annan (om än mycket irriterande) nutidsåkomma, men vi fortsätter med ”tänka, tro, tycka”. Som de flesta känner till täcker engelskans ”think” alla dessa tre. Nu har förstås engelska andra ord som ”believe, imagine, presume”, men det har vi också om man gå lite åt sidorna i tänkandet, tyckandet och troendet.

Här kommer en bön: låt inte den engelska som ständigt injiceras i oss leda till att vi inte också kan ”tro” eller ”tycka” ett och annat.

Inte utan att man börjar undra över "komikerns" kärleksliv

Gårdagsinläggets sista ord var ”obestämbarhet”. I dag ska vi titta närmare på det bestämda. Informanten O var upprörd. Denna j-a bestämda form, dundrade han och utgöt sig sen över tidningsrubriker: ”Okända viruset drabbar” och ”Kände författaren avliden”.

I det senare fallet menade O att det måste innebära att det bara finns en känd författare och att denne nu är avliden. Och det är klart, tänker man efter så bör väl rubriken egentligen lyda ”(En) känd författare avliden”.

Väl inne på detta spår utförde jag en snabbkoll. Det är givetvis tidningar med en braskande, för att inte säga snaskig, karaktär som nyttjar den ”bestämda formens rubrikstil".

Här finns exempel som: ”Fyraåringen viral efter galna fullträffen” Det här sättet att formulera rubriker är på sina håll så vanligt att man kanske inte ägnat det djupare tankar. Antagligen är syftet att skapa någon slags intim känsla som signalerar att man lite telepatiskt borde veta vem ”författaren” eller t o m ”fyraåringen” är.

Så dyker den här rubriken upp: ”Nya anklagelser mot komikern”, formulerad på samma sätt, alltså. Men ”komikern” som med sin bestämda form ska antyda något bekant visar sig vara en för mig okänd amerikan. Nu fångades dock blicken av en andra rubrikrad med lydelsen ”Nekar: aldrig gjort något sexuellt”.

Kollade ”komikerns” ålder. Han är fyrtio år. Och har ”aldrig gjort något sexuellt”. Nåja, tänker den alerta tidningsläsare som bor i mig: det är ju aldrig för sent för ”komikern”.

Tvångsmekanikern skulle minsann aldrig säga något "över telefon"

Med oss gamla tvångsmekaniker är det så här: Man kommer in på ett spår och åker där ett tag. Tvångsmekaniker var ett ord jag hittade på, men Words stavningsprogram protesterade inte. Ordet är tänkt att binda ihop en företeelse som ”tvångshandling” (tjata om prepositioner) med något ”mekaniskt” ( i betydelsen automatiskt).

Mekanik funkar f ö vanligen bättre än digitalitet! Det där sista ordet strök Word under, men det finns på sajten ”IT-ord. Ord och uttryck i it-branschen”

Här är det utlovade tjatet: Det är väääldigt ofta förekommande att folk säger ”över telefon” som i ”sa hon över telefon”. Jag, en rigid gammal fossil (SAOL föredrar ett fossil, men okejar en!), anser att det heter ”sa hon på telefon” eller ”i telefonen”.

Nu blir det tyvärr svajigt när prepositioner beter sig godtyckligt p g a den engelska påverkan och det är svårt att minnas vad man själv sagt, skrivit eller lärt sig.

I en text läste jag att någon var ”glad över” vad-det-nu-var, men mitt inre skrek ”glad FÖR” till dess att en närmare eftertanke viskade ”du har själv sagt båda”. Men riktigt svår är följande mening (rubrik nånstansifrån):

Shimas blöta kindpuss med Kalle Moraeus

En puss MED Kalle? Det hjälper inte att byta till ”kyss”: Hennes blöta kyss med Kalle. Det är "med" som är största problemet (vad Kalle anser är obekant). Säger man "Shimas blöta kindpuss PÅ Kalle" låter det inte heller klokt. Ingen preposition duger. Så blir det ibland.

Men språket är så pass rikt att det går att omformulera: ”Shima gav Kalle M en blöt kindpuss”. En redigerare skulle kanske anse att något hmhmhm då går förlorat. Särskilt de tidningar som ännu kallas kvällspress låter gärna språket åka kana ut i obestämbarheten.

Man får nästan lust att klippa till den som använder dubbla "till"

”Vad bra att du har förståelse över det här”, skrev någon. ”Förståelse över”! Ja, nu får man inte slå folk, inte heller får man kränka dem på andra vis. Min ondsinta hjärna gör en tyst, verbal attack: ”Du din förpäpplade dyngpropp och luspudel, det heter förståelse FÖR”. Men givetvis vet jag att om personen som sa ”ha förståelse över” är förhållandevis ung så är det egentligen min betydligt äldre generation som låtit dessa språkbrister uppstå. Allt är mitt fel!

Från mediehåll kommer exemplet ”Han tillägnar programmet till sin mamma”. Gud hjälpe oss: ”tillägnar till”. Har man fått bra undervisning i modersmålet skulle man nästan kunna höra att det är tårta-på-tårta. Som med frasen ”ta tillvara på” som vunnit över de tidigare korrekta (förlåt, jag skrev ett ord som ”korrekt”, min gamla fascist!) ”ta vara på” ELLER ”ta tillvara”.

Det engelska ordet för ”tillägna” (någon något) heter ”dedicate to”. På så vis fick vi antagligen ett ”till” till. Har man lärt sig lite om språk kanske man kan dela på ”tillägna” och få det till ”ägna (något) till” (någon) och inte göra misstaget med ”tillägna till”.

Sista skriket* för i dag gäller en amerikansk pratshow-värd. Följande rubrik stod i nästan alla svenska tidningar: ”Ellen DeGeneres ber om ursäkt till personalen.”

”Be om ursäkt till”??? En enda (om jag sett rätt) svensk tidning har ändrat denna rubrik till det korrekta (förlåt igen): ”Ellen DeGeneres ber personalen om ursäkt”.

Hurra för den tidningen som kan skriva. Hurra för E DG som ber personalen om ursäkt. Mindre hurra till TT som en gång i tiden var den institution många korrekturavdelningar och redaktioner lutade sig mot.


*Sista skriket betydde det förr i världen även "senaste modet" Det har man inte hört på ett tag. Jag klagar inte, för det var förstås ett tillfälligt uttryck, jag bara noterar.

Visst fick väl Flärpmalm jobbet som omsorgskommunikatör?

Jobb man kan namnet på

Nya ord var det (se i går). Det finns även en stor mängd nya titlar. Inte för att chikanera individer som innehar de sysslor jag nu ska nämna, men håll med om att vi börjar närma oss Ankeborg. Eller tecknarna Berglins samhälle med invånare som Pjätterud och Flärpmalm.

Jag har en fäbless för ”managementkonsult” – till nyligen trodde jag att jag hittat på det själv. Men det finns. I en av träffarna när man söker på den titeln står: ”Managementkonsult – Vad är det? Vad dem gör?" Nöjer mig dock med att de existerar. Vad ”dem” gör skulle jag nog inte förstå ens av en utförlig beskrivning.

Här är några ytterligare yrkestitlar som dykt upp i min väg senaste tiden: Trygghetsdirektör. Se där ett jobb att försöka förstå. ”Direktör” har jag en visserligen lite fördomsfull, men ändå bild av. Och ”trygghet” har en innebörd som går att tänka sig. Men ”trygghetsdirektör”?

För att inte tala om titeln tobaksansvarig. Med den är det som med mycket annat – ordet har två nästan motsatta innebörder. En sådan kan nämligen ha hand om lagret av tobaksvaror i en affär, eller så kan den jobba med munhälsa vid Folktandvården.

Den sista i dagens samling är svår att föreställa sig: Omsorgskommunikatör. Man skulle kunna tänka sig att föräldrar kan se sig som omsorgskommunikatörer i hemmet. Barnen, å sin sida, skulle kanske välja titeln ”tjatmoster”.

Svårt att inte tänka på Ankeborg. Eller Flärpmalms.