Prepositioner må vara små, men de är inte av mindre vikt för det!

Nu ska här bli möten med en mängd nya prepositioner – eller nej, de är gamla, men dyker upp på nya ställen. Den som eventuellt lärt sig något för vilken preposition som gäller på vissa fraser, bakom vissa verb – glöm det. Hoppas över det bästa ändå! Skräms inte från det nya!

Lät de senaste tre meningarna konstiga var det för att jag använde andra prepositioner än de som skulle vara där. Ett skämt, kan man säga, fast så himla kul är det inte. Här följer funna/hörda exempel från senaste tiden: Tidningen kan nu avslöja var han gömmer sig från polisen. Antagligen kommer från-et från ”hiding from something/someone”. Förr, alltså under den tid som är gången, lärde man sig frasen ”gömma sig för någon/något”.

På samma sätt drabbas ”för” i det nya uttrycket ”bli rädd över”. För mig personligen (säger en som för länge sen slutat vara ett sanningsvittne) är det mycket jag är rädd ”för”, t ex de nyss nämnda ”från” och ”över” på fel ställen.

En särskild tidning citeras ofta i Sbråkbloggen, förresten. Det ska inte ses som en privat vendetta utan beror på att det är just den jag för tillfället prenumererar på. Men det ser likadant ut överallt, något att bli rädd ”över”, som sagt.

I ”min” tidning stod den ogenerade rubriken Caddieveteran ska bära bagen för NN. Jag inser att det känns tröttsamt att läsa Sbråks prepositionsklagan om och om igen, men vi utsätts alla för felen om och om igen: engelskan säger säkert ”carry the bag for someone”.

I ingressen har journalisten skrivit ”svenska stjärnskottets golfbag ska framöver bäras av NN”. I den formuleringen är ”av” det enda raka. Men eftersom rubriken formulerats om måste den lyda: ”…bära bagen åt…”.

Jag har ett par önskningar: Lär rubriksättare sätta rubriker. Lär barn i Sverige svenska på allvar så kommer, i bästa fall, Pisaresultaten att bli bättre om femtio år.

Före "modern" tid levererades vanligen mjölk och andra varor

Jovisst, jovisst, jovisst finns det tveksamheter i ett språk även om inte engelska eller den bullshit-talande (hm) samtiden ligger bakom. Men det blir inte bättre framöver, går lätt att meddela. Och fler än undertecknad reagerar. Informanten M la häromdan ut texten om en tidningsartikels rubrik och övriga innehåll där bl a en politiker (textens ”hon”) citerades:

Kritiserad oljemagnat arg – vill leverera

– Han har nästan varit förbannad och sur och han har tagit åt sig personligen över att han blir så ansatt. Han har lovat att visa resultat, säger hon.

– Det finns en vilja hos honom att leverera. Det gör att man faktiskt kan få de här länderna (oljenationerna, reds anm) att driva på.

Levererades förr     Bild: Andreas Lasko, Wikipedia

Här är nu M:s funderingar i sammandrag: Om oljemagnaten har ”lovat att visa resultat” så är det tydligen, vilket även framgår av texten, vad som avses med rubrikens ”vill leverera”. Men vis av erfarenheten ansåg sig M veta att det en oljemagnat helst velat "leverera" bara till nyligen (och kanske ännu, i värsta fall) är en vara som OLJA!

Alltså är ”leverera” i den moderna och överförda betydelsen inte ett lyckat val för att ge en snabb förståelse av vad den här artikeln egentligen ville säga.

 

Och den som för pennan i bloggen har aldrig varit förtjust i verbet ”leverera” så länge det inte gällt varor. Som dessutom brukat specificeras: ”Bönderna levererar mjölken till…”

Är jag ensam om att känna mig främmande inför modersmålet?

Det är inte rätt att kalla undertecknad ”språkpolis” – även om klagomål på samtidens svenska duggar tätt i denna blogg. Folk i allmänhet har inte snöat in på modersmålets förändring så till den milda grad, upptäcker jag. Dagligen. En av tusentals förskräckelser dök upp när jag (nyss) handlade i en ny mataffär och sa till mitt sällskap: ”Har du sett mjölet?” En annan kund vände sig till oss, pekade och sa: ”Det är där borta – jag överhörde vad ni sa”. Det var givetvis väldigt vänligt och mina kommande kommentarer ska INTE uppfattas som kritik av en individ.

Men vad får en man i sextioårsåldern att använda ordet ”överhöra”? Nej, det vet jag ju egentligen: han lever i en omgivning som hört engelska ”overhear” en massa gånger, och som ännu fler gånger också använt det direktöversatta ordet. Som i sin tur stryks under med rött i Word där ”överföra” ges som första alternativ till skribenten.

Allt som tjatas om i Sbråk tycks i alla fall vara gammalt.och själv är jag tydligen sen på bollen med mina ilskna reaktioner. Det är närmare ett decennium sen som SAOL (och senare SO) tog in ”överhöra” i betydelsen ”råka höra” – som svenskar sagt fram till dess.

Lyssnar man på andras samtal av nyfikenhet är ordet ”tjuvlyssna”. Varför tvinga in översatt engelska i svenska ordböcker när inhemska ord täcker innebörden? (Ja, det har sagts förr på denna plats.) I en antagligen avsomnad blogg, ”Metabolism”, skrev en av tre klyftiga lärare:

Säger ni ”överhöra”? Jag gissar att jag antagligen kommer att finna att jag någon gång i framtiden själv använder mig av ”överhöra”; andras språkbruk är ju så påverkande. Vare sig man vill eller inte. Plötsligt hör man sig säga ”överhöra” utan att man vet hur det gick till! Men ingen säger väl i alla fall ”överse” när man råkar få syn på något? Aldrig i livet att man kan överse med det!

Fnöske på engelska: del av ett elddon i en rätt så virrig hjärnväg

Bland tusentals andra saker man kan lägga märke till i vår tid är att verbet ”skina” har börjat konkurrera ut ”lysa” – i den överförda bemärkelsen, alltså. Det gäller även ”glänsa” som verkar vara satt på undantag. Massor av liknande verb har främst en mer konkret innebörd: skina, lysa, glänsa, glimma, glittra, glimra, tindra, glittra, blänka – hur många finns det i samma härad (som folk brukar säga numera)?

De otaliga skin- och lysorden är svåra att  sätta strålkastarljuset på, men skulle man lyckas med det är det nog så att glosorna med förekomst i dagens engelska skulle skina och glimra mest (kanske några till) medan lysa och glänsa skulle ligga i skugga. Här talas inte så lite mot bättre vetande, här gissas friskt, men de ord med längst rötter i fornnordiska och tyska är antagligen bland dem på reträtt.

Det nyss skrivna är typiskt för undertecknad, en trasslig inledning, där målet egentligen är att komma fram till det som ofta sätter i gång en lång, vindlande, för att inte säga virrig, hjärnväg.

Det exempel som utgjorde fnöske* för tankarna yttrades av någon musikjournalist: ”Den här låten sken mest”. Inte så att det är svårt att förstå, och själv skulle man lätt kunna säga att det var en lysande låt. Men varför stör det mig att en låt ”skiner”? Dålig fantasi, antagligen. Eller så är man ingen vidare synestet.

Ett asteriskiskt (*) slutord: Bland ljus- och lysfenomensorden ovan finns ”tindra”. Populärt som flicknamn numera. Tilläggas kan även att engelska substantivet ”tinder” betyder ”fnöske”.

Stålmannen, ingen robot, utan reboot. Eller nystart för fiktiv gubbe

Ibland är det en plåga att läsa och höra det som för en själv låter som ett tillknycklat språk. Men, det kan inte hjälpas: ibland är det också intressant. För det är ju inte alltid så att man reagerar med ryggmärgen och blir arg, lika ofta känns det nödvändigt att fundera över hur vissa formuleringar kan uppstå.

I radion sa en intervjuad: ”Man får skilja upp det här med empati”. Tja, sen hörde jag inte vidare, meningen lockar till tolkning! Kanske menades ”man får skilja på empati och empati”. Så tänker jag ibland när en del fiiina människor beskriver sina in- och medkännande talanger. Menade personen ”skilja på” eller "skilja ut", men sa ”skilja upp”? Men det blir ändå konstigt. En del korta utsagor kan hålla en sysselsatt i timmar. 

Ett typiskt rebootoffer         Bild: Yogi Purnama, Unsplash

Det är dock ännu värre när en rikstidning skriver om senaste julkalendern och en underrubrik lyder: ”Trolltider – Vår mest omtalade reboot”. Där fick man – trots skaplig omvärldskunskap inom underhållningsvärlden – något att vända sig till Wikipedia med. Och där står:

Reboot, engelska för "omstart", är ett verk – till exempel en film eller ett datorspel – som skapar en nystart för ett fiktivt universum. Jämför även ordet nylansering.

Varken ”reboot” eller "nylansering" finns i ordböckerna, men synonymer.se förklarar det senare så här: lansering av ny produkt eller tjänst; återlansering (något som lanseras på nytt).

Är inte allt i hela världen en enda reboot? Eller ”återlansering”, ett begrepp som finns i SAOL (2015). Och är inte hela språkeländet ett springande över åar – floder – efter vatten?

Ens osäkerhet vad gäller språkligheterna rör sig neråt det pyttelilla

”Han måste schejpa upp sig”, sa en sportgubbe (om denne själv var sportare eller reporter förtäljer inte min anteckningar). Frågan är hur mycken sån där halvengelska ett språk tål. Det är nästan bättre att säga ”han måste shape up". Då kan uttrycket identifieras som engelska och det förenklar för alla lyssnare. På svenska kan man annars använda ”skärpa" eller "rycka upp sig” och säkert en hel del annat.

Det är ofta som såna här problematiska saker yttras, tvivelaktigt är det att anta att allas engelskkunskaper är så bra att de funkar parallellt med svenskan. Så här sa en medieperson: ”Hur ofta går man efter civila”? (Betoningen ligger på efter.)

Om jag har rätt betyder engelska ”go after” bl a ”förfölja, fånga, jaga”, men jag tycker mig ha märkt att frasen på senare tid allt oftare direktöversatts till "gå efter".

En journalist frågade i nåt sammanhang en person om det gick bra att ställa en fråga: ”Gör din grej”, sa den tillfrågade, vilket lät underligt. I den amerikanska ordboken Merriam-Webster står så här: Do one’s thing idiom. Om man vill översätta detta utan att blinka blir det göra ens grej idiom. Men det finns väl egentligen enkla och svenska sätt att använda som svar på en dylik fråga: ”Javisst, det går bra”. Om man nu väljer att svara jakande, vill säga.

Det här är verkligen finlir, jag är inte alldeles säker på att ha rätt, men något sitter och skriker djupt i min egen svenska att ”gör din grej” inte gått att föreställa sig ens innan det engelska hopgnuggandet inleddes.

Man får sig en hel del tvivelaktigt språk till livs via medierna

Minns förvåningen när svenskar började säga och skriva saker som ”toppolitikern lämnar”. Engelska ”leave” har inte alltid med ett objekt som säger vad som lämnas. Det är ett idiomatiskt uttryck och sammanhangen brukar förklara vad det handlar om. Men så har det inte varit i svenskan förrän nu när engelska glosor ogenerat kopieras och stoppas in på sätt som får vårt språk att se främmande ut. Hos oss kan man med fördel välja formuleringen "toppolitikern slutar".

I några av de tidningar jag ibland läser har jag funnit ett par exempel med liknande, stympad, verkan. Se bara: ”Politiker tar kontakt med tidningen och säger att skriverier om moskétalet spär på”. Jag undrar förstås vad som späs på. Det går visserligen att räkna ut, men journalistik har inte brukat bygga på läsares och lyssnares gissningar.

Samma invändning går att ha inför denna rubrik: ”Tesla obstruerar – för att de inte har lust”. Språkmässigt är den undermålig. Obstruerar T för att de inte har lust? Här saknas väl något? ”För att de inte har lust att skriva under ett kollektivavtal”, t ex.

Informanten G berättade nyss om en radioreporter som rapporterade att en debatt var ”livad”. Men det gällde ett allvarligt ämne, och det beskrivande ordet skulle förmodligen vara ”livlig”. Och i en av de ovan nämnda tidningarna fanns rubriken: Därför finns inga utsatta områden i Kalmar: ”Inte ens tilltänkt som det”

Det finns stor anledning att bli mycket bekymrad över Pisa-undersökningens skolresultat. Men det hjälper knappast att barn och unga läser böcker. Eller tidningar. Eller läser mer av vad som helst. För när proffsskribenter har det så ställt med ordval, grammatik, stavning, med mera, omges inte de unga av texter som kan förmedla modersmålet på något vidare vis!