Medveten, anständig och blygsam person plitar ner sina tankar

Många tankar far kors och tvärs i ens huvud dagligen. Kommen från en mycket enkel tid, lika enkel uppväxt och bakgrund får man ta till luktsaltet flera gånger om dan. Fast vid närmare eftertanke var det knappast det enkla folket som använde luktsalt. I Läkartidningen (2021) finns en text om vissa gamla läkemedel och där står: Under 1700-talet introduceras i Europa även luktsaltet för att uppväcka personer, främst korsettsnörda kvinnor, som svimmat.

Enligt pandemiprincipen har nu medier, däribland de flesta svenska, tagit upp att en amerikansk transkvinna och influerare, Jools Lebron, kastat ur sig några rader som ”trendat”. Hon las upp på Wikipedia på stört, numera går det undan. Och hur kom sig denna vrålsnabba berömmelse? Sajten QX skriver om J L:

Genom flera videos berättar hon om hur man är ”demure” i olika sammanhang. Ordet, som enklast översätts till svenskans ”blygsam” eller ”anständig”, används när Jools vill förklara hur man exempelvis klär sig till jobbet, hur man sitter i kollektivtrafiken och hur man beställer en kopp kaffe.

Man bör inte tala om utseenden, men J L ser ungefär lika ”demure” ut som väldigt (oerhört) många kvinnor i dag: krigsmålning runt ögon, tjocka svarta korvar som ögonbryn och väldigt ofta (svårt att säga dock i detta fall) läppar som står ut i ordens konkreta bemärkelse.

Det riktigt intressanta med denna viralhändelse som gått runt i västvärlden på kortkort tid är något annat: Hur kan så många, undertecknad, exempelvis, ens läsa om vad som kan tävla i intighet med själva Intigheten? Och som förmedlas av medier som förr ansågs vara respektabla, anständiga och, varför inte – "demure"?

Det lutar åt kommande inlägg som mer djupdyker ner i undergångsfilosofi än idkar bloggens vanliga plaskande i den ytliga invasiva språkpesten. Apropå det: i samband med upprustningen av ett utomhusbad utlovade en politiker en ”splashpark” för barn. "Plaskdamm", som det hette på den gamla onda tiden.

Hur gör egentligen Kamala Harris när hon går efter företagen?

Först av allt en komplettering till det som i går kallades ”larvig femininändelse”, d v s när man trycker dit ett -a efter nästan vad som helst som ska beskriva en kvinna: mönstret är ”slarva, klanta, tanta”. Yrkesbeteckningar som slutar på -ska och -inna har dock inte stört mig till skillnad från många andra som ogillat dem. ”Skådespelerska” säger inget annat än att yrket innehas av en kvinna, detsamma gäller ”lärarinna” m fl.

Ambitionen att använda -are-formen för alla möjliga jobb och sysslor, må väl vara förståelig, men intressant nog beskriver den att yrkesutövaren är man, på samma sätt som att kokerskan är kvinna. Lite sökande efter vad modern tid säger om saken leder bl a till skriften KÖNSNEUTRALT SPRÅK i Europaparlamentet. Där står mycket riktigt att ”den maskulina varianten har blivit könsneutral (till exempel ”skådespelare” i stället för ”skådespelerska”)”.

Detta om detta. Nu ska här gås efter ”gå efter”. Det idiomatiskt engelska ”go after” letar sig in i svenskan alltmer och lägger en annan innebörd till våra mildare varianter. ”Gå efter något” i betydelsen ”hämta” är kanske den vanligaste. Och så finns naturligtvis den rent rumsliga och talspråkliga innebörd som kan ersättas av ”bakom”: Jag går efter henne i det höga gräset.

Vad vi inte har/haft är, såvitt jag vet, det frasen står för på engelska: ”jaga, ge sig på, förfölja, försöka få”. Vad polisen gör med brottslingar, exempelvis, kan vara att ”go after them”. Men häromdan sa en svensk USA-expert att Kamala Harris förväntas ”gå efter företag som har oskäliga prishöjningar”.

I Svenskt språkbruk (från 2003) tyder inget på att "gå efter" kan användas som sin engelska motsvarighet, likheten gäller enbart formen! Svenskt ”gå efter” får i den nämnda handordboken exempel som ”vart hon än går så går lillebror efter, jag har höjt min röst, nu måste fler gå efter och göra samma sak, fönstret gick inte att stänga så hon gick efter vaktmästaren”.

Tyvärr kommer ”gå efter” – på svenska – snart att innebära sådant som ”förfölja” och ”jaga”. Fast det är väl skit samma om man måste gissa vad medier säger, den s k trovärdigheten är ändå på fallrepet till såväl form som innehåll.

En judoka visade sig vara något annat än en lantlolla eller tanta

Ringa sportintresse kan man ha, men det finns ändå alltid nåt av lära allt. En av de svenska OS-medaljerna gavs till en judoka. Är det en sån där larvig femininändelse? var min första tanke. Som i en gammal ”tanta”. Det har funnits många såna a-n och jag har aldrig gillat dem. Antagligen för att de använts som nedsättande beteckning på kvinnor och uttalats av personer med egenutnämnd högre ”moral”.

I min barndom brukade en kvinnlig släkting inte kalla vissa kvinnor slampa (som dock ännu används av dagens högtstående individer) utan ”lolla”: den där lollan! Nu fanns förstås även lantlollan som inte nödvändigtvis var lika illa däran som ”lollan”. Jag känner folk som trycker dit ett ful-a i tid och otid på allt möjligt, t ex ”din klanta”, trots stränga blängar. 

     

Men ”judoka” kommer från ett annat språk, japanskan, och betyder ”person som utövar judo". Man lär sig som sagt saker även från områden som vanligen inte faller en på läppen. 

På en bild från Wikipedia, upplagd av ”Franklinbaldo” syns ordet judo ("Den följsamma vägen") skrivet på kanji, ett av tre japanska skriftspråk, bestående av skrivtecken lånade från kinesiskan. 

Porträttet (också från Wikipedia) visar Jigoro Kano (1868-1938) som ”skapade budoarten judo ur äldre kampstilar”.

Ibland går snacket i cirklar, därav att man kan hamna hos sig själv!

Det finns de som anser akademiskt språk vara flådigt. Det KAN det vara, men ibland drar flådigheten iväg för långt. Från ett universitets sociologiska institution kommer denna text:

Trots detta är äldres sociala exkludering ett ämne som ännu inte fått tillräcklig uppmärksamhet, varken från forskarsamhället eller från politiken. Det finns därför betydande kunskapsluckor vilket leder till en avsaknad av evidensbaserad policyutveckling på området. Därav att forskningsprojektet CIVEX (en förkortning av engelskans Civic Exlusion) kombinerar grundforskning med tillämpningsbar samhällelig påverkan i syfte att brygga dessa kunskapsluckor.

Nu har visserligen påverkan av svenskt nysråk satt det lilla jag vetat/kunnat i gungning: osäkerheten växer! Men tredje meningens inledande ”Därav att” ska väl vara ett enkelt ”därför” eller ”på grund av detta” – och så lite omstuvad ordföljd?

Hittade samma ordval på en kommunhemsida:

Guppen placeras där fotgängare och cyklister tryggt ska kunna röra sig bland bilister, därav att korsningar och övergångsställen prioriteras hastighetssäkring.

(Jag skulle skriva ”därför prioriteras korsningar och…”) 

Och så till Försvarshögskolans ”därav att”:

Det har tagit tid att verifiera bakomliggande underrättelseinformation och äktheten i detta, därav att informationen går ut först nu.

Ytterligare ett universitet, juridiska institutionen:

Det övergripande syftet med projektet är därav att analysera det korsvisa skyddet utifrån företagsnamnets perspektiv…

Har jag nu fattat allt fel och alla dessa ”därav att” inte alls bör ersättas med ”därför” bedes härmed om tillgift. Slutligen hänvisas till Sbråkbloggen den 3 februari 2022 med rubriken ”När rätt oansenliga ord övergår till att bli dekorativa stilmarkörer”.

De uppfinningsrika svenskarna har hittat på sitt eget ”snooza”

Att träna ödmjukhet kostar på. Omgivningen har ibland roligt åt denna blogg. Fast kanske mer åt den dåre som sitter här och skriver nästan varje dag. Misstänker att denna omgivning tror att det mest handlar om bagateller, och det är här träningen kommer in.

Varje människa kommer under livets gång i kontakt med vad andra gör – förutom att arbeta för sitt uppehälle eller på sin karriär: De stickar, syr, påtar i trädgårdar och spelar schack. En del sitter och slöar framför en tv eller dator, tittar eller går på otaliga sportevenemang, andra sitter med näsan i sociala medier. Den fantasifulle läsaren kan nog komma på fler sysslor.

Här skriver en som inte roas av nämnda saker, ej heller överdriven bokläsning eller filmtittning som handlar om andras leverne eller skeenden av tusende slag. Medmänniskornas intressen kan verka förvånande för en själv, men förmodligen gör de vad som roar dem eller vad de anser vara nyttigt. Jag tränar på att förstå dem.

Därifrån till en vetenskapsjournalist på radion som yttrade en märklig mening: ”Snooza kommer med fördelar”. En ytlig koll (som kan vara fel, men mjae) visar att svenskar med ”snooza” menar ”somna om en eller ett par gånger på morgonen”. SAOL, snabb på bollen, tog in verbet redan 2015 och förklarar det med ackuratess: vakna efter­hand genom upp­repade väckningssignaler var­vid man ofta stänger av de första.

Alla engelska ordböcker jag konsulterat skriver att ”snooze” innebär ”ta en tupplur”, på engelska även ”take a nap”. Det finns ofta en ”snooze-knapp” på väckarklockor, men verbet i sig tycks inte i första hand innebära vårt ”somna om”. Och den mycket engelska formuleringen att något ”comes with” med betydelsen ”innebära”, borde aldrig skrivas som ”kommer med” på svenska . Han ”kommer med sin bror” är en helt annan sak!

På engelska hittar Google mest exempel där ”snoozing comes with” följs av "varningar, problem, komplikationer" och "snooze", som sagt, betyder ”ta en tupplur”, inte ”somna om”. 

Vi har importerat det engelska ordet, tycks det, och gett en egen innebörd. Ganska underligt.

Ett av "comes with"-exemplen har en positiv ordalydelse: ”Often do we hear that the best snoozing comes with a big sized teddy bear!” Toppenbra tupplur med teddybjörn, alltså.

Tågvagnar eller fester spårar vare sig ur eller ut, de bara spårar

Det kan hända att ens kristallkula överdriver, men det är tyvärr inte troligt: de många tecknen pekar på att svenskan undergår en snabbt ökande förändring. Hur privatpersoner talar och skriver bör man inte lägga sig i, men vartåt det barkar hörs tydligt.

En ung människa sa ”… och på kvällen spårade det”. De flesta av oss hade nog sagt ”spårade det ur”. Nu verkar det även så att saker – bildliga historier eller konkreta tåg – ofta ”spårar ut” för en del svenskar. Men kör i vind för det, även om jag skulle välja ”ur” så är det kanske svårt att hävda skillnaden mellan ”ur” och ”ut” i de här fallen.

Medhåll finns dock i internetforumet Familjeliv där gnälligare messerschmittar än man själv skriver. Signaturen Rondellen svarar i tråden Det heter faktiskt... (Tråd för besserwissern),

där folk skriver vad de retar sig på i språkväg:

 

När folk blandar ihop ut och ur.
Ex. "tåget spårade ut". NEJ! Det spårade UR!

Tillbaka till enbart ”spårade” utan vare sig ”ur” eller ”ut” efter verbet. På nätet finns en mängd exempel som ”festen spårade totalt” eller ”han spårade fullständigt”. Man frågar sig givetvis hur det här uppkommer. Engelska ”spåra ur” heter ”derail” och så här tror jag (varvid en hopar människor sågar teorin): eftersom ”derail” är ett enda ord ersätts det på svenska med ett enda ord, även om förleden ”de-” rymmer vår motsvarighet ”ur” i sig.

Som bekant sker motsatsen med prepositioner – massrörelsen av onödiga prepositioner började som jag tror med ”upp” för några decennier sen. Det första många då noterade var ”öppna upp” som ”startade upp” det epidemiska fenomenet. Ett exempel som tidigare inte nått mina öron är ”lagra upp”. Lattjolajban, hur man kan lagra MER än lagra är svårt att förstå. Här gällde det hö som skulle lagras upp.

Sedan tidigare var jag bekant med ”testa på”, som förr i världen täcktes av ”testa, pröva (prova)”. Men nu pratade en journalist eller forskare om metoder som skulle ”testas ut”. I den ypperliga ordboken Svenskt språkbruk finns bara ett exempel med verbet testa och där ”på” ingår: ”testa något på någon”. Men herregud, den boken är ju från 2003! Och ni vet ju vad språkproffsen säger till en: ”Språket förändras, förstår du!” Sen lägger de till ”över tid”, en översättning av ”over time” som betyder ”med tiden”.

Det är inte bussigt att gå runt och slå dalkarlar i medmänniskorna

I förrgårsinlägget avslutades texten med en hänvisning till ”den gubben går/gick inte”. Betydelsen är klar för de något äldre svenskarna: ”Nehej du, det där gick jag inte på!” Söker man ursprunget på nätet kan man få lite olika bud. På ett ställe hänvisar någon till Nobel och dynamitgubbar. Stubintråden på en sådan slocknade ibland och skulle ha gett upphov till ”den gubben gick inte”.

Men kanske är SAOB:s förklaring mer sann. Ordet ”dalkarl”, vanligen om en man från Dalarna, har även haft en annan betydelse, nämligen ”lögn, något lögnaktigt”. Det stycket ur ordboken ska här citeras i sin helhet. Texten skrevs 1906, så se det som en träning i att läsa en 120 år gammal svenska! Vissa förkortningar är knepiga, bet. står för betydelse, l. för ”eller”, stavning med f, fv eller hv står ofta för v, och lite annat smått och gott. Litteraturen som årtalen hänvisar till tog jag helt sonika bort, de gjorde texten ännu svårare att läsa. Men SAOB finns på nätet så det går lätt att slå upp "hela" dalkarlen!

 
 

Dalkarlen och skådespelaren
Lars Hjertner. Wikipedia

"[uppkomsten af denna bet. är dunkel] grof o. mer l. mindre påtaglig osanning, lögnaktig historia som man dukar upp på skämt l. för att sätta ngns godtrogenhet på prof; jfr DALMAS 2. Den dalkarln gick inte i mej. Det är .. för mycket begärdt, att vi .. skola svälja sådana Dalkarlar. (1847). — särsk. [jfr sv. dial. slå dalkarlar i någon, ljuga någon full (1841)) samt narr dalagobbar i någan ( (1904))] i uttr. slå (förr äfv. plugga) en dalkarl l. dalkarlar i ngn. Min Hustru lär söka til at plugga en Dalkar i mig. Sv. nitet 1738, nr 13, s. 7. Dalkarlar slår han / i gästerna. (1873).

Anm. Ngn gg förekommer ett af dalkarl afledt adj. dalkarlsk. Den .. dalkarlska accentuering, hvarmed han deklamerade från predikstolen eller talaretribunen. (1861). I ä. nysv. anträffas äfv. formen dalekarlisk, som dock snarast är att anse ss. en försvenskning af nylat. dalecarlicus, adj. till Dalecarlia, det latinska (t. ex. hos Olaus Magnus förekommande) namnet på Dalarna, l. ss. en afl. till det försvenskade DALEKARLIEN. Dalekarliska Fjällen. (1773)."