Agilt arbetssätt var det...

I en nästan femtio år gammal och (nja, förr, då…) mycket ansedd engelsk-svensk ordbok från Läromedelsförlagen (och tryckt hos Norstedts) ges följande alternativ på svenska för det engelska ordet agil: vig, behändig, (lätt)rörlig, kvick i vändningarna, snabb, hurtig.

I modernare ordböcker finner man även ”smidig” och ”flexibel”. Det finns alltså en mängd möjligheter att beskriva ett agilt sätt att göra vad det nu är man gör.

Under radioprogrammets (jag skrev om det i går) gång intervjuades en kvinna som arbetar agilt. Hon sa:

Vi jobbar för att vi ska ha fokus på att leverera kundvärde och vi ska också jobba med snabb återkoppling och transparens.

Hon ansåg även att det agila arbetssättet visar vart firman ”är på väg, hur vi tar oss till mål med ett agilt förhållningssätt”

Däremot kunde hon inte säga program utan sa pogram. (Ja, det var lite elakt, sånt ska undvikas egentligen i denna blogg!)

Hon tyckte inte att ord som "smidig, flexibel" och "rörlig" täcker det hennes arbetsplats håller på med om dagarna. "Om man bara liksom säger 'tja, vi är smidiga', vad betyder det?" undrade hon retoriskt.

Jo, det är ju inte svårt. Rörlig, flexibel och smidig kan betyda rörlig, flexibel och smidig. 🏃🏃🏃🏃🏃🏃

Utbrott från en mänsklig resurs

Att engelskan puttar ut svenskan är knappast det engelska språkets eget fel. Som alltid är människan den felande länken (en av de feluppfattningar av uttrycket jag gillar bäst).

Engelska är ju minst lika utsatt för våld utövat av den moderna tiden. Uttrycket ”corporate bullshit” definieras så här på sajten Urban dictionary:

A new language that looks and sounds just like English, but is actually lies and propaganda spewed forth by big corporations that just want people to be good consumers and give them their money.

Det är en lysande och enkel förklaring av det globala babbel som låter mycket men mist hela stycket! Man har blivit påmind om det under många år nu. Minns t ex den dag när en kollega berättade om något som hänt ”på HR”. Det skulle visa sig att HR var personalavdelningen som bytt namn och nu blivit en förkortning av Human Resources. Jag kallade den i fortsättningen "avdelningen för mänskliga resurser” och det hör ju minsta barn hur fjantigt det är.

Ja hjälp, detta är bara början på en ny följetång (här markerar inte Word utan accepterar glatt denna stavning). I ett radioprogram fick en programledare spader, berättade hon, av det nya adjektiv som smugit sig in CB-vägen (Corporate Bullshit): agil. Googlade lite planlöst och stötte på en s k webbstrateg som skriver så här om begreppets bakgrund:

 
Agil systemutveckling var en reaktion mot den traditionella vattenfallsmodellen inom projektmetodiken.

Jag försöker hålla mig lugn. Webbstrategen fortsätter: 

När man pratar om agilt arbetssätt brukar man även prata om ord som inkrementellt och iterativt.

Ålrajt, läsare av denna blogg, det kommer adderas inkrementellt och iterativt material de närmaste dagarna. Var så säkra.

Svenska busar och franska

Fick alltså nyligen veta (se i går) att öronviveln rör sig trögt samt har ett kort snyte. Eftersom många informeras (vare sig de vill eller ej) om undertecknads kontakter med såväl språk som annat levande så brukar dessa utsatta ge kommentarer som ger nya uppslag till sbråktexter.

Engagerad babblade jag på om vivelns snyte och en åhörare påminde om barndomens (1950-60-talsspråk) ”Ska jag klippa till dej i plytet? som en hotfull grannunge kunde lova långt innan hatet fått ett nätansikte. Alternativt sa ungen (ofta Bus-Benny) att man skulle få smällen i snytet.

Både plyte och snyte har med ansiktet och/eller dess delar att göra. Snytet tycks mest handla om  näsan (föga förvånande, "snyta sig" lär kunna hänföras till snytet), men får representera hela fejset (ett modernare ord för snott från engelska) i ett ord som ”snutfager”.
                                                 
Plyte har ett ursprung i ”pluta” (eller ”truta”) med munnen, och är ”starkt vardagligt” skriver SAOB. Det används också vanligen om hela ansiktet.

Och det hörs att orden inte kommer från de finare salongerna, även om det kan vara annorlunda i andra länder: "I Paris gentila salar värsta buse franska talar." (Pyttans AB- och CD-lära, skriven 1896 av ett gäng författargamänger).

Så hamnade vi i Frankrikes huvudstad p g a en liten vivel som med sitt snyte knaprar på – främst – växter. Men det är en vivel med makt, kvinnomakt, berättar Riksförbundet Svensk Trädgård:

Hos ett flertal av vivelarterna finns enbart honor och de förökar sig partenogenetiskt, dvs äggen är inte befruktade utan kan kläckas till larver ändå och varje hona lägger flera hundra ägg. Det här innebär att endast ett djur behövs för att börja bygga upp en helt ny population.

Mon dieu.

I de skadligas ängder

Den nonsensartade rubriken kan möjligen slå an en sträng hos gamlingar även om ordet ”ängd” redan för nästan 100 år sedan ansågs ”poetiskt och högtidligt” (Svensk etymologisk ordbok, 1922).

Uttrycket lever kvar p g a ett stycke av Gluck (1700-tal) kallat ”Dans i de saligas ängder”. Och här dräller det av feluppfattningar, många tror att ”ängd” är ett gammalt ord för ”äng”. Så man hittar många "på de saligas ängar/ängder" på nätet. Ängd har ett annat ursprung och betyder trakt eller nejd.

Hur uppstår då ett plötsligt intresse för ängar och ängder hos sbråkmakaren? Jo, det kan börja med att man tror sig se en vägglus i hemmet (mycket rubriker om sådana på sistone). Man blir stel av fasa, tar en bild av den förmodade lusen samt förstorar upp den. Mja, det kan också vara en änger, tänker man, en pälsänger?

                                                                                                                                                         

Trög typ med kort snyte

 Men det skulle visa sig vara en Otiorhynchus nodosus, en nordisk öronvivel. Man andas ut. Enligt Anticimex sida hör den inte till värstingarna. Det står dock att ”öronviveln rör sig trögt och har ett kort snyte”. På ett annat ställe sägs att ”släktet ofta ägnar sig åt partenogenes” (jungfrufödsel) och all denna karaktäristik gör att man inte vill ha ens vivlar i hemmet. Då letar man efter sådant som kan skrämma bort de små lymlarna. Och man hittar små cederkulor på, bl a, ett stort varuhus, som säger att "cederträ är effektivt mot mal, silverfisk och pälsängar”.

Kära varuhus, det heter ”pälsängrar” i plural. Tänk så

glada sådana skulle bli av att komma ut på pälsängar!

Nej, så gjorde inte Northug

I går skrev jag orden ”passa på tillfället” och påmindes om hur Astrid för alltid har fått mig att tänka efter så att jag skriver rätt sedan hon introducerade felsägningen ”pissa på tallfället”.

Detta fick mig i sin tur att fundera på no no, likaså i gårdagens inlägg, som påminner om ajabaja, barnspråk och barnhumor i största allmänhet.

Barnhumor kan vara rätt kul, särskilt när barn är med, annars försöker man hålla sig en smula. Men det är förvånansvärt ofta som språkbruket i dagens svenska (gammel)medier går åt hållet juvenilt skämtande.

I ett tv-program sa en sportjournalist: "Northug pissade på alla".

Jag som knappt kan stava till sport (eller i någon sport) kastade mig över mer information om denna nyhet och ja, det var som jag misstänkte.

Han spurtade bra, det var vad han gjorde, han liksom utklassade andra.

Och visst har han tidigare gett upphov till rubriker denne skidåkare, men inte pissade han på någon inte.

Då hade hans mamma blivit arg.

                                               🎿⛷🎿⛷🎿⛷🎿⛷🎿⛷🎿⛷🎿⛷

I går Montezumas hämnd, i dag algoritmens förbannelse

Matjournalisten i radio talade om jätteräkor som tydligen säljs igen. ”De har tidigare varit ett stort no no” sa han. No no är engelska och betyder nej nej. Det är ett konstigt uttryck att låna eftersom det låter som barnspråk. Vi skulle lika gärna kunna säga att dessa stora räkor vore ajabaja.

Här vill jag passa på tillfället att banna mig själv. Det är alltför lätt att göra som matjournalisten och låta alla dessa engelska ord få fäste.

Inget stort no no utan ett litet yes yes 

Lite till mans kastar vi ur oss kortare eller längre uttryck. ”Oj maj gadd”, kan svenskar ner på bäbisstadiet undslippa sig. Själv kan jag plötsligt säga sånt som ”if you see what I mean”. Det kommer då från ”out of the blue” och inne i skallen sätter ett tourettesmaskineri i gång. Det är nog hjärnkemin som påverkas! Inte konstigt att jag sitter här och fräser. Man blir så arg att man vill slappa till sig. Och då menar jag ”slap” som betyder smälla till, och sepåfan, det finns redan några träffat på nätet ("jag vill bara slappa till honom") så du ska bara vänta på det! (you just wait for it).

Håller jag på och larvar mig på det här viset så kommer ännu fler felaktigheter ut på nätet och ser ut som träffar.

Var snäll och förstå algoritmens förbannelse!

Þar kemr inn dimmi dreki fljúgandi*

Ändras alltså inte svenskans ”struktur” av det engelska filter som lagts över så många av våra ord de senaste decennierna? (här fortsätter gårdagens malande).

Några uttryck jag känner ett horn i sidan till är: "jag är i chock, hon är i sorg, han är i förnekelse".

Kan nog svära på att de är moderna tillknölanden efter engelsk förebild. Ty i det språket är man ”in chock” och ”in denial”. (Sorgen är jag lite osäker på vad gäller engelska, men jag ser i svenska ibland att någon "är i sorg" och det kan ha tillkommit som en bieffekt (sidoeffekt, som nutiden säger efter att ha överstt side effect)).

Inget av dessa tre uttryck finns med i Norstedts Svenskt språkbruk (2003) som ersätter den äldre Svensk handordbok. De båda tar/har tagit upp språkliga konstruktioner i svenska.

I detta land kan man vara "chockad" (eller "chockerad", vilket har en annan innebörd), man "sörjer" och man ”förnekar faktum/det som hänt” och liknande.

Att ”VARA i chock, sorg, förnekelse, ilska, smärta” m fl – så heter det väl inte? Snart kommer ännu fler att kopieras på samma vis och folk kommer att "vara i ilska" och "vara i smärta".

(Liknande används i vissa fall, men då brukar något bestämningsord finnas med: "han gjorde det i ren ilska" eller "i ilskan". I dessa sammanhang används ofta "av": man kan vara "röd av ilska, grön av avund" eller "förlamad av sorg".)

Såna där små miniövertaganden från engelska märks inte så lätt och snart sitter en helt annan svenska där och låter blek, urvattnad eller bara väldigt märklig och diffus.

Om inte det här är att peta på strukturer heter jag morfar Ginko.
Googlar man denne morfar kan det bl a komma upp en träff på Flaskback under rubriken ”ord och uttryck som används av den äldre generationen”.

Och jadå, som representant för den äldre generationen förstår jag att man inte bör använda 50-250 år gamla ord och fraser helt ohämmat.
Men jag är inte i förnekelse av detta faktum. Språkfolket däremot är i så stark förnekelse att de den dag då språket rämnar blir i chock. Yggdrail kommer att skaka, Fenrisulven bli förbannad och, som Valan säger i sin spådom:* "Då kommer dunklets drake flygande."