Det låter konstigt att han inte kan vänta på grönt ljus

Som tidigare nämnts, och då inte bara en gång, är beredvilligheten från språkvårdarhåll gränslös: vill någon läsare/lyssnare av språkspalter eller -program ha besked i en fråga så blir svaret vanligen att något inte är så jättebra men att ”man förstår”. Det låter alltid vänligt och som ett föredöme det där med att förstå, men lita på att nyanser försvinner, precis som de olika språkens personligheter.

”Jag såg inte den komma”, sa en man som fick en snyting i boxning. ”I didn’t see it coming” har under långliga tider hetat ”det/den (där) var jag inte beredd på/väntade jag mig inte”.

Och så var det han som talade om en trafiksituation: ”Jag kan knappt vänta på att ljuset ska bli grönt”. Honom vill man gärna upplysa om att det kan kan visst, men kanske han snarare menar ”jag kan knappt ge mig till tåls förrän ljuset slår om”. Eller något annat svenskt och inte bara det översatta ”I can’t wait for/till…”

Det känns så tråkigt att de här språkgrejerna inte tas på allvar. Undertecknad ger sig dock inte utan motstånd. Men det vore bra om det funnes några – någon – som likaså satte sig på tvären och bråkade, gärna mer högljutt.

Bittert kan man konstatera att det är som att ringa myndigheter, institutioner, sjukvården, affärer. En röst svarar och sen börjar evighetsupprepningen: "Det är många som ringer nu, tack för att du väntar". Det här är något av ett tidens tecken (eller föralldel tidens täcken, som liksom lägger sig över tillvaron): allt låter trevligt, men inget händer. 

Fronta chips, spilla bönor och annat man kan företa sig

När vi var barn skojade vi med direktöversättningar från engelska till svenska och tvärtom. ”Det regnar katter och hundar”, sa vi, eller ”what are you for one, I don’t feel again you”. 

Kocken har spillt lite bönor

I de folkliga lagren var inte många bekanta med främmande språk (här avses 50- och 60-tal) och det var en fröjd att förstå hur engelska och svenska, exempelvis, hade olika satsbyggnad, skilda metaforer, språkliga bilder, med mera.

Föga anade vi småungar att de här skillnaderna som för oss var enorma en dag skulle tappa sin betydelse. Inte hade vi kunnat ana att eftervärldens mer "världsvana" människor skulle känna likgiltighet inför skillnaderna och inte respektera dem (trots knapparna de skulle bära på rockslaget: ”vi gillar olika”…). Ett numera använt uttryck vi hade skrattat mycket åt är ”spilla bönorna”. Det nyttjas som svenska när originalspråksfrasen ”spill the beans” har betydelser som ”läcka, avslöja en hemlighet, skvallra, berätta, prata bredvid mun”.

Och så var det XX som enligt tidningens tv-sida ville ”fronta de nya chipsen”. XX är butiksanställd i en av de verklighetssåpor vars syfte är att driva med människor. Tänker spilla några bönor nu: ”fronta” betyder något i stil med ”presentera, skylta upp”. Tror jag.

Där kommer alla bärfisarna marscherande i sina vackra färger

Så här kan en dag börja: Man läser sin gamla lokalblaska samt en gratisdito och lyssnar lite på P1. Och vips har ett inlägg skrivit sig självt!

Det kan inte ha undgått någon att denna bloggare är upprörd, ledsen, arg och besviken över tilltaget att använda ”när det kommer till” och lite fler uttryck med ”kommer” som alla bara lyfts utan prut från engelska in i svenska.

Bli nu inte irriterad, kära läsare, över detta tjat. Det har ett högre syfte och är tänkt som ett evighetsbevis på den förändring av svenska språket som nu äger rum nu och som alla andra bara struntar i (läses med gråten i halsen)

För sisådär ett decennium sen skrev undertecknad till de s k språkvårdarna på SR/SVT om uttrycket ”när det kommer till” och bad dem ta med det på sin varningslista (som de inte har, men det fattade inte jag då). ”Johohohoodå”, sa en av dessa passiva våldsverkare, ”det finns ju visst. Det heter ju ”när det kommer till kritan”.

Det här är en av alla gånger jag fallit ihop utmattad av blandningen skratt och gråt. Just det uttrycket (och jag är till 97 proc säker på att jag har rätt) var dåförtiden det enda ”när det kommer till…” som vi hade.

Nu används engelska ”when it comes to” allt oftare och det börjar bli tunnsått med ”när det gäller, gällande, när det handlar om” – alltså svenska synonyma uttryck som nu vinkar sitt adjö. I dagens blad fanns följande: ”När det kommer till antalet nya bostäder så…” Vaffan? ”När det gäller antalet bostäder…” är ju kortare – något som det alltid tjatas om: skriv kort!

Men morgonen skulle även bjuda på en variant av ”byxan kommer i många utföranden” (betyder ”finns/görs/tillverkas i”). En text handlade om en man vars hobby är bärfisar. Bra att nån intresserar sig för dem, de hör till de varelser som nog ofta glöms. Eller i alla fall inte omvärvs av kärlek. Nå, denne man uttryckte sitt gillande för bärfisarnas skönhet och sa ”de kommer i sådana glänsande metalliska färger”.

Man ser framför sig en bärfisarmé som kommer – marscherande – i sina tjusiga färger. Här går det ju inte att säga att de ”görs/finns/tillverkas i” eftersom det är själva Skapelsen/Skaparen som ligger bakom. Gode gud!

Det finns mycket som tyder på att språket går i tusen bitar

Här sitter man och gnäller om utrikiska lånord och svänger sig även med dem själv. Det är det värsta i just den här kråksången: ingen kommer undan. Men den uppmärksamme rapportören T påminde om att man inte säger ”influencer” rätt upp och ned, som jag gjorde, en stor dagstidning har bestämt sig för att använda ”influerare”. Kör i vind, ”påverkare” som kanske vore mer svenska (jaja, i grunden är det förstås nåt annat…) låter nog för brutalt för de finstämda nutidsmänniskorna.

Det är bara att tuta och köra, snart vet ingen ändå vad nån säger/skriver. På tal om det ska här tas tillbaka berömmande om sajten Glosbe, som inte alls är vad min analoga hjärna fick för sig.

Hade anledning att kolla på en gammal favorit, ”every cloud has a silver lining” som nu ofta får svenska dräkten ”varje moln har en silverkant” av diverse översättare. Den är väl som det mesta stulen, i det minne som i och för sig börjar svikta finns inga moln med silverkanter. Den språkliga bilden är finfin, men vi har nog inte uttryckt saken så på denna sida vattnen.

Glädjande nog finns på den där Glosbe-sidan dock andra översättare som väljer: ”inget ont som inte har/för något gott med sig”.

Funderar över silverkanten. Samtidigt är det ju ett väldigt tjat om guldkant, fast då gäller det tillvaron. Men nog kan man väl ana guldblänk när solen skiner bakom/genom molnen på det sätt som gett upphov till det engelska uttrycket? Mycket riktigt väljer en översättare ”varje moln har en guldkant”. Å andra sidan är det ju inte sant en mulen dag. Men inte silverkanten heller.

Mest rätt har kanske den som valde ”vartenda moln har sitt silverfoder”.

Det är ju så att ”lining” betyder ”foder, beklädnad”. Å andra sidan, i min gamla engelska ordbok finns en annan, för äldre svenskar bekant, översättning av silverkantsuttrycket: ”ovan molnen är himlen alltid blå”. Och den ordboken är mycket äldre än Björn Afzelius låt ”Tusen bitar” (1989) som har just den formuleringen i sig. Originalsången skrevs av danska Anne Linnet (1988) och då löd raden ”Man si'r at over skyerne er himlen altid blå”.

Banala och larviga uttryck för när någon låter tala om sig

Står upp, kliver fram och sticker ut

Nån gång är det väl bäst att söka litteratur om alla konkreta uttryck som undertecknad har så svårt med och tycker är larviga.

Förbehåll: Gamla fina och talande fraser hör inte hit. Ta exempelvis ”det här är inget att hänga i julgranen*, kasta vatten, i ur och skur”. Den sortens bildliga uttryck ger, bland mycket annat förstås, ett språk sina tjusiga särdrag.

Men de här nya eländigt tråkiga ”stå upp för, kliva in, stå fram, sticka ut, kliva fram – jag letar bland hjärnvindlingarna för att förstå varför de låter så fjantiga. Kanske det är för att de inget säger? Däremot ”ta strid/utmärka sig för, ha modet att” – såna är det väl mer klippanischer i?

Hörde också en mening som ”hon har kommit en lång väg”. Det gör mig riktigt förbaskad. ”Hon har haft en lång väg (till framgång, t ex)”, har man sagt förr. Nu översätter man helt slött ”she has come a long way”.

Den som inte tror mig kan googla uttrycket ”come a long way” och underrätta sig om vilken slags svenska vi talar. Det är vid såna här upplevelser man känner för att morra. Morr (med eftertryck).

*Vill gärna rekommendera en seriösare kollega: googla "Linneas språkblogg" och lägg till ordet  "julgranen"

Det är inte kul att vara den som kastar den initiala stenen

Som de små enkla ordens beskyddare har man det inte lätt. Eller, jag vänder här på en femöring, det har man ju förstås, det är väl de andra människorna som måste behärska sin managementkonsultska.

Bäst att vända på femöringen igen, det är inte meningen att tala illa om managementkonsulter. Det kan låta så, men jag känner dem inte. På samma sätt som man kan få ur sig invektivet ”jädra bönner” utan att ha något emot yrkesgruppen (känner också mycket få bönder), är det lätt att ta till managementkonsulterna. Deras titel (går bara på känsla och intuition) var bland det första man inte förstod när den nya världen tog sin början. Sen vällde det in "controllers” och ”operativ front desk managers” samt en mängd jobb med ”senior” i namnet. En "senior manager" är inte alls, som man först tror, en pensionär med ett extraknäck.

Nu kom jag från ämnet, som var att skydda gamla, fina och jätteenkla ord. Beskydd och K-märkning behöver först av allt just det ordet, ”först”, och även uttryck med lydelsen ”först och främst,” eller ”i förstone”. Såväl fler liknande, ”inledningsvis”, t ex, som är är användbara, ofta synonyma ord. Det som nu tar över låter så här:

Syftet med lagen är initialt att öka medvetenheten/…/

Vi har initialt kunnat hålla ett kortare förhör/.../

Stödet är initialt begränsat

Sbråkbloggen är bra plattform för en vädjan (som andra influensers har jag väl sådär en 247 000 följare) om att använda ord med ”först” i i stället för dem som översatts från ”initial/ly”?

Förr var pengarna så stora att man kunde stå på dem och även vända sig vid behov

Laget "suger" eller "suger åt sig som svampar" är två olika saker

Hakar på gårdagens inlägg. Mja, jag hakar förresten på alla tidigare inlägg. Om det nu ska vara så noga. Egentligen finns det ju bara en enda hang up* (hoppsan).

Den lyder så här: sabba inte svenska språket! Här ska beskrivas hur det kan gå när man importerar ord från engelska och t ex, som i det här fallet, gör ett översättningslån av något.

I några decennier har svenskar sagt att diverse saker ”suger” (originalspråk ”things suck”). Precis som i engelska fanns ordet likaså hos oss i en annan, mer konkret, betydelse.

Ofta är det som språkvetare gärna säger (lite för ofta): ”inget problem, huvudsaken är att man förstår”. Det är naturligtvis sant, men så fort de här orden krockar med vissa andra inhemska kan det bli si och så med den där förståelsen.

Hörde någon tala om ett utländskt lag som tränades i hockey. Personen i fråga (kanske var det den svenske tränaren) sa: ”de suger som svampar”.

Där hade vi alltså en kille som inte känner till att uttrycket är ”suga åt sig” (absorbera, för den som endast talar utrikiska), han borde ha sagt ”de suger åt sig (färdigheter) som svampar".

Om spelarna bara ”suger” är det ett skruttlag. Nu antydde dock svamparna något positivt. Den här typen av sammanblandningar är störande. Men uppenbarligen inte för så många. De hör väl till de där som ”förståååår”. Hur fan man än talar.

* OBS! Hang-up betyder "problem" på engelska, "hang up" betyder bl a "lägga på (luren)".