Vanligen brukar bloggen tycka att journalister, politiker, skolfolk och en massa andra grupper borde hantera svenska språket skapligt. För att inte tala om vad översättare ska göra! Men man ska också vara medveten om att översätteri ofta behandlas med översitteri (förlåt då att ens skapande tränger sig på). Jobbet är ofta urdåligt betalt och många som översätter har inte heller nödvändiga kvalifikationer.
Tyvärr gäller det här i hög grad översättande av undertexter. Gå gärna in och läs här (och bli också gärna upprörd):
https://annonsbladet.com/svag-svenska-underminerar-undertexter/
I en tv-bilaga stod att ett program skulle handla om ”en thailändsk man som kan vara den högsta mannen i världen”. Det där är en riktigt skum översättning. På engelska skiljer man på (bl a) ”high” och ”tall”. Den som varit med någorlunda på engelsklektioner vet att man använder ”tall” i en fråga som ”hur lång är hon”? Så om ursprungstexten om den höge mannen är på engelska är detta fel outgrundligt till sin karaktär.
Men för all del: vissa texter körs genom flera språk i översättningsprogram och då kan väl ännu knasigare saker hända. Men tänk om det som avsågs handlade om någon som var ”högst” i sitt ämbete som kung eller president? Fast så är det nog inte, kung Maha Vajiralongkorn Bodindradebayavarangkun, har ingen anledning att vara ”högst” i världen. Han ser f ö normallång ut på bilder och hans far, kung Bhumibol, var 172 cm lång (hur klarade vi oss utan Wikipedia?)
En spännande fortsättning om översättning kommer i morgon!
torsdag 30 april 2020
onsdag 29 april 2020
Detta ska sluta med att bloggaren beskärmar sig över skärmtid!
Tidsmaskiner har inte bara stavats med eller utan s på svenska, de har även fått människor att önska sig till historiska – eller framtida – platser. Den kanske första berättelsen om en sån maskin hette, när den kom i översatt form, ”Tidmaskinen” och skrevs av britten H G Wells 1895. Etthundratjugofem år gammal saknar den inte intresse, den mänskliga utvecklingen följer, som bekant, inte snabbheten hos de tekniska s k landvinningarna.
I Wells roman åkte huvudpersonen till framtiden, och det är inte utan att man ibland skulle kunna tänka sig en liten snabb glutt på världen och Sverige om 100, 400 eller XXX år. Själv vore jag mest intresserad av hur folk talar och skriver. Hur låter språket? Kan man förstå det?
Redan nu är det ju ofta en rätt rörig historia. I en text stod att en person var ute på en 3 h promenad. Jovisst, man fattar ju, som språkliberalerna säger. Och ”h” för ”hour” har sedan länge ersatt ”t” eller ”tim” för ”timme” (motsvarande gäller säkert en massa språk) som måttenhet för hastighet. Kanske att undertecknad muttrar lite även om den saken, men låt gå för det, då. På webbsidan ”Matteboken”, (från ”Mattecentrum”) står att ”kilometer i timmen” skrivs ”km/tim (eller km/h i internationella och strikt tekniska sammanhang)”.
Fast det är en jäkla skillnad att skriva om en "3 h lång promenad". Säger personen som skrev det också så? Ja, vad fanken vet man. Men det är ju viktigt att röra sig under pandemin (även annars också) så nu väntar en en 2 h promenad, som bara blir 1 h, om man känner sig själv rätt. Det bör dock inte bli för många h framför tv eller dator, så fram för fler h i skogen!
I Wells roman åkte huvudpersonen till framtiden, och det är inte utan att man ibland skulle kunna tänka sig en liten snabb glutt på världen och Sverige om 100, 400 eller XXX år. Själv vore jag mest intresserad av hur folk talar och skriver. Hur låter språket? Kan man förstå det?
Redan nu är det ju ofta en rätt rörig historia. I en text stod att en person var ute på en 3 h promenad. Jovisst, man fattar ju, som språkliberalerna säger. Och ”h” för ”hour” har sedan länge ersatt ”t” eller ”tim” för ”timme” (motsvarande gäller säkert en massa språk) som måttenhet för hastighet. Kanske att undertecknad muttrar lite även om den saken, men låt gå för det, då. På webbsidan ”Matteboken”, (från ”Mattecentrum”) står att ”kilometer i timmen” skrivs ”km/tim (eller km/h i internationella och strikt tekniska sammanhang)”.
Fast det är en jäkla skillnad att skriva om en "3 h lång promenad". Säger personen som skrev det också så? Ja, vad fanken vet man. Men det är ju viktigt att röra sig under pandemin (även annars också) så nu väntar en en 2 h promenad, som bara blir 1 h, om man känner sig själv rätt. Det bör dock inte bli för många h framför tv eller dator, så fram för fler h i skogen!
tisdag 28 april 2020
Frödings prost som är rund som en ost är en välmående gubbe
De där "bitarna" som togs upp i går blev i början nästan hatade, men, inte minst, skrattade åt. Folk beskärmade sig över dem i kåserier och krönikor (och här skriver f ö en av dessa).
Tyvärr blev bitarna lite väl representerade när det pekades på inflytande från engelska och det späddes på av alla upp-en (som jag valt att kalla dem i plural). Bland de första sådana uttryck att smädas var ”öppna upp” och ”starta upp” (där upp-en är överflödiga).
Av någon anledning kom inte menigheten så mycket längre och talar man om engelsk påverkan får man sig dessa första fraser till livs, om och om igen. Att halva (det är inte att ta i våldsamt) vårt språk numera är en översatt variant av engelska tycks dessa första protesttanter och -farbröder inte lägga märke till.
Jag läser meningen ”Leverantören spelar ner oron för att varorna ska ta slut” och funderar (ja, ”spela ner” har varit med i bloggen tidigare!) över om uttrycket i detta sammanhang verkligen är svenska, eller kommer från ”play down”. Svenska ordförklaringar på nätet påstår att det bl a betyder ”förringa”. I den amerikanska onlineordboken Merriam-Webster får man just den synonymen, ”förringa, förminska”, tillsammans med en mängd andra av samma karaktär.
I dagarna hör man om ”välmående” patienter. Glädjande, i och för sig, men här går en nyans åt skogen. ”Välmående” har tidigare betytt att något är välskött, frodigt, att någon är ”välbärgad”. Nu används uttrycket om tidigare sjuka som börjat må bra. Själv ser jag framför mig en fryntlig och välfödd herre med ett blankt och runt ansikte.
Vanligt är också att säga att människor ”mår väl” – ”bra” tycks vara i avklingande – och det är nog inte att ta i för mycket om man misstänker att ljudlikheten med ”well” spelat in här.
Tyvärr blev bitarna lite väl representerade när det pekades på inflytande från engelska och det späddes på av alla upp-en (som jag valt att kalla dem i plural). Bland de första sådana uttryck att smädas var ”öppna upp” och ”starta upp” (där upp-en är överflödiga).
Av någon anledning kom inte menigheten så mycket längre och talar man om engelsk påverkan får man sig dessa första fraser till livs, om och om igen. Att halva (det är inte att ta i våldsamt) vårt språk numera är en översatt variant av engelska tycks dessa första protesttanter och -farbröder inte lägga märke till.
Jag läser meningen ”Leverantören spelar ner oron för att varorna ska ta slut” och funderar (ja, ”spela ner” har varit med i bloggen tidigare!) över om uttrycket i detta sammanhang verkligen är svenska, eller kommer från ”play down”. Svenska ordförklaringar på nätet påstår att det bl a betyder ”förringa”. I den amerikanska onlineordboken Merriam-Webster får man just den synonymen, ”förringa, förminska”, tillsammans med en mängd andra av samma karaktär.
I dagarna hör man om ”välmående” patienter. Glädjande, i och för sig, men här går en nyans åt skogen. ”Välmående” har tidigare betytt att något är välskött, frodigt, att någon är ”välbärgad”. Nu används uttrycket om tidigare sjuka som börjat må bra. Själv ser jag framför mig en fryntlig och välfödd herre med ett blankt och runt ansikte.
Vanligt är också att säga att människor ”mår väl” – ”bra” tycks vara i avklingande – och det är nog inte att ta i för mycket om man misstänker att ljudlikheten med ”well” spelat in här.
måndag 27 april 2020
Detta är berättelsen om hur det går till när alla bitar faller på plats!
Somliga propagerar för att kalla äldre ”årsrika”. Vilket är rätt dumt, ordet ”gammal” finns ju. Och ”äldre”. Själva fenomenet – att vara gammal – är inget skamligt, det händer många. Detsamma gäller dem som är ”unga” eller ”yngre”. Liksom dem mitt emellan. Deppa inte.
Det var en inledning till att beskriva hur man hör till historien, och då inte den mest närliggande. Denna bloggare känner ett ansvar för att berätta om hur det var förr. På samma sätt som egna gamla släktingar gjorde och man låtsades lyssna – om de inte var ens föräldrar, förstås. Då lät man dem veta hur väldigt intressant det var.
Vad som här ska förtäljas för andra lika intresserade, är hur det var när engelska språket började plöja sig in på ett mer märkbart sätt än att utgöra en vanlig språkförändring. Något av de första uttryck som brukade reta gallfeber på de lite äldre var ”den här biten”.
”Bit, vilken j-a bit?” kunde de utbrista. Vad bitanvändarna avsåg var ”den här saken, grejen, det här området, problemet”, men charmade av att f a amerikanska använde ”bit” i alla dessa sammanhang anammade de språkligt osäkra detta bruk.
Dessa bitar som kom farande nån gång på 80-talet är nu så etablerade att ingen lyfter ett ögonbryn (på det gamla sättet, inte det som det nya ögonbrynsmakeupandet frambringat) åt dem längre. I dag läser jag i en TT-text följande:
Mycket talar för att de rent kognitiva bitarna – det kunskapsmässiga, alltså det vi vanligen tänker på när vi pratar om “lärande” – ändå funkar någorlunda bra. Men samtidigt riskerar en del av träningen i social interaktion att gå förlorad på distans.
– Och vi vet att de bitarna är väldigt viktiga för hur man klarar sig senare i livet.
Den som säger det sista, möjligen också det första, är en professor. Vafalls! tänker någon. Skulle jag anse det omöjligt för en professor att tala så? Ja, det skulle jag nog ha tyckt som mer årsfattig (80-talet). Men eftersom sbråkbloggen går till botten med alla bitar kollas denne professors ålder. Ja, när han växte upp, det är lätt att inse, var ”bitarna” redan ett faktum.
Detta var ett stycke språkhistoria. Och en bit paj. Fryst.
Det var en inledning till att beskriva hur man hör till historien, och då inte den mest närliggande. Denna bloggare känner ett ansvar för att berätta om hur det var förr. På samma sätt som egna gamla släktingar gjorde och man låtsades lyssna – om de inte var ens föräldrar, förstås. Då lät man dem veta hur väldigt intressant det var.
Vad som här ska förtäljas för andra lika intresserade, är hur det var när engelska språket började plöja sig in på ett mer märkbart sätt än att utgöra en vanlig språkförändring. Något av de första uttryck som brukade reta gallfeber på de lite äldre var ”den här biten”.
”Bit, vilken j-a bit?” kunde de utbrista. Vad bitanvändarna avsåg var ”den här saken, grejen, det här området, problemet”, men charmade av att f a amerikanska använde ”bit” i alla dessa sammanhang anammade de språkligt osäkra detta bruk.
Dessa bitar som kom farande nån gång på 80-talet är nu så etablerade att ingen lyfter ett ögonbryn (på det gamla sättet, inte det som det nya ögonbrynsmakeupandet frambringat) åt dem längre. I dag läser jag i en TT-text följande:
Mycket talar för att de rent kognitiva bitarna – det kunskapsmässiga, alltså det vi vanligen tänker på när vi pratar om “lärande” – ändå funkar någorlunda bra. Men samtidigt riskerar en del av träningen i social interaktion att gå förlorad på distans.
– Och vi vet att de bitarna är väldigt viktiga för hur man klarar sig senare i livet.
 |
Detta var ett stycke språkhistoria. Och en bit paj. Fryst.
söndag 26 april 2020
Se specifikt upp för spel och dobbel i det specifika läget!
På denna plats har det ofta skrivits om ordet specifik. Och eftersom sbråkbloggen är laglöst land ska så åter ske! Å andra sidan kan man vända sig just till själva lagen och på lagen.nu (innehållande alla gällande svenska lagar) kan man under rubriken ”Speciell avtalsrätt” läsa:
Regler för specifika avtalstyper, exempelvis köp, hyra och uppdragsavtal.
Termen kontraktsrätt används ibland som synonym för speciell avtalsrätt.
Ja, egentligen blir inte jag klokare av det. Dessutom: den som ger sig in i frågan om huruvida orden är synonyma hamnar i ett getingbo. På nätet ligger betydligt (och av förklarliga skäl) fler frågor av engelsktalande om just denna skillnad. Men det är svårt att komma runt faktum: svenska ordet ”speciell” tycks ha dött ut, man hör bara "specifik, specifik" och "specifik" igen.
Fast i meningar som ”hon är väldigt speciell” är det få (om ens någon) som kommer på att säga ”hon är väldigt specifik”. Men bortsett från en sådan konstruktion vinner det specifika.
En socialminister oroade sig för att spelandet (om pengar) ska öka under pandemitiden och sa därför att man måste ”skydda folk specifikt från problemspelande”, samt la till ”i det här specifika läget”. Det är naturligtvis ministerns sak att bruka hur många ”specifik” som helst, men för undertecknad har nog den här överanvändningen gjort att ordet bannlysts.
Jo, i ett annat inlägg skrev jag att den fasta frasen ”specifik vikt” möjligen skulle kunna komma över mina läppar. Men om just det begreppet skriver SAOL att det är ”ålderdomligt”. Hur sjutton specifik vikt kan vara ålderdomlig övergår ens klena förstånd, som, förstås, också är en smula ålderdomligt.
Spela med måtta! Håll avstånd till rouletteborden! Hold your horses!
lördag 25 april 2020
Om matchen tar plats måste den flyttas till nåt större ställe
Hur mycket man än uppskattar somliga coronaexperter kan det inte hjälpas att man reagerar när de pratar direkt översatt engelska och tror att det är svenska. Ingen läsare ska av en sådan kommentar anse undertecknad njugg – egna misstagen i samma riktning irriterar lika mycket!
I vilket fall som helst sa en av dem häromdagen om en fotbollsmatch att den ”inte borde ta plats”. Här måste man bestört utbrista: ”shit pommes frites”! Det finns för all del en hel massa sätt att använda ”ta plats” på i svenska. För väldigt länge sen kunde t ex en tågkonduktör säga: ”Tag plats! Stäng alla dörrar och grindar!”
För dem av oss som åkt med tåg som också hade grindar är en fotbollsmatch som ”tar plats” en styggelse. (Rent bortsett från det olämpliga i coronatider.) På engelska skulle samma match (eller en annan, för att vara petig) ”take place”, vilket på svenska bäst motsvaras av ”äga rum”. Som alltså inte heter ”own room”. Det där är en egenhet språk har haft, s k idiom, och faen vet vartåt det ska barka. Än skriver dock Wikipedia: ”Att något är idiomatiskt innebär att det är karaktäristiskt, säreget och språkriktigt korrekt för ett språk eller en dialekt”.
Att sådant faktum ska sitta så långt inne i en modern och upplyst tid förvånar och generar en. ”Första konserten tar plats i Bålsta”, skriver en förhållandevis stor tidning utan att darra på manschetten. Och, det ska tilläggas, det är en väldigt stor mängd manschetter som inte darras på när man skriver samma sak.
Vad gäller konserten kan orkestern ha en jätteflygel – den tar sån plats! – och på scenen kommer snart en massa orkestermedlemmar att ta plats. Men konserten i sig kommer jädraranamma att ”äga rum”!
I vilket fall som helst sa en av dem häromdagen om en fotbollsmatch att den ”inte borde ta plats”. Här måste man bestört utbrista: ”shit pommes frites”! Det finns för all del en hel massa sätt att använda ”ta plats” på i svenska. För väldigt länge sen kunde t ex en tågkonduktör säga: ”Tag plats! Stäng alla dörrar och grindar!”
För dem av oss som åkt med tåg som också hade grindar är en fotbollsmatch som ”tar plats” en styggelse. (Rent bortsett från det olämpliga i coronatider.) På engelska skulle samma match (eller en annan, för att vara petig) ”take place”, vilket på svenska bäst motsvaras av ”äga rum”. Som alltså inte heter ”own room”. Det där är en egenhet språk har haft, s k idiom, och faen vet vartåt det ska barka. Än skriver dock Wikipedia: ”Att något är idiomatiskt innebär att det är karaktäristiskt, säreget och språkriktigt korrekt för ett språk eller en dialekt”.
Att sådant faktum ska sitta så långt inne i en modern och upplyst tid förvånar och generar en. ”Första konserten tar plats i Bålsta”, skriver en förhållandevis stor tidning utan att darra på manschetten. Och, det ska tilläggas, det är en väldigt stor mängd manschetter som inte darras på när man skriver samma sak.
Vad gäller konserten kan orkestern ha en jätteflygel – den tar sån plats! – och på scenen kommer snart en massa orkestermedlemmar att ta plats. Men konserten i sig kommer jädraranamma att ”äga rum”!
fredag 24 april 2020
Den som gått och undrat över vad fifty-fifty betyder kan titta hitåt!
Det finns dagar när man är i balans. Då kan man få för sig att googla ”engelsk påverkan svenska” eller likartade nyckelord. Det kommer snart att visa sig att det nog bara är från ”Språkförsvaret” man kan hitta texter som går någorlunda i ens egen riktning. Resten av världen tycks anse det vara ”berikande” att blanda upp svenskan med engelska hej vilt. Hejviltet kan gå till på följande vis.
”Det finns pros and cons med det här”, sa en ekonomimänniska. Det började låta så när eländet tilltog i styrka (80-90-tal): man tyckte att det lät så snitsigt att det inte gick att låta bli. Det märkvärdiga snacket sjönk ner i folkdjupet på samma vis (och vid under ungefär samma tid) som golfspel och vinprovningar.
Ekonomimänniskan skulle ha kunnat säga ”det finns för- och nackdelar”, men något verkar ta emot i dylika fall. Jag grubblar mycket och ofta över detta faktum.
Ännu skojproppigare är de som översätter sig själva. Särskilt när engelskan inte är så svår. Här ett par exempel på den varianten:
Det är ungefär fifty-fifty, alltså femti-femti (min kommentar: Åfan, betyder det femti-femti?)
En riksbankchef gick den motsatta vägen och översatte från svenska till engelska:
Vi gör vad som krävs för att hantera coronakrisen. Whatever it takes.
Han tilla att det där sista sagts ”på annat håll under årens lopp”. Jaha, man har alltså sagt ”whatever it takes” i fler sammanhang. Jajamensan. Eller ”yep” som man sagt på andra håll under årens lopp.
Nota bene: det här sista utfallet är inte riktat mot någon riksbankchef alls i hela världen. Det vill visa hur engelska till varje pris ska med hos många av oss. Whatever it takes.
”Det finns pros and cons med det här”, sa en ekonomimänniska. Det började låta så när eländet tilltog i styrka (80-90-tal): man tyckte att det lät så snitsigt att det inte gick att låta bli. Det märkvärdiga snacket sjönk ner i folkdjupet på samma vis (och vid under ungefär samma tid) som golfspel och vinprovningar.
Ekonomimänniskan skulle ha kunnat säga ”det finns för- och nackdelar”, men något verkar ta emot i dylika fall. Jag grubblar mycket och ofta över detta faktum.
Ännu skojproppigare är de som översätter sig själva. Särskilt när engelskan inte är så svår. Här ett par exempel på den varianten:
Det är ungefär fifty-fifty, alltså femti-femti (min kommentar: Åfan, betyder det femti-femti?)
En riksbankchef gick den motsatta vägen och översatte från svenska till engelska:
Vi gör vad som krävs för att hantera coronakrisen. Whatever it takes.
Han tilla att det där sista sagts ”på annat håll under årens lopp”. Jaha, man har alltså sagt ”whatever it takes” i fler sammanhang. Jajamensan. Eller ”yep” som man sagt på andra håll under årens lopp.
Nota bene: det här sista utfallet är inte riktat mot någon riksbankchef alls i hela världen. Det vill visa hur engelska till varje pris ska med hos många av oss. Whatever it takes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)