Vilket sätt! Eller borde det formuleras som fråga: ”VILKET sätt”?

Får se hur det går med bloggens nya planer. Häromdagen utlovades att spydiga kommentarer om hur medier skriver och pratar skulle upphöra. De flesta av dem verkar ju ha i sina statuter att inte lägga möda på språket och att då spilla kraft på tjafs är lönlöst. Fler noteringar från folket kommer att tas upp, d v s privatpersoners prat- och skrivvanor. Dem har jag undvikt tidigare eftersom det inte finns några förebilder längre inom skola, medier eller de flesta samhällsinstitutioner som vänder sig till allmänheten.

Men ingen ska kunna kännas igen, låta ”vanligt folk” schavottera är inte avsikten. Min moster i Flen kommer inte att känna igen sig, m a o. Medierna fortsätter nog  att vara största källan. Här är ytterligare en skvätt ur den: 

En radioreporter sa om någon att denne ”gick in i en slags föreläsningsmod”. Ja, så uttalades det, som det svenska "mod". Nu är föreläsningsmod visserligen vad många (undertecknad, bl a) önskar sig. Men här avsågs kanske det engelska ”mode” som översätts med ”läge, position” – man ser det ofta på apparater av alla slag. Originaluttalet låter ungefär moud.

I exemplets sammanhang kunde lika gärna ”mood” ha menats och det betyder ”sinnesstämning, humör”. Uttalet där är ett långt ljud som ligger mellan vårt o och u. Det är svårt att tro att sagespersonen menade svenska ”mod”, men ordet skulle alltså kunna ha tre betydelser. Det här är en av anledningarna till att inte slänga in engelska hipp som happ. Det kommer givetvis att gå ut över förståelsen.

Antagligen härstammar hela viddevippen (där är min stavning osäker), svenska mod, möda, mode m fl, och engelska mood, mode, från latinets ”modus” som lär betyda bl a ”mått, sätt, metod” och som kommit till oss extra mycket via underhållningsmördandets ”modus operandi” som innebär ”tillvägagångssätt”.

Vad gör månne proffsöversättare av sådant som värsta-scenariot?

Ett radioprogram skulle handla om toaletter. Anslaget var seriöst – vi spolar i väg rent dricksvatten samtidigt som det är vattenbrist. Intressant, tänkte jag. Snart började en expert på området tala om hur vi ”flushar” våra toaletter. Sen sa reportern: ”Om vi skulle försöka visualisera det framför oss…” (vad det nu var).

Där spolade jag skiten (tänker inte ens be om ursäkt för det självklara och dåliga skämtet). Det vi gör med toaletter i Sverige är väl ändå ”spolar”? Det reportern sa kan uttryckas ”om vi skulle försöka se det framför oss”.

Jag förstår en stor del av vad som sägs i dag, men vet även att många inte har så engelska ordförråd att tala om,  eftersom engelska inte är ett officiellt språk (ännu) i Sverige. Det här

är nästan vad de rättrådiga kallar exkluderande (vilket i sin tur betyder ”utestängande” eller uteslutande” i dess motsatsbetydelse av ”inbegripande”).

Man får tydligen vänja sig. ”Vara förälskad i någon”, heter påfallande ofta ”ha en crush på (samme någon)”. Det är inte bara unga som använder språket så. En äldre P1-människa talade

i sitt program nyligen om ett ”worst-case scenario”. Och är inte ensam om det.

En svensk kan säga ”värsta scenariot”. En fördel med detta uttryck är att det kan skrivas såväl isär som ihop på svenska, fast med bindestreck, kanske: ”värsta-scenariot”. Frågan är dock varför säga det alls, eftersom ”i värsta fall” lika ofta passar lika bra. Kollar man med Linguee som ger en mängd exempel på hur "worst-case scenario" översatts av svenskproffs (utbildade översättare, utgår jag från) finns förstås den enkla utvägen, ”värsta scenariot", men även ”värsta tänkbara scenario”, liksom ”i värsta/sämsta fall”.

Inget kan fyllas till bredden, men stavat med ä rinner det lätt över

I sökande efter bers/bärs kan man hamna på ett inte alltför utförligt ställe som ändå ger en sidoupplysning: ”Bärs betyder i stort sett samma sak som bira”. Varifrån bira kommer får anstå. Däremot måste fönsterblecket kollas (se igår). Wikipedia berättar att ”bleckplåt (från tyska Schwarzblech) består av en tunn stålplåt, som är förtennad”.

Alltså stavas denna yttre smala ”fönsterhylla” med e och består snarare av bleck än bläck. På 

e/ä-listan finns även streck/sträck och bredd/brädd.

Streck har (enligt SAOL) tre huvudbetydelser: kort linje, oförutsett hinder för planer (streck i räkningen) samt busigt på­hitt (pojkstreck). Sträck, däremot, betyder sträckningsanordning/

sträckning, fåglars regel­bundna flykt och utan uppe­håll (läsa boken i ett sträck).
  

För bredd står: ut­sträckning i sid­led (​de stod två och två i bredd) och stor täckning. En kompletterande och utförligare beskrivning ges av SO som kalla bredd ”ut­sträckning på tvären mot den naturliga huvud­riktningen vanligen i våg­rätt läge”. Ofta finns anledning att tala om längd/bredd/djup!

Brädd kallar SAOL övre kantlinje särsk. av kärl. Apropå bärs har alkohol även med ”redd” att göra. Nja, ordet betyder visserligen ”ankar­plats utan­för hamn el. kust”, men första gången jag hörde ordet var i visan om Svarta Rudolf. Sista strofen börjar: Så dansa de svajiga karlar/ på Malagas vinstänkta redd/ Den vitröda tösen bävar/ bedårad, förlorad, förledd/.../ Den som vill veta mer om Svarta Rudolfs tjuskraft kan lätt leta fram texten!

"Bäva" betyder i modern svenska ”vara rädd”, men i den dikt från 1909 som sen blev visa, betyder det antagligen "fladdra, vackla, vibrera, darra, skälfva" (SAOB). Texten skrevs i en annan tid: i dag kan den snarare göra tösen rädd.

Tar man sig en blecka eller bläcka? Dricker man bers eller bärs?

Bland alla faror för dyslektiker – även dem som anser sig kunna stava – finns de rackarns e-ä-växlingarna i svenska ord. Det går t ex att göra skämt med verk resp värk, t ex. I en tidning läste jag om ett fönsterbläck. Eftersom ingen mänsklig korrigering finns hos medier (se gårdagen) så kommer det att bli mer sånt i informationsflödet. Vilken modern människa vet f ö vad bläck är? För att inte tala om bleck!

För äldre är bläck ännu en verklig företeelse, medan blecket kanske börjat sjunka undan. I alla fall fick det senare mig att tänka på de e-ä jag själv är osäker på. Hur stavs en blecka? Svaret kom förstås från en med alkoholkunskaper, Erika Ljung, på sajten Vinbanken (som man måste vara 25 för att få läsa). Hon reder ut samt citerar någon källa från förr:

Ordet anspelar egentligen på de bleckmått som särskilt förr var vanliga när man skulle servera brännvin. År 1880 talade man t ex om att: “de qvantiteter af öl och bränvin, som under julhelgerna immundigas förmedelst ’bleckan’ och tennstopet närma sig det otroliga”.

En blecka skulle i dag kanske få den tristare benämningen ”rejäl fylla”. Men om man nu ägnar sig åt sådana, kallar man då sin eventuella dryck bers eller bärs? Ja, uttalet är förstås samma, men om man vill skriva brev hem om sina bedrifter? Från samma ställe som ovan, Vinbanken, kommer även upplysningen om hur slangordet för öl stavas:

Bärs är ett slangord för öl som har förekommit sedan 1900-talets början. ”Bayern, bärs och business”, skrev tidningen Affärsresenären 2005 om den tyska delstatshuvudstaden München. Och det är faktiskt genom namnet på denna delstat som ordet har kommit till.

Och har man inför bleckan fyllt sina bärsglas till bredden eller brädden? Många kan svaren på dessa frågor. Andra sitter och gapar häpet samt längtar till morgondagens fortsättning.

Ett nytt credo för Sbråk. Det är framtvingat av Den Nya Ordningen

Ibland måste man nog ge upp.                                Bild: Den humanoida roboten Nao från Aldebaran Robotics

Bloggen måste ändra karaktär. Den får bli som de många texter andra äldre människor sitter och filar på: ett subjektivt tidsdokument.

I takt med insikten om hur lite krut och kraft mediebranschen lägger på sitt främsta arbetsverktyg, språket, framgår att det inte är nån vits att sitta här och låta spydig, chockad, förvånad och upprörd. De flesta medier bryr sig inte. Inte heller de som utsätts för dem.

Det är riktigt tradigt att bli betraktad som en banal språkpolis. Jag ber alla uppriktiga och hängivna snutar inom området om ursäkt, dem ger jag inte epitetet. Men av kommentarerna man får från sina kritiker att döma finns inget stort intresse för hur genomgripande språkförändringen är. (Det är väl av ett sånt yttrande man kallas rättshaverist, haha.)

En återkommande kommentar från menigheten är: ”det alltid varit så här”. Jag säger nej. Aldrig förr har information färdats så snabbt med så många inblandade. Detta faktum gör också att de flesta inte kan värja sig.

Bloggen kommer att notera vad som sägs och var. Men medvetenheten om att fördärvandet av språket nästan blivit en allmän samhällsöverenskommelse måste tas hänsyn till. I viss mån låter nog det här uppgivet. Men i morgon korrekturläser jag tillvaron igen.

Kan ens något litet växa upp ur den stenöken som språket är?

När ger man upp? Inte så länge skutan kan gå. Visserligen är man ett gammalt vrak, men äsch, än är man inte slut som artist. Linkedin skickade ett meddelande: Career path to 高级产品经理 and more, var ämnesordet. Därunder stod ”Discover career paths from roles similar to yours”. Gamla karriärsstigar liknande mina, kör i vind!

Slog upp 高级产品经理 på Google Translate. Det betyder ”senior produktchef”, men det är jag ju redan, senior produktchef för Sbråk. Produkten är bråkandet om språket. 高级产品经理 är mer en bild av hur ens hjärna ser ut när man pysslar med den sortens produkter.
 

Medier skiter i vad de skriver och säger. Det är uppenbarat, höll jag på att skriva eftersom det är Kristi himmelfärdsdag, men jag menar ”uppenbart”. Frågar man vilka medier (gammel-) som helst om hur de ser på den stora mängden språkliga fel (menar nu inte såna som kan ”diskuteras”!) kommer bortförklaringar.

Eftersom jag jobbat i textbranschen, känner jag en del av dem som nu ”har hand om’et”. Få svarar på sådana frågor. Men från en (högt upp i hierarkin) fick jag raka, ärliga, besked: branschen gör inget direkt åt språket. Det diskuteras inte på det sätt jag trodde, det främsta syftet är att få läsare.

Bloggen fortsätter på övligt vis, men förhoppningarna om framtiden i detta lilla pytteärende, språket, grusas stundligen. Om man nu kan säga så. Grusas är grusas när det än sker.

Förakta inte småord (”små sår” i originalet) och fattiga vänner!

Mera ”för”. En stor tidning hade rubriken ”De förvred min roman för ett politiskt inlägg”. Man fattar noll och söker i texten eftersom det var ett citat. Här en bit av texten där det förkom:

Det är klart att jag blev påverkad av det, säger NN. Inte bara för att folk sa förolämpande saker, utan också för att de läste det jag hade skrivit i ond tro. De förvred min roman för att göra ett politiskt inlägg.

Fler frågor inställer sig: ”De läste det jag skrivit i ond tro”. Man får välvilligt omvandla uttrycket ”god tro”, men även meningsbyggnaden i ”det jag skrivit i ond tro”, kräver välvilja. Värst är rubrikens obegripliga citat: "De förvred min roman för att göra ett politiskt inlägg”.

Man får läsa noga för att förstå, men eftersom många vänjer man sig vid formuleringar som ”han misstog honom för brodern” (se igår) kanske rubriksättaren finner mening i den likartade ”de förvred min roman för ett politiskt inlägg”. Kanske begriper bloggens läsare vad medierna berättar för oss, men själv får jag svårare och svårare.

Vad gäller ”för” finns den lärorika webbsidan ”Grundläggande ord. Att läsa, skriva och kommunicera bättre”. Nu ska ingen som fått bra skolgång samt läst, lyssnat och tittat på medier med god språkbehandling behöva studera grammatik. Den fick vi gratis fram till för några decennier sen.

”För” ges på den nämnda grammatiksidan 14 olika definitioner som preposition. Detta lilla ord kan även uppträda som adverb, konjunktion och finnas i fasta uttryck (som ”för…skull”) samt vissa idiom. ”För” kan även vara substantiv (för på en båt) och verb (hon för in nålen i huden). De senare ställer inte till problem för skribenter och läsare, vilket man tackar för.