Tecken stora som flugexkrementer kan avgöra texters läsbarhet

I ett konsumentprogram, tror jag det var, sa reportern: ” Vem är de här kunderna?” Jamen, detta är verkligen tråkigt. P1 har (ännu) en mängd program med mycket intressant innehåll för olika smakriktningar. Då är det synd att språket så ofta fallerar. Alla påverkas, journalisterna själva när inte längre vikt läggs vid deras språk, och så givetvis lyssnarna.

Men det är klart, ge det hela något decennium så kan ingen ens klaga längre, för de som kunnat hantera modersmålet har dött ut. Vem är ett mycket enkelt frågeord i singularis. ”Vet du vem hans syster är? Jo, presidenten! Vem är du? Jag är Döden:” Det heter alltså ”Vilka är de här kunderna”. Svårt, va?

I tidningar, pappers- som webb-, slarvas dessutom med den typografiska framställningen. På Wikipedia förklaras typografi som ”en bred term för konsten och hantverket att utforma texter – i tryck eller på skärm – så att textens budskap förmedlas på bästa möjliga sätt, och samtidigt är estetiskt tilltalande för läsaren.”

Den konsten är också på väg att dö ut, läsaren får mycket liten eller ingen hjälp med att tyda rubriker, t ex. Som den här: Kritiken mot V-ledningen – dryga med höga löner. Här är inte tankstreck det som ska användas. Ja, om man nu bryr sig om läsaren, alltså! En pytteliten förändring skulle förenkla för läsaren att snabbt ”avkoda” texten. Det borde stå Kritiken mot V-ledningen: ”Dryga med höga löner”.

Många ”detaljer” om kungligheter kommer att undgå undertecknad

För flera decennier sedan la jag märke till det töntiga sättet att formulera tidningsrubriker där avsikten är att fånga läsare. Jawohl, det kan väl hända att man lyckas med många, men för egen del har jag så stor avsky mot genren att jag avstår att ta reda på vad alla de braskande ”nyheterna” innehåller.

Fast just den första rubrik som fick upp mina ögon för företeelsen slog egentligen ihjäl sig själv. Den löd så här: ”Därför stannade Kungen hemma för Drottningens skull”. Helt misslyckad, den borde ha lytt: ”Därför stannade kungen hemma”. Man skulle ha fått läsa sig till det oerhört spännande att det var av någon slags hänsyn till hustrun som kungen stannade hemma.

 

Bild: Cecile Beaton, Wikipedia

I en av våra tidigare mer seriösa morgontidningar har några rubriker fått mig att reagera p g a sin, ja, jag vill nog kalla det vidrighet. En av dem gäller en dokumentär om den bortgångne artisten Avici: ”Väldigt svårt att tro på detaljen om Avici”.

 
Samma tidning skriver om en av alla miljarder serier med lite fuskdokumentär framtoning, denna gång om den brittiska kungafamiljen: ”Stämmer detaljen om Elizabeth II?”

Detta är sätt att uttrycka sig som gamla medier med anseende borde hålla sig för goda för. Men man lever i det förgångna. Den detaljen om mig själv är alldeles sann.

Upp och ner, ner och upp, de ska granskas under lupp

Det går inte att räkna alla gånger som det i denna blogg klagats på upp, den eländessjuka som startade upp med starta upp. Sen kom öppna upp, vakna upp och alla möjliga verb-plus-upp-varianter.

När man tröttnat på dessa anföll verb-plus-ner-uttrycken. ”…även om de talar ner motståndarna”, sa någon. Och där satt man igen. Är tala ner detsamma som ”prata skit om”? Jag vet inte, får väl kontakta lexikonet Merriam-Webster. Det säger att ordet betyder ”tala nedlåtande” till folk. Jojo, det går ju också att säga, märkte jag just.

Ett till ur min citatsamling (från riksmedier): ”Utan att på något sätt prata ner de lägre rankade nationerna så är det stor skillnad.” Här tycks "prata ner" betyda ”förringa”, men vad tusan vet jag. Minns jag rätt tolkade jag nyligen ”spela ner” ”som förringa”, men i och med att individer väljer sin egen översatta variant av engelska uttryck så måste man gissa sig fram.

Hur går det med gamla uttryck som ”prata omkull” och ””prata sönder”? Ofta frågar jag bekanta och kompisar hur de reagerar på det osäkra språk vi pratar med och talas till på i dag, men jag känner inte många som är lika oroliga som jag. En handfull, kanske. Överspända typer, säkert.

Fast föralldel, det är inte bara fel och tveksamheter som jazzar runt, det existerar även sånt här (ur någon ”viktig” människas mun): ”Det finns intresse att förstå vad som hänt kring den här händelsen”. Dagens språkklimat tvingar fram den typen av babbel, på det är jag säker.

En åldring överdriver om drivor och berättar även en framtidssaga

En gammal tråkig människa med rötter i forntiden, en som jag ungefär, hade i dagarna lyssnat på en radioutsändning från ett svenskt snöigt område. Den gamle tråkmånsen, informanten M, återgav hur reportern berättade att hon ”pulserade” i snön samt att man hade ”plöjt” på gatorna. Plöjt bort snön, ni vet.

Jag ber om ursäkt för att jag återigen uttrycker häpnad, chock, förtvivlan, vrede, m fl liknande ord angående det språk vi får oss till livs via riksmedierna. Men det här är inget att bry sig om, förstår läsaren, för det är bara jag och några till som överdriver, säger sakkunskapen.

 
I vilket fall som helst är jag långsam. Häromdagen (i bloggen) beskrevs uttrycket ”vara nere med något/någon”, men det har redan använts 15–20 år i vårt land. I en av de två stora morgontidningarna kan man finna följande: ”Hur låter det när två funkmusiker som är nere med hiphop blir sajnade till en technolabel som drivs av en electroartist?”

 
Sbråkbloggen startade 2017. Den nyss citerade meningen är från 2004. Jag måste ha vaknat rätt sent. Det är väl dags att somna om. Och sova i hundra år, kanske. Sen kommer en prins och skriker så man vaknar. Och språket kommer åter vara möjligt att förstå.

Med blicken stadigt fäst på samtidens irrgångar och skevheter

Språket, vårt främsta kommunikationsmedel, ger mig mer huvudvärk än mycket annat, men det känns nödvändigt att jämföra med andra företeelser i samhället som också uppvisar negativa förändringar.

Det är förvånande att folk tänker så lite på vad de säger och vad andra säger. Eller framför allt HUR det sägs. I det ”flöde” vi numera bebor tycks nickedockor och geléhjärnor utgöra största delen av befolkningen.

Ha! ropar läsaren, se hur många som protesterar, som ropar ut sin åsikt, som hatar och hotar och hånar! Nja, det är krusningar på ytan, egotrippat tjafs av ett slag undertecknad inte är ute efter. En företeelse som liknar språkets totala massakrering är det som sker med kvinnor. Frivilligt, från deras sida.

   

Bild: Engin Akyurt, Unsplash

Likt dagens politiker vill jag slänga upp gamla synder på bordet och erkänna att jag bar kortkorta kjolar i en annan era, samt föll för fjantiga modenycker. I tonåren och några år till. om än ej groteska ögonfransar kan kvinnor i ens egen ålder ha rektangulära ögonbryn med skarpa kanter och mörka färger i ett fårat och grått ansikte. Såvitt det inte också är kraftigt kolorerat, förstås.

Smaken är olika. Men att ett så stort antal – i alla åldrar – följer snabba, obekväma och kostsamma trender slaviskt, kan inte annat än skrämma ihjäl en människa som undertecknad.

Stilettklackar, tjockt med makeup och lindrigt sagt utmanande kläder gör att många av dagens ”vanliga” kvinnor ser ut som vad förr kallades ”lätta gardet” (SÄG INTE NÅGOT SÅDANT HÖGT!!!) Detta rimmar illa med samtidigt kraftfulla ”feministiska” uttalanden och ageranden. ”Det är bekvämt”, säger kvinnorna om sina utklädningsutstyrslar.

Klart man misstänker att det som ligger bakom människors anpassning och sjukliga följsamhet kommer från samma källa. Man gissar på hin håles håla.

Låter detta inlägg rasande beror det på att det är just vad det är

Den som intresserar sig för de accelererande förändringarna/försämringarna inom svenska språket blir om och om igen chockad av radioprogrammet Språket. Annars är det där, vill man tro, medvetenheten borde vara som störst.

I senaste avsnittet sa programledaren att det kommer mycket mejl från folk som irriteras av alla anglicismer. En lyssnare som hört av sig hade med undertecknads frenesi skrivit upp mängder av exempel på sådana. Inte enbart från s k vanligt folk utan även journalister.

Den andra personen i programmet, den som kallas ”expert”, berättade lite allmänt om denna påverkan som om den vore en nyhet, bl a att många tycker att det är ”fult att blanda språk”. Därefter beskrevs en undersökning från början av 2000-talet (alltså nästan ett kvartssekel sen) om folks attityder till engelskan i svenskan.

Det visade sig att mest positiva till engelsk påverkan var ”unga, högutbildade med datorvana”. Mest negativa var ”äldre, lågutbildade utan datorvana”. Så skitförbannad som jag är måste jag vara jättegammal, närmast analfabet samt vansinnigt ovan vid datorer.

Med den outbildades vrede orkar jag inte återge mer av expertsvaret, men fortsätter till en annan fråga i programmet, en lyssnare som undrade över frasen ”med det sagt”. Precis som alla andra åker vi språkkritiska dit ibland och jag är medveten om att jag använt frasen själv. T o m kanske i bloggen.

Jag är också medveten om att jag ett stort antal gånger hört engelsktalande säga ”having said that”. Experten sa att det var möjligt att det fanns en påverkan från engelska, men hon hade funnit svenska belägg från 1970-talet.

Det är svårt att fatta vad som händer. Varför det sitter så långt inne hos hela (vad det verkar) samlade ”språkeliten” att acknowledga att svenska undergår en skitsnabb omvandling till engelska? Den blandning som nu föreligger skulle behöva proffshjälp, det språk som blivit resultatet är inte användbart länge till.

Inte så att man blir helt nere av fenomenet, men rejält irriterad

Av proffs kan man kräva mycken skicklighet. Golfproffs, medicinforskare och språkarbetare. Låter inte orimligt, va? Om man t ex är en kulturpersonlighet med förläggare, programledare och krönikör med mera på sitt curriculum vitae, ska man väl kunna tala så folk förstår? Ja, nickar kanske någon. Jag bl a.

Personen jag tänker på inledde i ett radioprogram en mening på följande sätt: ”För dem som inte är nere med den här genren…” Genre är ett ord som, antar jag, rätt många förstår, men hur är det med ”nere med”?

På ”Urban dictionary” förklaras uttrycket be ”down with” something som att vara ”cool” eller ”fine” with something. Kulturpersonligheten är medelålders, talar som en ungdom och använder dessutom ett främmande språks slang. Programmet gick i P1.

Det är inte coolt, det är inte ballt, inte fräscht eller fett eller sjukt kul. Utan bara irriterande. Söker man uttrycket ”down with the kids” ges på engelska förklaringen ”speaking the children's language and be less like a adult with the kids”.

Den som vill se brittiska underhållare skämta (redan 2012) om såna som vill vara ”down with the kids”, hur vuxna vill verka ungdomliga, alltså, kan googla ”Fascinating Aida, Down with the kids”. Låten sjungs på mycket ungdomlig, modern, engelska, men man förstår poängen och det hela är fett sjukt och galet kul.