Äldre ord flyger som maskrosbollar, men sen upphör liknelserna

Man ska inte göra sig rolig över utbildningsministrars ord. De talar ju givetvis ett språk som inte fanns medan man själv var lite mer alert i hjärnan. Det lät jättekul när Johan P sa ”vi ska titta på associationsform” (blogginlägg 26 dennes). Inte för att det hjälper mig särskilt långt, men förklaringen kan vara att ministern talar ny engelsksvenska och jag gammal tysksvenska.

Synonymer.se ger ”sammanslutning, förening, sällskap, förbund, union” för ”association”. De fyra första härstammar från fornnordiska och dito tyska, ”union” kommer via latin och engelska och ”association" via franska och engelska från latin. (Ursäkta, de som är mycket kunniga i språkhistoria! Det nyss sagda kan behöva rannsakas, noga granskas.) 

Ur Nordens flora 1917-1926

Utvecklingen är besynnerlig: ord med fornnordisk, tysk och fransk grund kommer tyvärr att flykta som maskrosbollar i vinden. Dock kommer de inte att slå sig ner och skapa mängder av nya "individer". Gräsmatte-ägare skulle å andra sidan glädjas om deras gröna plättar höll sig fria från ”dandelions”, som de heter lite snyggare på engelska (franska dent de lion). Vad föredrar man: rosor med maskar i, eller lejontand?

Åter till "associationsformen”. Sidan ”Lawline” förklarar:

En association är en sammanslutning som har medlemmar eller delägare. Associationsformer är de olika sätt man kan skapa en sådan sammanslutning på och de olika associationsformerna fungerar olika väl beroende på vad man vill använda dem för. Några av de vanligaste associationsformerna är aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och ekonomiska föreningar. Om man ska bilda en association är det viktigt att man har koll på vilken associationsform man vill använda, eftersom de har olika regler om vad som är tillåtet och vem som ansvarar.

Lawline skriver i en presentation av sig själva att de ”är sveriges mest besökta juristbyrå online”. Är det felsökeri att anse att en juristbyrå bör stava Sverige med stort S? Fråga inte mig, den egna osäkerheten ökar för var dag.

Hur man än håller på och lyfter och tittar händer det inte så mycket

Ska vi för en gångs skull utveckla det uuuurtjatiga begrepp som handlar om optimisten kontra pessimisten som betraktar en glas (med, ja, vadå? Antagligen vin eller nåt åt hållet) som halvfullt eller halvtomt när mängden är just hälften. Den jämförelse som snart ska göras är inte särskilt bra. Men i alla fall är den ett alternativ, något annat.

”Här finns ju ingen svamp”, ropar pessimisten i skogen. Om denne bara ansträngde sig en smula och ”ställde in ögonen” på rätt våglängd så skulle den snart se en trattkantarell. De växer inte på ALLA Sveriges marker, det är sant, men där de bör finnas brukar de också till slut anmäla sin närvaro. Och sen är de jättemånga. (Jaja, långsökt, jag sa ju det!)

Om man däremot hör politiker eller andra av typen ”de som har hand om’et” börjar tala, säger de ”titta på” lika många gånger som svamparna vid en god skörd äro. Bara nyligen beskrev bloggen fenomenet ”vi ska titta på det här”. Den meningen måste vara den vanligaste som uttalas i våra medier. Medge att det låter slött. De flesta kan titta på vad sjutton som helst utan att något direkt händer.

Man skulle vilja konsulta (alltså: jobba som konsult) dessa människor och be dem söka i sina inre (borde heta ”inren” i plural, men gör det ej) efter alternativ. ”Betrakta” eller ”betrakta noga/närmare” är antagligen lika slött, men åtminstone en variant. ”Ta upp frågan/problemet” är också ett till intet förpliktigande alternativ, liksom ”ta upp saken”.

Men, kan det slå en, ”titta på” är kanske redan ett försök att slippa det lika urtråkiga ”lyfta det här”. Ibland lyfter man även upp saker på bordet. Det är inget lätt jobb att lyfta och titta, många av oss hamnar i den oförmögenhetsgeggan dagligen, men visst vore det roligt med fler ord och fraser för skiten?

Man kan endast vara subjekt, och kvinna kanske endast objekt?

En känd ekonomiprofessor använder tydligen pronomenet ”en” istället för opersonliga ”man”. Under 70-talets feministvåg var vi en skara tjejer som diskuterade detta ”man”, men det behövdes bara att nån språkmänniska förklarade att det inte var en man som vanliga män. Snarare var det samma ”man” som engelskan har och som betyder ”människa”. Nu säger urgammal tradition och religion att Adam var den första människan. historien om att kvinnan modellerades runt ett revben, som Adam fick offra för att han ville ha en tjej, är svår att välta.

Å andra sidan har en del kvinnor opererat bort revbenen, det kanske är ett sätt att betala tillbaka. Men de skapar inga getingmidjor för männens skull, brukar de säga, de vill bli snygga för sig själva. Tillbaka till ”man” som opersonligt pronomen. Det känns, så här på ålderns höst, lättare att acceptera (än att operera bort skelettdelar).
  

Å andra sidan ytterligare en gång: Det intressanta mitt uppe i detta resonemang är att läsa den stränga meningen i ens gamla grammatikbok, Svensk språklära (1967). Den lyder: ”Man kan endast vara subjekt”. (Jo, vi har förstått det i många sammanhang…). Vidare förklarar boken användningen av (det nyligt, av mig, nedskrivna) ”ens” samt ”en” (som subjektsform).

I det senare fallet hade ekonomiprofessorn och fler rättänkande inte fått ”rätt” på 60-talet. Även om användandet då avfärdades som icke-vårdat språk förekom ”en” ofta i dialekter, ”en bör inte va subjekt”. På senare tid har dock dialekter, brytningar och accenter fått ett stort uppsving i vissa kretsar. Själv vacklar jag då och då mellan ens och sin/sitt/sina, men kommer inte på nåt vackelfall just nu. Förr hade språkproffsen tagit en i örat stup i kvarten, nu är det inte så noga, vi vet ju vad vi menar. Och vad andra menar.

Folk växer egna talangpooler och tar ofta fel på enkla pronomina

När bloggen startade på våren 2017 var det redan illa ställt med det svenska språket, men att det inte skulle ta längre tid att nå det pågående raset var svårt att tro. Nu hörs det bland unga, gamla, mer eller mindre s k bildade: det har i högre grad blivit ett blandspråk som talas.

Hastigheten, ja. Allt annat går ju också med en jädrans fart, såväl det man kallar framsteg som bakåtbackande. Bland allvarliga språkfenomen finns ordet en popnörd (inte purung) använde om en sångerska på besök i Sverige. Det gällde hennes utveckling som var påtaglig och ”…ömsom välter hon Globen med allt det som hon har växt fram.”

På en svensk businesssajt (”Bygg molnkompetens för framtiden”) kan man hitta det här ”Du kan inte anställa dig ur bristen på molnkompetens. Den bästa vägen framåt är att företagen växer sina egna talangpooler”. Nu kan man i och för sig inte slå sig i backen på att dessa slags texter inte är översatta, och att grundordet (”växa”) var ”grow”, vilket funkar på engelska.

”I grow my own plants” måste på svenska heta ”jag odlar egna plantor” (alternativt ”drar upp” och kanske någon annan synonym).

Det är inte första gången jag hör någon använda detta underliga ordval och det är verkligen JÄTTEKONSTIGT (har börjat använda allt fler versaler i bästa Trumpstil…) En lika konstig och felaktig användning av det reflexiva pronomenet ”sig” stod en kulturprofil för i P1:s Spanarna. Det handlade om "trenden" att ge ens vänner s k actiondockor som liknar vännerna själva.

Det kom ut så här ur den bildade personens mun ”Jag vet inte om ni vill ha actiondockor av sig själva”. Den ständiga brasklappen hoppar upp nu och påminner om alla felaktigheter man själv yttrar/skriver. Men, säger jag bara, säkert som amen i kyrkan: det går nästan att sätta alla pengar som finns på att man själv inte skulle kunna få till den formuleringen. Som blir vanligare och vanligare, se upp och opp.

Hur gick det för barnen på Tillbergs* målning: blev de lönsamma?

Man hör barn tala som byråkrater, senast hördes ett av dem säga: ”Jag vill vara tydlig med det här!” Det är inte deras fel, de har lärt sig att språket låter så. När utbildningsministern intervjuades i radio, det gällde den akademiska friheten (apropå Trumps försök att styra universiteten, bl a), yttrade han följande meningar och fraser:

Här jobbas inför den stundande fria akademien. Andy Eick, Wikipedia

För att säkra upp att forskare /…/ måste vi göra mer i Sverige för att säkra att det fortsätter att vara på det sättet.

Det som vi lyfte fram var på individnivå

Vi har aviserat/…/ att vi ska titta på associationsform, de ska kunna få en annan form för sin verksamhet.

I dag påverkas hela sektorn av olika former av byråkratiska grepp – det håller vi på och tittar på.

Över huvud taget var det väldigt mycket ”man ska titta på”, en lyssnare med egna erfarenheter som människa vet att det sällan räcker att ”titta på" saker. Mer JP:

Man ska brett titta på det här
Det finns nåt att titta på här

Förutom "breda tittar" var det en hel del ”lyfta fram”, liksom ”på individnivå”, en ofta använd fras. Det kan naturligtvis vara mitt eget fel, vajsing på koncentrationsförmågan eller så, men ett språk som är bemängt av slapphet och floskler blir svårt att bortse från. Hur det egentligen står till med den akademiska friheten i Sverige, var svårt att vaska fram.

I min skalle ligger ett drygt femtio år gammalt minne av hur häpna vi blev när universiteten alltmer började ”jobba ihop” med företag av olika slag, Saab, bland dessa. Nu har jag inte mycket på fötter, men vi uppfattade det som politisk styrning när kapitalet gifte sig med de ”fria” universiteten. Kanske hade ”samarbetet” startat tidigare. Några av oss ansåg det fult. Men, vet ni, det var ju 70-talet när det mesta var fult och tråkigt. Till skillnad från den friare värld vi nu fått, med så mycket fint och kul.

* En känd bild av Peter Tillberg är målningen från 1972, "Blir du lönsam, lille vän?" Bilden ovan är dock tagen i ett klassrum 1965. 

Man BER böner på svenska, det är ett idiomatiskt uttryckssätt

I dag begravs påven. Men här ska det, ensidigt som vanligt, handla om vad som sägs om bl a honom. Eller snarare: HUR det sägs. En tv-journalist som tidigare rapporterade om dödsfallet uttryckte sig så här: ”Kardinalerna säger en bön över påve Franciscus där i kistan".

Själv säger jag bara att på svenska heter det ”ber för” i just den meningen. Engelska ”say a prayer” betyder helt enkelt ”be” och i vårt land ber man böner. Kanske kan man även använda andra verb, som ”uttalar”, men om det är jag osäker. Hur som helst: varifrån reportern fick "en ”bön över påven, vet man inte. Men det har säkert med den nuförtiden vanliga prepositionsosäkerheten att göra.

När vi (jag) redan är i gång med att recensera och klaga på mediefolk, så tar jag ur det nyliga förrådet även fram vad en nyhetsuppläsare (i tv) sa i ett annat ämne: ”Och en populär utmaning just nu, en challenge, om man säger så…” Illavarslande. Ofta hörs människor i allmänhet använda ett svenskt ord för att sedan översätta det till engelska, så som skedde här.

Lika vanliga är exempel som ”det här är WEIRD, alltså konstigt”. Det är inte precis så att man känner sig kompetent att förstå vad som ska hända i det långa loppet av det här språkbeteendet, men förmodligen är ett språkbyte på väg. Och vad som kommer att ske under denna färd vetetusan. 

För att rentvå mig från misstanke om hur obefläckad den egna glorian är, måste tilläggas att den här underliga pandemin skördar offer överallt. För egen del har jag motvilligt adopterat ”random” som egentligen går att uttrycka finfint på svenska, om än med fler ord: ”En kvinna – vilken som helst – stod vid busshållplatsen”. Det blir effektivare, kortare, med ”en random kvinna”, förvisso. Men priset kommer att bli högt, högre än på kaffe.

Ett varningens och sanningens ord till alla upp- och nerskalare

Det blir vanlig språkskit i dag. Den som läser bloggen varje dag (skämt, förstås) vet att en hel del gnäll dras om och om igen. Men det gör ju ”ha en bra dag” också. Liksom ”Med vänliga hälsningar” i mejl. Det är väl mycket att begära, men själv minns jag en tid när hälsningsfraser var personliga. Det behöver inte vara något storartat, det vore bara bra att slippa det stora paketet färdiga fraser som tynger nutidsindividen, som ju samtidigt ser sig himla unik!

Vad blir det då för omtugg i dag, undrar någon spänt. Jo, hör och förtvivla! Nu verkar uttrycket "jag/han/du (m fl) har tappat det” ha slagit sig ner i svenskan. Varje gång det sägs (inte enbart av unga) är det så att man själv tappar det. Förståndet, alltså. Det är svårt att googleledes hitta svenska innebörder, fast en äldre människas har många: ”Bli galen/tokig/knäpp/vansinning, tappa förståndet/besinningen, få spader/spatt/nippran/tuppjuck”.

Det senaste ingår inte i mitt ordförråd, de andra har jag använt. Ofta, eftersom det är så mycket att bli prillig av. Bland dessa nämnda synonyma uttryck finns dessutom varianter som ”passar alla”. Allvarligare stilnivåer kan t ex kräva ”tappa besinningen/förståndet”. Risken finns att en stor del av befolkningen ännu undrar VAD man tappat när man tappat DET.

Ett annat uttryck, minst lika fjantigt, är ”spela ner”, när det handlar om ex-vis ”tona ner, minska, dämpa” eller andra varianter som kan väljas så att folk inte låter som maskin-

översättare eller humanoider. Var uppmärksam på verb som följs av ”upp” eller ”ner”. I de flesta fall har svenskan ett enda ord som ”täcker” (”täcker upp” är nåt annat!) vad man vill säga. Det senast knasiga jag hörde i den vägen var uttrycket ”skala ner priserna”, alltså engelska ”scale down” . Gissa vad det betyder? Jo, ”reducera storlek eller kostnad”, berättar en sida som förklarar engelska idiom (”reduce size or cost”). 

Hör här igen: Oj, vad svårt det är med ”skala ner”! Det betyder ”minska” storleken på något, eller ”sänka priser”. Och här fortsätter det komplicerade: ”skala upp" (”scale up”) betyder ”öka” alternativt ”höja”. Men låt inte bloggen störa, skala upp dumheten och skala ner det egna vettet!