I vår värklighet finns mycken materia av rumfyllande karaktär

”Det här är färsk materia”, hälsade nyhetsprogramledaren i TV4 kommentatorn till ett av de senaste Trump-utspelen. Man slår i sina gamla ordböcker. Eller nya, kan man säga, för SAOL har generöst  generella betydelser/synonymer för materien: ”ämne, innehåll”. Men SO börjar bra: ”allt som har konkret, fysisk existens i motsats till den andliga världen”. Men läser man vidare har materien betydligt vidare innebörder än dem man varit bekant med.

Som vanligt ligger SAOB bättre till. Artikeln om ordet är av äldre årgång (1943), vilket passar de tankar och känslor ens egen årgång hyser: ”såsom generell beteckning för sådan värklighet som är av rumfyllande (fysisk, kroppslig) karaktär, och i användning som närmast ansluta sig till denna betydelse”.

I engelska, däremot, tycks motsvarigheten ”matter” under lång tid haft väldigt många överförda och bildliga betydelser som ligger spridda i vardagsnära områden – om man jämför med sin "egen" materia.  Äldre synonyma begrepp var urämne, stoff och annat finstämt. Men visst, eftersom nyheterna rörde en person ”i sådan värklighet som är av rumfyllande karaktär”, kanske ”materia” inte är fel valt när allt kommer omkring.

Nu till det svensktsvenska problemområdet! I ett blad stod: “Vi har gjort de åtgärder vi kan göra”. Det går förstås inte att önska språkhistorisk kunskap av nutida skribenter, men är det inte väl många göranden som låter? Etymologiskt betyder åtgärda ”åtgöra, göra åt”, som i den vanliga meningen ”vad ska vi göra åt det här?”. D v s ”hur ska vi åtgärda detta?” I citatet från tidningen står alltså egentligen ”Vi har gjort de saker att göra åt som vi kan göra”.

Frasen vidta åtgärder är en så kallad kollokation, det vill säga två eller fler ord som uppträder tillsammans i en fast fras.

Det kursiva är taget ur en språkspalt i GP. I morgon tänker bloggen kollationera fler kollokationer. Mera materia m a o.

Darra månde presidenters manschetter om det fanns nån ordning!

Annat var det förr, när ärat ens hemlands ”namn flög över jorden”. Till för något decennium sedan var det bara rykten och flygplan som flög över jorden. Vad gäller ryktena var de inte lika snabba som nu. Allt som sas och gjordes hann stötas och blötas, möjligen också revideras och ändras. Nu är det annat. Vad en president skrivit i sitt sanningsmedium, vad en klok eller helknäpp person (vilken som helst av närmare 200 nationaliteter) meddelat på sina sociala medier, går det på sekunder.

Det är väl klart som korvspad att mycket är 1) totalt ointressant, 2) till hjälp för en del eller 3) en katastrof (som om det inte fanns nog av dem). Ibland handlar det om en presidents tvärsäkra uttalanden i medicinska frågor, ibland är problemet felplacerade manschettknappar. 

Bild: Mark Cantle, Unsplash

En intervjuad person i radio sa (vad det nu gällde): ”Man får inte börja darra på manschettknappen”. Vanligen går det till precis så här: man gör nåt annat, slölyssnar, och hör plötsligt ett konstigt ord eller uttryck. Men det har gått så långt att man ofta tvivlar på sina egna kunskaper i takt med att tiden fräter sönder hjärnan. ”Börja darra på manschettknappen”?

Det heter ”darra på manschetten”. SAOB ger för uttrycket både ”manschetten” och ”manschetterna”, men av några knappar syns inte ett spår. Googlar man den intervjuade personens ”darra på manschettknappen” finns ett antal träffar av dem som gör samma fel. Just detta i sig är en bagatell, men tänk på allt som inte är banala småsaker och sprider sig utan att kunna hindras.

Är det kanske dags att lämna spåbranschen och kristallkulan?

Somt rår ingen på, men mycket kan vem som helst prediktera. Kanske kan inte vem som helst använda ordet ”prediktera”, som en gubbe i radion nyligen, men det finns en radda alternativ för nämnde ”vem som helst”: förutse, ana, sia, spå, förutsäga, förespå, förutspå. Kommen längre i sökandet på sajterna svenska.tre och synonymer.se, var det dags att lägga av.

Inte fanns bara hur många möjligheter som helst av ungefärliga synonymer att välja på i olika sammanhang (se resultaten ovan) – det dök även upp en variant av ”prediktera” som lyder ”predicera”. Vad som däremot går att ana, förutse, spå, predicera med mera, med mera, är att den som ständigt försöker förstå det nya språket kan bli tokig, galen, kokobello och vansinnig. För att uttrycka saken milt.

Å andra sidan kan man hålla med alla optimistiska språkvetare som kallar det en rikedom att få fler ord än dem man redan har. Det kan förstås bli lite svårt att förstå varann när några av oss medborgare använder gamla ord och andra enbart har rykande färska i ordförråden.

Lösningen står och väntar i farstun. Oscar Björk, forskare och lärare vid Mälardalens universitet med inriktning mot svenskdidaktik och barns literacyutveckling i förskola och skola, har skrivit en debattartikel i DN (27/9) med rubriken ”Slopa svenskämnet och ersätt med kommunikation”. Där skriver han bl a att

Australien kan tjäna som en inspirationskälla. Där har språkförmåga, eller literacy, inte begränsats till en metod eller ett enskilt ämne, utan har förståtts som en förmåga som genomsyrat hela läroplanen. Begreppet har omfattat både teknisk läs- och skrivförmåga och en bredare social, kritisk och multimodal kompetens.

Och här går en gamling och predikterar att det ska bli svårt att förstå varann! När det bara är att köra multimodal literacy.

Ungefär som att eskamotera Kirk och Spock (i Star Trek-serien)

Bloggens informanter är inte riktigt lika språkallergiska som bloggaren själv, ofta är de rätt gamla och med modersmålsrötter i en annan tid. Den (tiden) inte bara talade annorlunda, den brydde sig dessutom om hur språket lät. Dessa åldringar har blivit rätt lyhörda samt styrs av såväl tuffare skolbakgrund som – därför – starkare intuition.

Informanten M sa sitt milda ”va i h-e säger dom ta i beaktning i stället för ta i beaktande för”? Och bara nån timme senare: ”va i h-e säger dom eskalation istället för eskalering för”? Ja, vad svarar man på sånt? En annan (d v s jag) som är lite bokstavstrogen och fast i ordboksträsket, letar i de tre svenska stora ordböckerna. Där blev det intressant. SAOL ger både ”eskalering” och ”eskalation” i sin utgåva från 2015. SO, den som antagligen visar vägen, pekar framåt och antyder en upptrappning av engelska inflytandet, har enbart med ”eskalation” (2021). SAOB hyser ingetdera av orden, men har säkert "upptrappning”. 

Kirk och Spock ska teleporteras. Wikipedia

Däremot finns verbet ”eskamotera”, med betydelsen ”genom taskspelarkonster eller på ett behändigt eller fiffigt sätt förflytta (något)”. Man kan använda det om samtiden som nästan tvångsmässigt håller på att eskamotera in engelskan i svenskan.

I förstone kan man få för sig att det är engelskans -ing-form som lockar till användande: meteorologerna säger ju inte längre att vädret blir ”uppklarnande” utan använder ”uppklarning”. Men det faller direkt eftersom samtiden föredrar ”eskalation” framför ”eskalering”. Outgrundliga äro nutidens språkvägnar.

Nej, nu skämtas här igen, ”språkvägar”, ska det förstås vara. Men den som vill slå upp det gamla bibelcitatet ”outgrundliga äro Herrens vägar” (lite omstuvat, ur Romarbrevet) kan, som jag, få som första alternativträff ”outgrundliga äro Herrens vägnar”. Drabbas man då av en önskan att slå upp ordet ”vägnar” kan AI svara först av alla                       och säga följande: Exempel på hur "vägnar"                           används: "Jag vill framföra ett stort tack på 

                                                                                       alla som arbetar här vägnar." 

                                          Sannerligen säger jag Eder: Se för bövelen upp för AI!

Är man inte ute och cyklar händer det att man är ute och reser

Kort text i dag, bloggen är ute och reser. Inte ute och cyklar, vilket nu för tiden har två innebörder. I denna stund slår mig att man säkert kan använda verbet ”resa” också, med tanke på det ständiga ”det här var en resa”, som i dag betyder mycket annat än en vanlig resa. Säger någon åt en ”nej, nu är du allt ute och reser”, så förstår man att personen menar ”cyklar” d v s har missuppfattat något. Är läsaren med?

Att dra konkreta handlingar och skeenden ut i det bildliga och överförda är minsann en nutida resa! En annan iakttagelse man kan göra är den hur vissa ord från en viss tid försvinner efterhand – när de blivit så etablerade och upptagna (absorberade) av tidsandan att de inte längre behöver benämnas.

Dit hör ett ord från förra inläggets citat ur en DN-artikel. Där användes ordet ”svengelska”, som man hör mer sällan nu när svengelskan s a s är genomförd. Ej heller talar folk om snuttifieringar, när i våra dagar det Snabba och Korta vunnit terräng genom sociala medier.

Till det försvunna kan man även räkna begreppet ”våldsfilm” som sällan kallas så numera. Väldigt många filmer har betydande och, som den moderne svensken säger, ”explicita” scener av en art man hade svårt att föreställa sig i gången tid. Egentligen skulle man kunna kalla mycket i filmväg vad som helst med ordet ”våld” i. Tja, c’est la guerre, som det heter.

Lite språkligt finlir från 2008 som allteftersom förvandlas till fullir

Lite nygamla nerdykningar i den grammatik och struktur som språkvetare anser vara stabila i svenskan! När man söker efter sådant som jag söker efter, visar sig träffarna ofta vara förhållandevis gamla – om man håller sig till vår tids mått för vad som kallas ”gammalt”.

En belysande text om olika slags påverkan av engelskan på en mängd språk publicerades i DN 2008. Den var skriven av Gunnar Magnusson, docent emeritus i tyska vid Stockholms universitet, och handlade om det man ännu för 17 år sen kallade ”svengelska”. Ingressen löd:

Svenskan infiltreras stadigt av engelskan, både i grammatiken och ordförrådet. Det skapar en rad problem på olika nivåer – men ändå klarar sig svenskan bättre än många andra europeiska språk.

Artikeln beskriver ändå hur alla nordiska länder – liksom övriga Europa – bevittnar ”en allt snabbare anglifiering”. Bl a tas upp att tyskan haft lite lättare att assimilera direktlån från engelska, p g a att båda språken har framförställd bestämd artikel (the, der, die, das):

Svenskan får bland annat problem med den bestämda slut­artikeln på substantiven. Det heter ”der Countdown” på tyska men ”nedräkningen” på svenska, kanske på grund av att ”countdownen” stöter svensk språkkänsla.

I Sbråks samlingar finns exempel ur verkligheten på hur bestämd slutartikel i plurala svenska substantiv verkar vara på väg bort:

Med de här uttalanden från USA
Tidigt på kvällen befinner sig alla sju planeter i vårt solsystem över horisonten samtidigt.
/---/men såna här händelser har en påverkan på de internationella samarbeten och kontaktnäten över hela jordklotet.

Misstanken är att vår vana (av mycken skriven och talad engelska) vid första exemplets engelska motsvarighet ”all seven planets” (eller ”all five cars, all three girls”), gör att svenskt böjningsmönster som kräver ett slut-a i uttalandena, planeterna, samarbetena drabbas. Orsaken kan vara en dold påverkan som Gunnar Magnusson också skrev om 2008. Gissa om det blivit bättre sen dess!

Den värdekonservativa häver ur sig en mängd extrema åsikter

Angående gårdagsinläggets avslutning: Visst är det så att man inte ska kommentera hur en individ klär eller målar sig. Däremot kan man få ha åsikter och undringar om varför så många väljer att se ut som varandra – samtidigt som de hävdar sin unicitet (d v s egenskapen att vara unik). Det är ett av många intressanta tecken i tiden.

Men nu är detta en sbråkblogg, även om andra utvikningar lockar. Tur att man är sin egen chef så ingen stänger av en för alla extrema åsikter man häver ur sig. Som den om att svenska språket visst förändras även på djupet – inte bara på ”ordnivå”.

Ordnivå, förresten, vad ska man säga om utbyte av prefix? Jag förklarar: just idag hördes en person (i God morgon världen, för den som undrar) först använda ordet ”missinformation” för att strax därpå korrigera sig själv och säga ”desinformation”. Eftersom detta miss- (på svenska, på engelska mis-) är ganska vanligt numera, på bekostnad av tidigare svenska prefix, kan man undra. Särskilt när användare korrigerar sig själva.

Ordet missinformation finns inte i svenska ordböcker (men väl i Words stavningsprogram, tydligen). Men det är inte bara att byta ut det mot desinformation, för så här säger Wikipedia:

Oavsiktligt felaktig information (eng. misinformation) är oriktig information som sprids utan insikt om att mottagaren blir felunderrättad eller felinformerad. Begreppet skiljer sig från desinformation, som är avsiktligt spridande av felaktig information.

För språkanvändare, vilket väldigt många av oss är på ett eller annat språk, ökar förvirringen i en tid när globaliseringen påståtts föra oss närmare varann än tvärtom. Hellre att världens alla språk fortsätter ha stark förankring än övergå i det gnuggis-språk världen får nu...

Ens värdekonservatism må vara stark, men ändå bryter den lika starkt mot Wikipedias beskrivning av värdekonservatism:

Värdekonservatism är uppfattningen att samhället bör bevara och förstärka en viss etik, eftersom man anser att den är nödvändig för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis Västvärldens traditionella kristna etik som den vägledande i samhället.

Första meningen stämmer bra på undertecknad, den andra inte riktigt lika bra.