Att schablonen 007 ännu röner intresse säger något om nutiden

Nu är James Bond en storhet att räkna med trots att de gängse tillbehören bara ändrats när det gäller tekniken. Beträffande kvinnornas roll är det i stort sett samma lika, även om vissa försök gjorts att putsa till eländet på ytan. Min förvåning över det här går ej att mäta i ord. En kvinnlig recensent skrev bl a följande om filmen: ”Kvinnorollerna har lyckligtvis fått en viss uppdatering sedan den första filmen 1962. De är inte längre ytliga våp, utan yrkeskvinnor som kan hantera både skjutvapen och kampsport.”

Bild: Peggy & Marco Lachmann-Anke, Pixabay

Det här är ett vanligt och olyckligt synsätt. Nu måste vi tillbaka till Bonds och min ungdom på 60-talet: Och min far. ”Kvinnor ska väl inte bli som män heller”, var kommentaren när hans dotter protesterade mot dåvarande (läs: ungefär samma som nu) pinsamt förlegade kvinnoroll. 

På den tiden, för ett halvsekel sedan, saknades ett antal tankar och argument hos mig själv, men nu går det att summera: Det har väl aldrig handlat om att kvinnor ”ska bli som män”? Däremot hade det varit tacknämligt om båda könen behandlats på samma sätt, fått samma bemötande, löner och allt vad man kan förvänta av ett modernt samhälle.

Recensenten har s a s anammat det gamla mögliga manliga tankegodset: om kvinnor kan vara våldsamma och skjuta som en hel karl så har vi tagit ett kliv framåt. Om de dessutom utför dessa hedervärda sysslor med en överdrivet lagd makeup samt är iförda åtsmitande plagg runt en fotomodellskropp – om de ens bär något som förtjänar beteckningen kläder – ja, då har vi verkligen rört oss i en intressant riktning sen 50-talet. Bakåt.