Å andra sidan faller vi alla lätt i den fälla man kan kalla idiotanpassning. Och för att åter återknyta till de hyper- och överkänsliga är det så att man (jag) själv vistas i liknande tillstånd. Språket, det eländeslingo vi har i öron och ögon varje sekund, kan göra en överspänd människa (mig) gränslöst irriterad, överrumplad och maktlöst förtvivlad.
Många, det är ingen direkt hemlighet, anser språkliga snöflingor överdrivna och halvhysteriska. Ett fåtal förstår problemet, om än i växlande grad. ”Vad ska du gaffla om i dag, då?” undrar de som inget direkt märker av vad som händer. Jo, tänk att det ska jag berätta.
![]() |
| Det typiskt vilda, Sverige. Bild Linda Christiansen, Unsplash |
”Det vilda” och ”the wild” är substantiverade adjektiv, och ser väl ut som om de vore samma sak. Men ”det vilda”, tycker jag, hypersensibel, låter mer som exotiska djungler. Och t o m där kan man nog kalla naturen ”naturen”. Har letat som en blådåre, men finner inga svar.
Och eftersom så många svenskar i dag säger ”det vilda” om ”naturen” så är det väl korrekt, då! (Ful min med dito betoning.)
