Isländska är långt från världens minsta språk, men med 350 000 invånare är det viktigt att hålla stånd mot engelskan. Det tycker säkert inte alla, men ändå finns en stark önskan att anstränga sig för att hålla engelskan undan, något en statsideologi kämpat med under 1900-talet. Nu har det blivit svårare, precis som för andra språkområden. Sigrid Melchior skriver om den isländska kampen i DN:
De ord som börjar användas brett i samhället dokumenteras och listas på ungefär samma sätt som svenska Språkrådet gör, som varje år presenterar en nyordslista.Men på Island finns också något som saknas i Sverige och övriga Norden: särskilda språknämnder med experter som har till uppgift att föreslå nya isländska facktermer.
Augusta Thorbergsdóttir, redaktör för terminologi och nyord på Árni Magnússon-institutet, säger att isländska ord ofta är konkreta och ”genomskinliga”, vilket ibland är på gott, ibland på ont. Som svensk är det lätt att bli förtjust:
På isländska heter telefon sími. De första mobiltelefonerna fick namnet farsími, där far betyder “ta med”. När de smarta telefonerna var nya hette de smartsími. Och nu, i takt med att de konkurrerat ut de gamla telefonerna, bara sími.
På samma sätt som hos oss (i ett fåtal fall som inte fastnar hos folket, dock) plockas engelska uttryck ”isär och byggs ihop igen. Engelskans artificial intelligence, AI, bestämde de isländska experterna skulle heta gervigreind, av gervi (konstgjord) och greind (intelligens)”.
