Inte minst i Tyskland sliter man hårt med könande och felkönande, förstår jag. Där har man kvar fler genustrubblande ändelser, t ex Studenten (plural, manliga) och Studentinnen (plural, kvinnliga). Vi har haft de könsskiljande titlarna lärare/lärarinna, författare/författarinna som retat folk i årtionden (eller längre).
Oavsett dessa har det blivit mer komplicerat med fler kön. Med verbet ”köna” har jag problem, som det heter, ett rent estetiskt motstånd. Och jag skulle hellre formulera om det. Men man är förstås hämmad, uppvuxen som man är under omedvetna och ovetande tider (lätt ironi).
Hur diskuterar man detta i andra länder, kan man undra, hur talar man om genus i andra språk? Hur säger man ”köna” där man i högre grad könat sig igenom århundraden? Tänker åter på tyskan som har genus på mer än människor. Det gäller givetvis fler språk.
Vårt ”köna” är antagligen ett översättningslån från engelskan som (vad man kan förstå) använt ”gender” (substantiv: genus, kön) som verb längre. Vi skulle väl egentligen kunna säga ”genusa” likväl som ”köna”? I Cambridge Dictionary finns exempelmeningen Children don't usually gender their toys until they see adults doing it.
En sökning på svenska ”köna” tog mig till Teknologifrämjandet (vars föregångare var TNC) som svarade på en fråga från 2017 (!) om verbet. "Könade leksaker" finns med i svarets inledning samt om att köna en person som betyder:
att man tillskriver personen en viss könsidentitet, oftast i sammanhang där könet är irrelevant. Men man kan också köna saker eller företeelser. Om man säger t.ex. att vissa leksaker är för flickor och vissa är för pojkar har man könat leksakerna.
