Nu när den digitala revolutionen sänkt sig ned över oss och förklarat hur allt är, blitt och vatt, har jag då m a o aldrig vetat vad jag läst, skrivit och tänkt? Är den bild man (jag) haft av världen en illusion, en villa? Har det man trott sig förstå aldrig funnits där? Har allt varit fake news? (Hejsan på dejsan, presidenten!)
Det renodlat geriatriska gnället får fortsätta: Informanten M har ett förflutet på en mindre blaska under den tid när blaskor ansågs vara värdefulla för människorna. M har dessutom ett sidognäll vad gäller medierna: "Varför huggs tv- och radioprogram av lite godtyckligt? Innan de är slut? Varför är övergångarna mellan program numera så taffliga? Varför är tekniken så hackig överhuvudtaget?" Tidningarna får sig också några kängor: "Varför är rubriker ofta så dåliga? Varför alla dessa tankstreck som saknar funktion?"
”Måste du gnälla så förbannat?” Heter det vanligen från dem som inte störs av det personen de ställer frågan till irriteras av. Sen klagar de rackarna över vad de själva inte tål. Man borde ha som ambition att låta hela världen beskärma sig över vad som drabbar den. Och ser man till ”den större bilden”, som det heter, översatt från vårt andra modersmål, så är det mesta mänskliga gnället mindre än ett nanoplankton i havet. Kan man f ö säga "ett plankton"?
