ELIZA, säger Wikipedia, ”är ett tidigt datorprogram för naturlig språkbehandling som utveck-
lades mellan 1964 och 1967”. Under en period på 80-talet introducerades för allmänheten, enligt W, "det mest kända manuset, DOCTOR”, som "simulerade en psykoterapeut av den rogerianska skolan (där terapeuten ofta reflekterar tillbaka patientens ord till patienten)".
Det är nog rätt många som använt sig av den tekniken i komiskt syfte och producerat sketcher eller likande där en patient säger till terapeuten att den känner sig trött. Terapeuten svarar: "Varför känner du dig trött, tror du?" Och så där håller det på.
Carl Z hade testat Eliza och beskrev hur datorprogrammet först presenterade sig och sa: "Hej, jag heter Eliza, vad heter du?" Kåsören, ovan som alla var på den tiden att ”tala” med maskiner, svarade artigt: ”Hej, jag heter Carl”. Eliza sa då: "Och vad är ditt problem, Jag heter Carl?”
Nu har tiden gått och människor har vant sig att ”hantera” och acceptera såväl datorprogram som galna presidenter. Inte utan att det verkar väl generöst och anpassligt för människor vars liv till större delen utspelat sig i andra eror. I dag svarade jag på ett fraktbolags fråga om huruvida jag var nöjd med deras insats. Det var det vanliga med att ge stjärnor och berömma dem för att de utfört det de jobbar med. Företaget förklarade "reglerna" för mitt ”svar”:
Genom att skicka in detta omdöme bekräftar du att det är baserat på en äkta upplevelse och att du inte har tagit emot några incitament för att skriva det
Det är nog rätt många som använt sig av den tekniken i komiskt syfte och producerat sketcher eller likande där en patient säger till terapeuten att den känner sig trött. Terapeuten svarar: "Varför känner du dig trött, tror du?" Och så där håller det på.
Carl Z hade testat Eliza och beskrev hur datorprogrammet först presenterade sig och sa: "Hej, jag heter Eliza, vad heter du?" Kåsören, ovan som alla var på den tiden att ”tala” med maskiner, svarade artigt: ”Hej, jag heter Carl”. Eliza sa då: "Och vad är ditt problem, Jag heter Carl?”
Nu har tiden gått och människor har vant sig att ”hantera” och acceptera såväl datorprogram som galna presidenter. Inte utan att det verkar väl generöst och anpassligt för människor vars liv till större delen utspelat sig i andra eror. I dag svarade jag på ett fraktbolags fråga om huruvida jag var nöjd med deras insats. Det var det vanliga med att ge stjärnor och berömma dem för att de utfört det de jobbar med. Företaget förklarade "reglerna" för mitt ”svar”:
Genom att skicka in detta omdöme bekräftar du att det är baserat på en äkta upplevelse och att du inte har tagit emot några incitament för att skriva det
Men ”tagit emot incitament” lät konstigt i mina öron och jag läste upp texten för informanten M, som avfärdade det hela på samma sätt som annat i skrift- (och ofta även tal-)väg: ”Ingen jävel skriver så det går att förstå i dag!”
