Mitt i låten från det självspelande pianot dyker ordet upp från förr

Tänk att man kan bli överraskad av sig själv – och det för att man tydligen är både klok och dum i en salig blandning. Vi var några som satt och talade om – ja, hör på detta: – jag minns inte vad! I alla fall säger mig ett par minnesrester att det handlade om växter som finns i både tamt (trädgårdsvariant) och vilt tillstånd.

Då formade jag en mening som ungefär lät så här: ”men i det fria ser de ju ganska annorlunda ut”. Vad detta gällde är ointressant, det häpnadsväckande är hur naturligt orden ”i det fria” kom, liksom ur djupet av ens egen vokabulär som har rätt så många år, decennier, på nacken.

Så pass irriterad och förstörd av senare tiders ”det vilda” som börjat användas i övermått i svenskan, en översättning av engelskans ”the wild”, hade jag glömt självklarheter! Den AI-översikt som väl de flesta svenskar får upp numera när de googlar, säger:

Uttrycket "the wild" översätts vanligtvis till "det vilda" eller "vildmarken" på svenska. Beroende på vad du syftar på finns det några väldigt specifika svenska kopplingar till namnet.

Bild Kevin Saff, Wikipedia

Vi lever i ett självspelande piano: nästan alla ställen (utöver AI-översikten) påstår att begreppet (eller som AI-n skriver: ”namnet”) översätts med ”det vilda” eller ”vildmarken”. Jag har tidigare trott att ”the wild” ska ersättas av ”naturen” i de flesta fall. Det var så att jag, en språklig rättshaverist, tappat bort att det naturligaste är att säga ”det fria”. Men, som sagt, det självspelande pianot kommer att bestämma.

PS Rätt ska vara rätt! Direkt efter detta klagande sätter man på radion och efter en minut talar en reporter om att bada "i det fria". Där fick jag så att jag teg. En liten stund.