En kamrat rättar mig alltid när jag uttalar ordet ”otrolig”. Ta de flesta (alla?) ord på o-: ohemul, osnygg, oaptitlig etc, etc. Man betonar o-et, inget snack. Kamraten upprörs över den nutida vanan folk har – att betona "otroligts" andra o: ”det var något rent otrOligt!” Nu när jag vet att jag säger fel och därmed söker i skallen efter rätt betoning så slår det inte fel: det blir alltid fel just för att jag anstränger mig! Men det är bara att försöka med en synonym i stället. ”Rent fantastiskt”, rent sagolikt! Något enastående, vidunderligt!”
Särskilt sur går ändå inte att bli av detta otroliga tjat utan man får vända sig mot någon annan att klaga på. Och titta, där är han: Bob Dylan. Eller de som översatt hans text, ska det visa sig.
I den Nobelföreläsning Dylan sent omsider skickade till Svenska Akademien skriver han bl a följande: ”But songs are unlike literature. They’re meant to be sung, not read. The words in Shakespeare’s plays were meant to be acted on the stage. Just as lyrics in songs are meant to be sung, not read on a page. And I hope some of you get the chance to listen to these lyrics the way they were intended to be heard: in concert or on record …”
I den första, TT-översatta, versionen löd samma avsnitt:
”Men sånger är olika litteratur. De är menade att sjungas, inte läsas. Orden i Shakespeares pjäser var menade att spelas på en scen. Precis som låttexter i låtar är menade att sjungas, inte läsas på en sida. Jag hoppas att ni får chansen att lyssna på låttexterna såsom de var menade att höras på en konsert eller skiva…”
Va? Menade, menade, menade? Vad menar alla? Bob Dylan? TT-översättaren?
Ja, och då är det dags för en klipphängare. Det otrOligt spännande resonerandet kring menandet kommer antagligen i morgon.
* meningen är till vissa delar stulen ur sången ”Säg att du menar mej” som sjungits av Inga Mattsson, Charlie Norman och Brita Borg (samt fler, säkert) på 50-talet (tror jag). Den svenska texten skrevs av Gösta Rybrant, en tusenkonstnär född i Norrköping i början av 1900-talet.
onsdag 7 juni 2017
tisdag 6 juni 2017
Fågel Fenix, nästan
En äldre släkting hade undulater. Alla hette de Pontus. När en dog tog nästa vid. De fick inte ens nummer som kungar och påvar utan man fick känslan av att denne P levde decennium ut och in.
Släktingen tilltalade alltid evighetsfågeln på samma sätt: ”Hej, Pontus! Puss, puss, pip, pip.”
Människor i närheten blev vansinniga, men pontusarna tog det med jämnmod. En av alla dessa undulatreinkarnationer hade talets gåva. Det händer ibland. Men eftersom den begränsade frasen ovan var det enda den tränades i, så sa Pontus en vacker dag naturligtvis: ”Hej, Pontus! Puss, puss, pip, pip.”
Det kändes kusligt att höra en fågel tala till sig själv och dessutom SÄGA ”pip pip”, d v s inte pipa sitt eget pip. Som om en hund hade sagt ”fin vovve, vov vov”.
I stället för att lyssna till mänskligt babbelibabbel far jag nu ut i naturen och hör på fåglar som talar sitt eget språk. Ibland tycks även måsars skrik som en annan och vackrare musik.
Släktingen tilltalade alltid evighetsfågeln på samma sätt: ”Hej, Pontus! Puss, puss, pip, pip.”
Människor i närheten blev vansinniga, men pontusarna tog det med jämnmod. En av alla dessa undulatreinkarnationer hade talets gåva. Det händer ibland. Men eftersom den begränsade frasen ovan var det enda den tränades i, så sa Pontus en vacker dag naturligtvis: ”Hej, Pontus! Puss, puss, pip, pip.”
Det kändes kusligt att höra en fågel tala till sig själv och dessutom SÄGA ”pip pip”, d v s inte pipa sitt eget pip. Som om en hund hade sagt ”fin vovve, vov vov”.
I stället för att lyssna till mänskligt babbelibabbel far jag nu ut i naturen och hör på fåglar som talar sitt eget språk. Ibland tycks även måsars skrik som en annan och vackrare musik.
måndag 5 juni 2017
Färgglatt och klingande inlägg
Sammansmältningen av maskin och människa – ämnet togs upp här för några dar sen – se där en profetia som man nog inte ska springa till vadslagningskontoret med. "Jag ser den komma", som svensken säger när svensken menar ”ser att detta är på väg”, ”förväntar mig” eller ett antal andra formuleringar. (Tävling: Gissa vad ”jag ser det/den komma” heter på engelska! Pris Oxford Idioms Dictionary, 512 sidor).
Till det nya humaskin-bygget hör synestesier, som en del redan besitter. De kallas också sinnesanalogier och får fullt vanliga människor att hävda att dagarna i veckan har särskilda färger. Detta kan även gälla namn, siffror och allt möjligt. Däremot är sällan två personer överens om vilken färg det är på onsdag eller siffran 5.
Det var m a o en följdenlig felsägning (alltså inte fel…) när en webbtidnings-tv-tjej sa: ”Och nu ska vi lyssna till några bilder!”
Om man nu tror att man blir ytterligare förvirrad av att andra går runt och påstår att deras fantasi inte blåser trumpet - ja, då kan det korrigeras i den här humaskinen där alla kommer överens om allt. Peace, love och understanding (översätt själv!) liksom oavbrutet.
Man hör ofta det gamla tradiga: "Oooo, vad det vore tråkigt om alla vore (nästan enda konjunktiv vi har kvar) likadana!"
Jag vet inte det, jag. Alternativet vi lever i för tillfället får en att tveka.
Och hur ska man egentligen kunna brista ut i olikhet när likhetsmarschen blir allt större.
Hit med den där maskinen illa kvickt. Gör den lila med orange mönster så kanske det ser kul ut från rymden.
Till det nya humaskin-bygget hör synestesier, som en del redan besitter. De kallas också sinnesanalogier och får fullt vanliga människor att hävda att dagarna i veckan har särskilda färger. Detta kan även gälla namn, siffror och allt möjligt. Däremot är sällan två personer överens om vilken färg det är på onsdag eller siffran 5.
På det här sättet kan alla sinnen blandas: en ton har en färg, en bild har en ton och så vidare så långt ens fantasi sträcker sig. Ens fantasi kan vara skär och tuta i trumpet!
Det var m a o en följdenlig felsägning (alltså inte fel…) när en webbtidnings-tv-tjej sa: ”Och nu ska vi lyssna till några bilder!”
Om man nu tror att man blir ytterligare förvirrad av att andra går runt och påstår att deras fantasi inte blåser trumpet - ja, då kan det korrigeras i den här humaskinen där alla kommer överens om allt. Peace, love och understanding (översätt själv!) liksom oavbrutet.
Man hör ofta det gamla tradiga: "Oooo, vad det vore tråkigt om alla vore (nästan enda konjunktiv vi har kvar) likadana!"
Jag vet inte det, jag. Alternativet vi lever i för tillfället får en att tveka.
Och hur ska man egentligen kunna brista ut i olikhet när likhetsmarschen blir allt större.
Hit med den där maskinen illa kvickt. Gör den lila med orange mönster så kanske det ser kul ut från rymden.
💜🔶💜🔶💜🔶💜🔶💜🔶💜🔶🔶💜🔶💜🔶💜🔶💜
söndag 4 juni 2017
Det gäller att synas - samt ha ordning på kroppsdelar
Det är inte bra att lyssna på radio. Eller se på tv. Eller läsa tidningar, pappersdito (trodde tidigare att ”dito” hette ”diton” plural. Nu vet jag bättre. Ja, bättre än stavningskontrollen som föreslår "pappersbit" för "pappersdito"), eller onlineblaskor.
Man får lätt raptus.
Ett radioprogram (förmodligen "Stil", som sänds på fredagar) handlade om att den verkliga (om den nu kan kallas så) modevärlden hotas av online-modevisningar. Det mesta utspelar sig som bekant på nätet.
En intervjuad person, en bloggare, tror jag, sa att det gäller att ”sätta sig själv i andras gaze”.
”Gaze” är engelska och betyder "blick". Då kanske den alerte läsaren kan ana vad hon menar. ”Det gäller att synas”, skulle vi enklare själar
kunna säga.
Men, invänder jag,det är ju nästan svårt att INTE vara i andras gaze i dag. Det är ju uppenbart var man står och var man sitter och var man går. Att vara i andras gaze är plågsamt. Personligen misstänker jag att det inte är mitt modemässiga yttre som hamnar i blickfånget, men blicken på mig finns där: Google har en special-doodle (deras logo för dagen) för mig när jag fyller, min telefonoperatör och liknande företag som har min mejladress och telefonnummer grattar mig.
Vi känner ju inte varann jättenära. Och ändå denna hjärtlighet. Från botten av deras hjärtan. Nu skojar jag för att det är dags att muntra upp sig. Varje gång jag på svenska hör/läser att uttrycket” from the bottom of my heart” blir ”från botten av mitt hjärta” (tusentals Google-träffar) så tänker jag på den fransos som inte fick ordning på den engelska frasen utan sa: ”From the heart of my bottom”.
Man får lätt raptus.
Ett radioprogram (förmodligen "Stil", som sänds på fredagar) handlade om att den verkliga (om den nu kan kallas så) modevärlden hotas av online-modevisningar. Det mesta utspelar sig som bekant på nätet.
En intervjuad person, en bloggare, tror jag, sa att det gäller att ”sätta sig själv i andras gaze”.
”Gaze” är engelska och betyder "blick". Då kanske den alerte läsaren kan ana vad hon menar. ”Det gäller att synas”, skulle vi enklare själar
kunna säga.
 |
| Här sitter nån i andras "gaze" som hon dessutom fotar! |
Men, invänder jag,det är ju nästan svårt att INTE vara i andras gaze i dag. Det är ju uppenbart var man står och var man sitter och var man går. Att vara i andras gaze är plågsamt. Personligen misstänker jag att det inte är mitt modemässiga yttre som hamnar i blickfånget, men blicken på mig finns där: Google har en special-doodle (deras logo för dagen) för mig när jag fyller, min telefonoperatör och liknande företag som har min mejladress och telefonnummer grattar mig.
Vi känner ju inte varann jättenära. Och ändå denna hjärtlighet. Från botten av deras hjärtan. Nu skojar jag för att det är dags att muntra upp sig. Varje gång jag på svenska hör/läser att uttrycket” from the bottom of my heart” blir ”från botten av mitt hjärta” (tusentals Google-träffar) så tänker jag på den fransos som inte fick ordning på den engelska frasen utan sa: ”From the heart of my bottom”.
PS Beträffande programmet "Stil" i P1 är mitt förhållande kluvet: Trots ett ganska outvecklat modeintresse finner sbråkmakaren reportagen i detta program ovanligt bra. Tyvärr talar flera av medarbetarna en blandning av stackato- och bäbisspråk. Jag lyssnar alltså, men med övervinnelse av av ett starkt motstånd!
lördag 3 juni 2017
Hårda bevis - vad är det?
Nämnde drycken "hård sprit" (hard liquor = starksprit) en annan gång. Detta "hard" kämpar hårt för att ta sig in i svenskan - enbart som ordet "hårt".
När maskinöversättningar eller den tanklösa direktöversättningen från engelska klipper till så blir det såväl "hård sprit" som folk "som försöker så hårt de kan".
I tidningssvenska och texter till tv-program är det även gott om "hårda bevis" i alla möjliga sammanhang.
Försvinner gör här på lång sikt uttryck som "starksprit", försöka så "mycket" (eller "gott") man kan, "konkreta/påtagliga/tydliga" m fl bevis.
De senare svenska orden kan man finna om man googlar på ”hard evidence” och hamnar på sidan Linguee. Där finns bl a mängder av EU-texter vilket (ännu) innebär att de översatts av människor. Å andra sidan står denna rad som en upplysning/varning på första sidan: "Externa källor (inte granskade)".
Utan att ta i särskilt mycket kan man konstatera att just granskning av det ena och andra är en syssla i utdöende. Den kommer att gå samma väg som lykttändare, råttfångare och sumprunkare.
När maskinöversättningar eller den tanklösa direktöversättningen från engelska klipper till så blir det såväl "hård sprit" som folk "som försöker så hårt de kan".
I tidningssvenska och texter till tv-program är det även gott om "hårda bevis" i alla möjliga sammanhang.
Försvinner gör här på lång sikt uttryck som "starksprit", försöka så "mycket" (eller "gott") man kan, "konkreta/påtagliga/tydliga" m fl bevis.
De senare svenska orden kan man finna om man googlar på ”hard evidence” och hamnar på sidan Linguee. Där finns bl a mängder av EU-texter vilket (ännu) innebär att de översatts av människor. Å andra sidan står denna rad som en upplysning/varning på första sidan: "Externa källor (inte granskade)".
Utan att ta i särskilt mycket kan man konstatera att just granskning av det ena och andra är en syssla i utdöende. Den kommer att gå samma väg som lykttändare, råttfångare och sumprunkare.
🐀🐀🐀🐀
fredag 2 juni 2017
”Sitt inte i en låda”
Talat och skrivet språk kan vara knepigt att förstå. Om det skriver jag ibland. Men det händer att även bilder och skyltar som omger oss är luriga.
Min första tolkning av denna skylt var ”förbjudet att låta sig sänkas ner i en låda med en man (eller kvinna, om man är man) bland underliga havsdjur” eller ”sitt inte i en låda som hänger i ett rep medan en massa sälar anfaller utanför”.
Ett universellt bildspråk är ingen lätt sak. Man får också betänka alla miljarder individers olika begåvningsgrader/
associationsförmågor när det gäller att förstå – som här – vad varningen gäller.
Bilden är från en tysk hiss och slutligen framträdde budskapet (tror jag...): ”man ska inte åka i hissen om byggnaden brinner".
torsdag 1 juni 2017
Maskin + människa = sant
Man har länge sagt sådant som ”han har en skruv lös”, ”jag ska ladda batterierna” och talat om mat som ”bränsle”. Det finns nog mängder av uttryck som liknar människan vid en maskin.
Men det tar inte slut där utan som jag förstår det pågår ett frenetiskt arbete för att få maskin och människa att smälta samman. Här behövs inga exempel, vetenskapsrapporter i ämnet duggar tätt (se här jämfördes med naturen som omväxling!).
I själva verket är ansträngningarna från de tu – maskinen och människan – att nå denna förening så pass stora att blandformen kanske är att se som nästa evolutionära stadium.
I förra inlägget gavs exempel på det maskinmässiga "Med vänlig hälsning", och här kommer ett till. Jag mejlar ibland hit och dit och klagar på sådant jag finner värt att klaga på. Samt det motsatta: mejlar och prisar/tackar för/lovordar sånt jag tycker är lovvärt.
Ibland kommer ett enkelt ”tack” eller ”kul att du gillade XXX” tillbaka, men allt oftare lyder svaret: ”Tack för positiv återkoppling. MVH/namn”.
Jojo, visst kopplar jag, det är så här det ska bli. Eller är - jag VET att många talar så. För mig personligen låter det dock inte som människospråk och man kan väl för tusiken (stavningskontrollen föreslår ”tuniken”. Heter det inte ”tunikan”?) få vägra lite milt?
PS "tuniken" som stavningsförslaget lyder betyder "tunika" i plural på tyska, fast då ska det också ha stort T. Just vad gäller maskinmässiga stavningskontroller står matchen människa - maskin 1-0.
Men det tar inte slut där utan som jag förstår det pågår ett frenetiskt arbete för att få maskin och människa att smälta samman. Här behövs inga exempel, vetenskapsrapporter i ämnet duggar tätt (se här jämfördes med naturen som omväxling!).
I själva verket är ansträngningarna från de tu – maskinen och människan – att nå denna förening så pass stora att blandformen kanske är att se som nästa evolutionära stadium.
I förra inlägget gavs exempel på det maskinmässiga "Med vänlig hälsning", och här kommer ett till. Jag mejlar ibland hit och dit och klagar på sådant jag finner värt att klaga på. Samt det motsatta: mejlar och prisar/tackar för/lovordar sånt jag tycker är lovvärt.
Ibland kommer ett enkelt ”tack” eller ”kul att du gillade XXX” tillbaka, men allt oftare lyder svaret: ”Tack för positiv återkoppling. MVH/namn”.
Jojo, visst kopplar jag, det är så här det ska bli. Eller är - jag VET att många talar så. För mig personligen låter det dock inte som människospråk och man kan väl för tusiken (stavningskontrollen föreslår ”tuniken”. Heter det inte ”tunikan”?) få vägra lite milt?
PS "tuniken" som stavningsförslaget lyder betyder "tunika" i plural på tyska, fast då ska det också ha stort T. Just vad gäller maskinmässiga stavningskontroller står matchen människa - maskin 1-0.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)