Man sätter upp en oförstående min och presenterar "dagens tjat"

En utmaning när man hör konstig svenska är att försöka förstå hur den kommit till. De gånger man bryr sig, vill säga, ofta måste ju det sagda eller skrivna passera. Så här sa en man i ett pratprogram i tv: ”Det är att sätta upp det för att inte lösa problemet”

Det kan vara fruktbart att försöka översätta till engelska för att se om det är en framkomlig väg (vilket det brukar vara). Alltså: ”This is to set it up so that the problem can’t be fixed”. Ungefär, så. Tja, inte vet jag om min misstanke är rätt. Men det går att vaska fram några liknande yttranden på nätet: ”Att implementera ett affärssystem idag innebär således att man dels ska sätta upp det för att stödja alla processer i verksamheten…”

Och det andra: ” Vi använder det i alla delar av universitetet som jobbar med utbildning och forskning. Vi håller även på att sätta upp det för förvaltning och bibliotek”. Vad det handlar om? Jo: ”användarvänliga system som effektiviserar administration”. På svenska finns "upprätta, bilda, skapa, anordna, införa, stifta" och massor av andra översättningar för "set up".

Ja, och så är det dags att, på förekommen anledning, presentera dagens tjat. Det gäller "öppensinnad” som förekommer så ofta som översättning av ”open-minded” att det snart kommer att tas in i någon av ordböckerna. I de tre jag ofta söker i (svenska. se/tre/) existerar inte ordet. (Ännu.) Det beror på att man här i landet kan säga ”han är en öppen person” och dessutom förstå vad som menas. 

Visst finns en liten skillnad på ”open” och ”open-minded” i det engelska språket. Utan goda grunder är det ändå lätt att misstänka att en ”open person” är socialt mycket tillgänglig medan en ”open-minded person” handlar om en fördomsfri typ.

En gammal engelsk-svensk ordbok ger just det, ”fördomsfri”, och ”frimodig” som varianter på översättning till open-minded. Vad bra, då kan man ju använda dem eftersom de finns på svenska. Vilket alltså ”öppensinnad” inte gör!

En vacker dag kommer man att vara på en helt annan plats

I slutet på receptet (på en svensk nätsida) som var välskrivet i övrigt stod uppmaningen ”Enjoy!" Det är inte många som reagerar på de här snabbinstoppade orden på utrikiska, jag säger själv ”yes” eller ””what?” och annat utan att tänka. (Tanken kommer efteråt och lyder då vanligen ”Vad i h-e?”) 

Den här bloggen kommer att sväva runt jorden för evigt och en gång i framtiden kommer en internetarkeolog att hitta dessa långa stycken nedskriven rappakalja. Bara på något enstaka ställe förstår arkeologen ett par ord: ”yes” är ett av dem. Nästa är ”what”. 

Vad varelsen från 2000-talet ville med sitt pladder kommer att vara omöjligt att begripa. "Men så var det med de här primitiva individerna som levde på jorden kort efter dem som målade på grottväggarna i Lascaux", säger arkeologen i en vetenskaplig artikel (ja, motsvarande...). 

Nå, denne forskare kommer att befinna sig på en annan plats. Och nu blir det lite kvantmekanik: man kan befinna sig på fler platser än en! 

Denna vetenskap är redan här, för man läser om dåliga platser och bra platser och de är inte geografiska. Flera tidningar hade nyligen nästan identiska rubriker till en TT-artikel om en fotbollsspelares födelsedag. ”NN är på en bra plats i livet”, stod det. 

Satte rubriken under ögonen på ett par jämnåriga som höjde på ögonbrynen och sa det förväntade: "på en bra plats? Korpilombolo? Lesjöfors? Uddevalla?” 

I Urban dictionary kan man läsa om ”a bad place”. Exempelmeningen lyder:”I was in a really bad place after my mother died, I cried every day”. 

Det här är ett idiomatiskt uttryck i det engelska språket och fungerar på samma sätt som svenska idiom och uttryck. Alla språk har dem. De skiljer sig mellan språken. Man kan ibland låna av varandras talesätt och idiom. Men inte alltid. Dessutom ska man inte bara låna från enbart ett. För då blir det skit.

 
Franska författare som surnat till skriver i ett upprop: ”Använd franska ord! Annars blir vi alla snart lätta offer för den slappa och fördummande globish som gör sig bred på vår bekostnad.” (Läst i DN 6 februari 2019).

Den svenska språkvården gäspar vidare.

Upp flyga orden tanken stilla står, ord utan tanke himlen aldrig når

Det blir en ond spiral, sa radioreportern. Man kan inte annat än hålla med. För här kommer en favorit i repris: Det engelska ”think” som fått svensken att glömma två urgamla verb: "tro" och "tycka". 

Som barn blev man förstås glad när man börjat läsa engelska: "Think" betyder tre saker! "Tro, tänka" och "tycka", bra, va? 

Kunde man tycka då. Föga anade man att det var så här det skulle gå. En fråga som ljuder ur eter- och pappersmedier lyder ”Vad tänker du om det här?” Om man la en spänn i en burk varje gång man hörde den skulle man kunna köpa en merca i april.

En som man förstod bildad och utbildad kvinna sa i en tv-panel: "Vi måste ha ett konsekvenstänk om barns dåliga språkförmåga". Såna yttranden blir rätt kul eftersom det nästan känns som om damens språkförmåga också lämnar något litet att önska. Och så till avslutningen på tänkarexposén. Det var mannen i radion som sa: "Jag tänker att vi måste börja tänka".  Ett ord i rättan tid. 

Liksom kaféägaren är jag nog förtjust i det gammeldagsa

Bloggen ska, har skrivit det förr, givetvis ta upp sånt som är svajigt beteende hos skribenten själv. Det är intressant att kolla sina egna reaktioner. Varför tycker man så oerhört illa om vissa ord och uttryck men tillåter en massa annat tjohejsan utan att blinka?

Ja, det är förstås i slutet av dan en smaksak! Och se! Där kom ett av hatobjekten farande. Det skulle inte falla undertecknad in att på allvar skriva i slutet av dan om det inte var i slutet av dan som avsågs. Det här heter ”at the end of the day” på engelska och betyder ”när allt kommer omkring, till slut, när det kommer till kritan”. Häromdan sa en gubbe på tv ”men i slutet av dan” i just den här betydelsen. Det var irriterande. Och än mer irriterande är följande citat: 

Vi har ett antal kostnader och ett antal intäkter och det ska vara vinst i slutet av dan, säger NN. Vi hoppade på tåget och anpassade oss till den priskonstruktion som fanns då. 

Så talar de som har ett babbelibabbelspråk. Inte bara är i slutet av dan förargelseväckande utan även "hoppa på tåget" – en lite väl utnött klyscha – och ”priskonstruktion”. Skulle aldrig ha något ekonomiskt att göra med en som använder ordet priskonstruktion.

Tvärtom var det med den person som startat ett kafé och sa sig ”gilla det gammeldagsa”. Det går inte att böja gammeldags på det sättet! Inte bara protesterar jag utan även Word som rödmarkerar ordet. Å andra sidan rödmarkerar Word även rödmarkerar, så vi skiter i Word. Man bör inte böja gammeldags alls, men visst skulle man kunna handla hos den kaf'éägaren?!

Här var det såväl snösmockor som ett jädrans gap!

Snösmockan (se gårdagens inlägg) har slagit till. En del tycker att det är snyggt och uppfriskande, men sbråkmakaren känner sig mer på sin mammas gata om hon får stanna inomhus och ägna sig åt
allmänt språkgnöl om den urtråkiga nutida svenskan.

Det är allom (en gammal dativ, se där!) bekant att man kan falla i gropar man gräver åt andra. Jag lyssnar och lär: det där ska jag aaaldrig nånsin säga, tänker jag när jag hör hur vännerna åkt dit. Det går sisådär, man är som sagt anfrätt av sin tids fulbabbel.

Så talade exempelvis NN häromdagen om ”gapet” mellan vad-det-nu-var och vad-det-nu-var. Det kan också möjligen ha handlat om generationsgapet eller nåt annat gap. Det har brukat heta "klyfta" på svenska och borde skrivas in i språklagen. Men ”gap” har däremot tagits upp i SAOL fr o m 2015 med den bildliga betydelsen ”stor skillnad”.

I gapet mellan vinter och vår slår snösmockan plötsligt till på balkongen

I föregående ordlistor från Svenska Akademien betydde gap bara gap. Men det engelska ordet ”gap” förstår ni, gott folk, betyder ”stor skillnad, klyfta” och liknande.

Vill gärna upprepa förslaget till den svenska språkvården och dem som har hand om’et: slå ihop engelska och svenska ordlistor helt, för fasiken!
Det är bättre än nuvarande halvmesyrer.

En kulinarisk nyhetsanrättning: konserverad grötsmocka

Man är i allmänhet rätt tolerant mot det egna språket, men kritisk mot andras: tänk så det kan bli. Ord och ordvändningar känns ofta som käftsmällar – för att inte säga smockor.  Och på tal om sådana: nu har det, p g a väderleken, ett tag varit ”snösmockor” i skrivna medier. Jätteprovocerande!

Det är "kraftigt snöfall" som sedan flera år kallats snösmocka i pressen. En nyhetschef på en kvällstidning förklarade (det var 2011, tidningen ansågs vara först med ordet) att man ”måste variera språket”.

 
Jodå, visst måste man det, men kanske passar ”snökaos” och ”kraftigt snöfall” bättre. Den där ”snösmockan” tillför inget – utom irritation. Händelser, omständigheter, väder – allt kan presenteras i kraft av sig självt. Nyheter är ofta uppseendeväckande, tragiska eller sorgliga. 

Det blir pinsamt med snösmockor, ryssvärme, tyska skräckväder och andra svulstigheter. Den här listan skulle kunna bli lång och detta får tyvärr oönskade konsekvenser. 

En president i ett stort land västerut brukar tala om ”falska nyheter”, vilket retar medierna där. 

Men tar man i så man spräcker sig när skitsaker och vardagligheter redogörs för på samma sätt som allvarliga händelser. Många människor blir avoga och börjar även på den här sidan vattnet tala om "fake news" (som svensken kallar dem). Folk vet nämligen att när ”nyheten” anrättas på diverse konstfärdiga sätt så kan den lättare sväljas.

 
Konserverad gröt, var ordet.

Man räknar ett, två, tre, och sen, på det fjärde, ska det ske

Flera decenniers efterlåtenhet vad gäller undervisning från lågstadiet till universitetet har skapat flera generationer med skakig modersmålshantering. En längre tids slapphet inom de s k gammelmedierna har inte bättrat på situationen. I undertexter till utländska serier, filmer, dokumentärer o dyl, ser man alldeles för ofta en skruttig svenska. Just i det fallet finns flera anledningar (som är jämförbara med anledningarna till all språknonchalans). Dit hör dålig utbildning/användning av orutinerat folk, stressade arbetssituationer och riktigt dålig ersättning. Det senare visar vilken status god språkbehandling har: Ingen.

I en amerikansk serie om ett sjukhus där patienter väller in under mer eller mindre dramatiska former måste personalen stup i kvarten flytta sjuka från ambulansbårar till andra bårar/sängar. Vid ett sånt tillfälle säger läkaren som är huvudansvarig: ”On my count”. Ett otal gånger har jag sett det översättas med ”på min räkning”. 

Sbråkbloggen går till botten med det mesta och frågar sjukhuspersonal hur det här egentligen går till. Jo, ansvarig skötare/läkare börjar med att säga exempelvis ”vi flyttar på tre!” eller bara ”på tre!” Ett ytterligare alternativ är ”på mitt kommando!” Sen tar räkningen vid: ett, två, tre!

 
Nu måste tilläggas att det inte bara är sjukhusfolk som ägnar sig åt denna ”räkning”. Var och en som burit eller flyttat nåt stort har en inneboende svensk variant som hoppar ur munnen för att alla ska lyfta samtidigt. Det här räknandet är alltså inte något man direkt anser vara fackspråk, men som i vissa fall är jätteviktigt.

Exemplet kan visa vilket finlir översättande är. Där tarvas det kunnigt folk. Som får lön.