Ett språks tydlighet sitter även i detaljer vad man än väljer att tro

Kampen mellan ”framför” och ”inför” har förlorats av ”inför”. Och "framför" vinner stort, i alla fall vad undertecknad erfar. Det är svårt att finna en enkel förklaring gällande skillnaden mellan dessa båda. Jag har letat i såväl pappers- som nätkällor utan att hamna rätt. ”Rätt” ord är vi dock många som väljer – i den mån ett sådant begrepp ännu existerar!

Komiskt nog gavs bästa förklaringen av en svensk (i ett språkforum) som svarade på en fråga ställd av en person med mandarin som modersmål och som studerar bl a svenska: "Det finns så många olika sätt att säga ‘before’ eller ‘in front of’ på svenska, framför eller inför?"

Svensken svarade:

Framför = In front of, ahead of. (Physically) Inför = This can mean "in front of" but not necessarily in a litteral sense. In front of the people = Inför folket. In front of the class = Inför klassen. It can also mean "in preparation for". Inför matchen åt jag nyttig mat = In preparation for the game I ate healthy food.

”Inför folket” är en ”bildlig” historia mer än en konkret. En talare kan i och för sig tala ”framför” folket samtidigt, men det låter lite larvigt, åtminstone för dem som känner skillnad på begreppen. Men eftersom denna blogg mest klagar över brister, måste också exempel ges som visar att det också blir rätt ibland. 

En utrikeskorrespondent i ett av krigen sa att en man ”sköts inför sina barns ögon”. Det skedde med all säkerhet även ”framför”, men ”inför” ger en större tyngd åt det sagda, även om rapporteringar från krig knappast behöver större ”allvar”. Men i rapportering – ja, i  all mänsklig kommunikation – är tydlighet inget att tulla på.

Vart brukar folk egentligen gå för att inta sin öl alternativt sin mat?

Klyschor har förmodligen alltid funnits. Är det så att man vänjer sig vid vissa med tiden, och till slut närmast uppfattar dem som idiom? Många nya ska jag inte vänja mig vid, aldrig yttra.

En av dem är ”jag känner mig trygg med…”. Man kan förstås vara trygg NÄR något lugnar en, men läser man sådant som ”jag känner mig trygg med den här budgeten”, ja, då känner man sig inte bekväm med sitt modersmål (och där kom en till kliché: ”bekväm med”).

”Vi tar det härifrån” är ytterligare en. Det betyder faktiskt inget alls, om man tänker efter. Varifrån ska man annars ta saker? Därifrån, kanske? ”Jag kan relatera till det här” är likså ett mycket irriterande uttryck. 

Bild: Cris Bosch, Unsplash

De flesta är direktimporterade utan tanke på hur de låter på svenska. En dag är de bara där. Och apropå ”importer”: en vanlig mening i filmer (och tyvärr verkligheten) är ”Ligger de med varann?”. Den används för att ta reda på folks relationer, men nog är den lite väl direkt och privat?

Det skulle väl gå lika bra med ”är de tillsammans” eller ”är de ihop”? De finns förstås de som bara ligger med varann, men det är många som enbart gör andra saker ihop: golfar, spelar bridge, sjunger i kör.

En liknande direktöversättning i svang lyder: ”Han brukade dricka på den puben”, eller ”han brukar dricka här”. Allt för att ange någons stamlokus. I det här enkla landet har det bara hetat ”han brukar gå till den här puben/restaurangen”.

De här nya varianterna låter sååå främmande för mig. För de yngre människorna är det vad man säger.

Döden: Inget vidare kul som ämne, men intressant rent språkligt

När den unge mannen svängde in bredvid mig i raden av cykelställ, hördes ett högt skrikande ljud från hans elskoter. Han märkte att jag hoppade till och frågade om han skrämde mig. ”Ja, jag höll nästan på att dö”, sa jag. Han nappade på det möjligen råa skämtet och svarade: ”Det vore ju inte bra om du gick bort så här i juletid”.

Egentligen ville jag svara att jag visst skulle gå bort i jul, men man kan inte dra den här sortens skämt för långt. Det intressanta är att det verkar som om ungdomar har börjat säga ”gå bort” om ”avlida/dö”. I mina öron låter det lite gammalmodigt: som en äldre persons språkbruk.

Personligen håller jag mig med tre dödar: ”dö” – i tydliga, vardagliga fall, ”avlida” som låter aningens seriösare och ”omkomma” om döden skett genom en olycka. ”Omkomma” verkar inte ha riktigt samma betydelse för alla svenskspråkiga. Detsamma tycks gälla den död som inträffar av att någon ”förolyckats”.

I det senare fallet har man under årens lopp kunnat höra/läsa om personer som förolyckats men ”bara” varit skadade. Och häromdagen sa en radioreporter att någon skadats vid en olycka och senare omkommit på sjukhuset. Det kan knappast ske, om nu inte en explosion eller liknande inträffat på lasarettet ifråga.

Lika undrande står jag inför att människor kan ”strypas till medvetslöshet”, som det stod i något blad. Den som stryps "dör". Där passar inte heller "avlider" eller "går bort". Men vad vet en annan om vad som passar? 

Av tidningarnas rubriker flyger tankarna skrajset upp, men vart?

När man håller på som undertecknad, d v s nagelfar kommunikationen (särskilt från medier), infinner sig tanken emellanåt: Är det jag som håller på att bli knäpp eller nåt? Livet lär en att aldrig vara hundraprocentigt säker på något, men instämmanden från informanter (vanligen rätt gamla) håller fortfarande en annan tanke vid liv: Det misshandlade språket åstadkommer en utnötning hos många av oss.

Så exempelvis (som alla fem läsare av bloggen vet) är det lätt att få raptus av rubriker. Och på dem, vet jag förresten med säkerhet, läggs inte samma krut som förr. Nu kommer exempel på några skumma formuleringar som får hjärncellerna att hoppa högt.

Hotet från vinlobbyn: Snälla, gör det inte!

Artikeln beskriver på ett läsbart vis ett alkoholdilemma, men just här måste rubriken granskas. Mycket till hot hörs knappast i: ”Snälla, gör det inte!” Ytterligare något att snubbla på är:

Fördomar om pojkarna som kom kastas omkull

För det första måste läsaren veta vad som menas med ”pojkarna som kom”. Men kör i vind för det! Ändå är meningen knepig som helhet. Kastas omkull? Det finns ett betydligt tydligare svenskt verb att använda här: ”kullkastas” (eller ”omkullkastas”). Det går också att säga att fördomarna ”kom på skam”, men det hade inte funkat med ”pojkarna som kom” – det hade blivit två ”kom” i rad.

Rubrikens ”kastas omkull”, kan få en att misstänka mer eller mindre idiomatiska engelska konstruktioner i bakgrunden: ”overturn (the) prejudices” respektive ”overturn the decision”.

Nu är det inte precis någon vetenskapare som sitter här och skriver, men det går att undra över om inte många svenskars modersmål arbetar parallellt med engelskan. Kanske blir resultatet ett väldigt stort språk: ett dubbelspråk, kan man kanske säga.

Man kommer inte långt med grenade thrower och ground robot

Eftersom det ska handla om försvaret nu, måste en kommentar i ett av P1:s debattprogram upprepas. Förhistorien är (vilket radiolyssnare vet) att så fort någon säger ”Volvo” eller ”Corn Flakes” måste programledaren lägga till: ”Det finns andra märken också”. Nyttigt påpekande, hur många av lyssnarna känner till en sån sak?

Ibland är det en person eller verksamhet av något slag som ifrågasätts och då kan kommentaren bli ”nu är ju inte Putin här och kan försvara sig”. (I stort sett korrekt citat, återgivet av Petter Birgersson i tidningen Norra Skåne).

Till den militära kärnfrågan: En gång klagade en medborgare på att Försvaret använder Vättern som skjutmål. Programledaren, som gjort sin läxa, sa ”att nu är ju inte Försvaret här och kan försvara sig”.

Förutom försvarsproblem har Försvaret språkbekymmer. P1 Morgon tog upp det faktum att militärer måste behärska engelska kanonbra i samband med Natomedlemskapet. Det finns ännu tid att plugga, vad det verkar, men det är ändå viktigt att ta itu med saken, sa personal- och utbildningsansvariga i radioinslaget.

De beskrev att svenskar ofta skattar sina egna engelskkunskaper för högt samt att det är lätt att hemfalla åt direktöversättningar – från svenska – för engelska militärtermer. Bland andra exempel gavs ”markrobot” vars engelska motsvarighet är ”surface-to-surface missile” (SSM).

Men detta får inte innebära att svenskan inom Försvaret försvinner, sas också, då uppstår en 

s k domänförlust och snart blir det svårt att uttrycka sig på samma sätt som man kunnat förr: Det blir lätt att ta till en svengelsk lösning. En direktöversättning åt andra hållet, s a s. Men det sker ju redan i samhället i stort, so throw your ground robots and grenades in peace!

Erfarenhet: Tjat är tjat och snack är snack om än i flott förklädnad

Oj, vad man kan missta sig! Även om ens nyhetskonsumtion (som det kallas i en materialistisk värld) inte är enorm borde den vara tillräcklig för att ha mer pejl på språkgrejs som slagit till på senare år. Men inte, då. Gång efter annan dyker överraskningar upp: när jag tror mig ha ”upptäckt” ett nytt begrepp kan det ha använts länge.

Häromdagen orerade en gubbe (politiker eller, förresten, jag minns inte) om ”talepunkter” hit och ”talepunkter” dit. För en som inte är bekant med dessa låter det mer som matematik. Och se på sjutton: Googlar man ”tal, punkter” så rubriceras andra träffen (åtminstone i min burk) ”Uppgift 4 (Matte 2, Nationella prov)”. Skärper man sig och googlar hela ordet, ”talepunkter”, kan en träff berätta att

En talepunkt är ett förberett uttalande som upprepas under till exempel en debatt eller i en intervju, ofta av politiker. Ordet talepunkt var en del av nyordslistan 2015 från Institutet för språk och folkminnen.

Se där, med på nyordslistan (som i och för sig inte är given av Gud Fader eller andra höjdare) redan 2015. Den med endast baskunskaper i engelska kan lista ut varifrån begreppet kommer och vad det heter i sin ursprungsmiljö: ”Speaking points” eller "talking points".

Kände skillnad på lort och pannkaka. 

Språkkonsulterna, en byrå med experter inom skriftlig och muntlig kommu­nikation, skrev inför valet 2022 om politikerspråk. Där finns en frejdig beskrivning av dessa talepunkter som visar vad det handlar om:

I intervjuer hör vi ibland att politiker försöker avfärda knepiga frågor som de helst vill slippa svara på. Eller så svarar de på en helt annan fråga. Det är inte heller ovanligt att de faktiskt ignorerar frågan och helt enkelt utnyttjar tiden och mediautrymmet för att komma in på sina talepunkter, alltså de budskap som partiet har bestämt ska lyftas fram i valrörelsen, ofta färdigformulerade och slagkraftiga.

Det är inte konstigt att man som lyssnare, väljare, eller vad det nu är, tycker sig ha hört allt sägas på samma sätt, om och om igen. Men det är nog inte ett vinnande koncept (som folk säger i dag).

Talepunkterna blir till floskler, klyschor och tvångströjor för dem som i förstone tror sig ha nytta av dem. Möjligen är inte folk så dumma som politikerna misstänker, minns vad Fröding skriver om strunt och snus och rosor!

Vad för slags övertramp har den brittiske prinsen råkat ut för?

Det är inte bara bilar och bullar som blir större och vräkigare, även språket lider av en jäsningsprocess. Ord med ett – vad ska man säga? – tydligt och entydigt innehåll tas i besittning på löpande band av mediebabblet. Själv saknar jag orden episk, magisk och ikonisk eftersom de åkt rakt in i underhållningsbranschens betydelseutslätande språkmangel. Det senaste (?) av sådana från början uppenbara adjektiv är ”historisk”.

I ”min” tidning, en blaska av rikssnitt, finns i nätversionen alltför gott om plats. Detta faktum gör att det blir fritt fram för material som tidigare höll till i en annan slags press. Nu läser jag om att ett brittiskt mediebolag, MGN, har ägnat sig åt omfattande telefonhackning, slår en domare fast i prins Harrys högprofilerade rättsfall. Prinsen får rätt i flera delar och bolaget ber om ursäkt för "historiska övertramp".

Den nyfikne (sbråkmakaren) letar i engelska medier och finner att det ”historiska” i saken används för olika delar av denna händelse: ”historical phone-hacking, historic lawsuit, historic High Court trial”. Söker man på svenskt håll för att se vilka innebörder som ges för ”historisk”, finner man bl a ”extra minnesvärd”. Innan vi hade för vana att ta över idiomatiska uttryck från engelska fanns i svenska ordböcker enbart betydelsen ”sann” och ytterligare innan dess (före mitten av 1950-talet) även ”verkligen inträffad”.

I SAOL från 2015 har plötsligt och dessutom innebörden ”minnesvärd” dykt upp. Beträffande den brittiske prinsen är det bara att välja vad de här övertrampen ska beskrivas som: "Sanna, verkligen inträffade" eller "extra minnesvärda".