Nutida problem med språket adderar upp till uschuschusch

I ett program många inte skulle tillstå att de inte ens sett en trailer* för är underhållningen ett format: man får se olyckliga människor som ställt till det för sig ekonomiskt och blir brutalt tagna i örat av mer välklädda och lyckade programledare – hoppsan, det var en lång inledning, jo, i ett sådant program sa en av dessa bjäbbiga välgörare: ”Vet du vad det här adderar upp till?”

Då hade först summorna av alla skulder och onödig konsumtion radats upp inför offret. Det är mig bekant vad addera är. Däremot är jag osäker på hur verbet kan användas i matematiska texter. Men i det nyss nämnda fallet brukar en vanlig människa säga: ”Vet du hur mycket det här blir?” Och är inte det tydligt nog kan man tillägga (addera, på nysvenska) ”tillsammans”.

Man vill gärna springa ut och demonstrera med skyltar på vilka det står ”låt addera och adressera ha kvar ENDAST sina gamla betydelser”. Det är inte nödvändigt att påpeka hur j-a tråkig och gammalmodig omgivningen anser om en p g a sånt gnäll.

Men det gör inget, för i bloggen utförs egenterapi av en som skrivit liknande saker sen day one. ”Från början” går också bra att säga. Ännu. För den som inte tycker att det låter alltför backwards. Eller tröttnat på den här typen av skämt.



*Konstigt att det också betyder ”släpvagn”. Det ofta irriterande höga antalet trailers i tv kommer ju före huvudgrejen…

Den som säger sig lukta blommor har nog stänkt på sig parfym

   

Om exemplet från i förrgår, ”ibland luktar vi något” i betydelsen ”ibland känner vi lukten av något”, finns mycket att säga. Eller om verbet ”lukta” snarare, som kommer att skapa problem när vi blivit än mer dubbelspråkiga än nu. Egentligen är jag ute lite på hal is, kan man säga. Att gapa och skrika om svenska är en sak, men att berätta om ett annat språk, som inte är ens modersmål, är dumdristigt.

Men jag går på i ullstrumporna och tänker (utifrån egna ”kunskaper”) göra ett litet doftande luktinlägg. Jag skrev bara ner meningen ”ibland luktar vi något” från radion, så som jag brukar. Minns inte vem som sa det, men man förstod att personen hade "känt" en lukt.

Låt oss säga att en engelskspråkig person säger ”I smell flowers” så innebär det vanligen inte att den luktar blommor. Som jag också skrev i förrgår. Men säger personen ”I smell the flowers” betyder det ”jag luktar på blommorna”, alltså några särskilda (eller ”specifika”, som alla säger i dag) blommor.

Påstår en svensk ”jag luktar blommor” kommer det antagligen inte att vara sant – utom om personen inte har en blomdoftande parfym på sig, förstås. Och där dyker något annat intressant upp med lukterna. Visserligen kallar många det ”lukta gott” när något luktar gott.

Men säger man bara ”det luktar”, brukar det inte handla om angenäma dofter. Säger man däremot att något ”doftar” vet de flesta att det inte gäller en dynghög eller soptunna. Än så länge. Eller ”för nu”, som börjat bli det etablerade för "för tillfället" (”for now).

En liten drapa om mänskliga nöjen och djävulen i detaljerna

Språket inom reklamvärlden kan man inte räkna med alls, det blir uppenbart bara man ser ett par tre inslag i reklamkanaler. Fast egentligen är det konstigt. I den tillvaro som var min när jag tvangs reflektera över språkgrejs – ja, det handlar om min arbetsplats tidningskorrekturet – var man minst lika noga med annonser som redaktionell text.

I annonser fick det fanimej inte bli felstavningar (som inte kunden rådde för) eller ske andra malörer. Då gick nämligen annonsen om, publicerades en gång till, utan kostnad. Något som inte frambragte glada miner på ens överordnade.

Nu, när ingenting är värt nåt men är fritt, skiter reklammakarna i sånt som dåliga översättningar. Och varför skull de lägga pengar på ett korrekt språk, kunderna bryr sig ju inte heller. Det är omöjligt att notera, skriva ner eller komma ihåg alla knasigheter man sett och hört ur den sfären, men här är en: Jag ser hans styrka i alla detaljer.

Det handlade om hundvitamin, tror jag mig minnas, en variant på vad skidåkare och schlagerförfattare stoppar i sig för att återfå krafterna. Men visst är det lockande att man skulle ta piller och sen utstråla något som låter andra se ens ”styrka i alla detaljer”.

Den enda styrkan i detaljer hos undertecknad är den här envist skrivna bloggen som ibland handlar om småskit. ”Har du inget bättre för dig?” undrade en bekant en gång, en sån där tvångsmässig typ som läser den ena boken efter den andra (som det talas om just nu), kutar på teater och opera, följer alla serier på tv eller hos leverantörer och bolag vars produkter ”du inte får missa”, som medierna skriver. På redaktionell plats.

Småskit är livet! Skriv opp det.

Det är inte utan att dagens svenska både kraschar och luktar

Håll med om att det är konstigt! Här sitter man och klagar på att en mängd synonymer för svenska begrepp försvinner till förmån för en endaste variant, översatt från engelska, per ord och uttryck. Men ibland dyker motsatsen upp, att ett ord med ens får en massa, ofta nya, innebörder. Jag vill påstå för tusende gången att även de medier som förr var stadiga innehåller oerhört många fel av alla slag. Rubriker är inte längre vad de var, som tidningsläsare vet.

Nu var det en av dessa tidigare renommerade blad som hade rubriken (det gällde f ö den nya, stora krogrecensionsgenren) ”Bartender nära krasch”. Det lät nytt för mig, även om man förstår det av andra krascher man hört om här i livet. Jag hittar inte någonstans att ordet hänfört sig till människor i betydelsen ”sammanbrott”, men det säger ju inget i dag.

Kanske inte "sammanbrott" gått in i rubriken, det tycks vara anledningen till många konstiga abrovinker man ser. En gång i världen jobbade redigerare hårt med den typen av uppgifter, men nu ska det gå undan. För att vara ointressant ett par sekunder senare när man själv uppfattar konstigheterna. Kanske hade ”bryta ihop” gått in? De där m-en i sammanbrottet tar upp stor plats!

Dessutom har jag hört yngre människor (de under femtio: alla är vi långt däröver en vacker dag…) säga ”krascha” när de menar ”däcka” som vanligen avser att man somnar av utmattning som oftast föregåtts av vilt partajande. Men samma ”krascha” verkar nu även användas om ”sova över”, det som förr hette ”kvarta” på ett vanligt slangspråk.

Det vore troligt att krascha i alla sina betydelser fått draghjälp av engelska, men den längre-bort-etymologin hittar jag inte. I vilket fall som helst är ordet ljudhärmande, onomatopoetiskt, och Google Translate uppger att många av våra kringliggande språk säger liknande ”krasch” – förutom de språk vi inte är så nära släkt med.

Men GT är ett opålitligt sällskap. Jag slog upp vad jag hörde någon säga nyligen, nämligen: ”ibland luktar vi nåt”. GT föreslog det korrekta, engelska,”Sometimes we smell something". 

Av sammanhanget framgick att personen menade “ibland känner vi en lukt av något”.

Missuppfattar man döda brevlådor hamnar man bland likkistor

Ett inte så litet antal gånger per dag sägs eller skrivs i medierna (även gammelditona, vilket är för jäkligt) sådant som man fattar noll av. Ibland väcker det likgiltighet eller ilska, men någon gång blir det ett underhållande inslag i vardagen!

På radion talades om ställen där knarkurirer lämnadr sina varor. Jag tyckte att reportern kallade ett sånt ställe för ”dead box” och vad gör en annan? Jo, googlar. De i stort sett enda träffarna handlade om likkistor och jag tänkte att nu, nu har väl ändå uppfinningsrikedomen hos kurirerna sprungit i väg väl långt.

 

Ser ut att vara stendöd, men lever. Konstig värld.

Som man ropar får man svar, heter det, och nu ropade jag verkligen, men vid detta tillfälle gäckade mig ordspråket. På nåt vis kommer man ändå rätt i Google eftersom vi alla tänker likadant, vilket algoritmerna fångar upp och även svarar förvirrade skrik.

För säkerhets skull spelade jag om avsnittet och det stod klart att uttrycket var ”dead drops”. Den som inte läst spionromaner på vare sig svenska eller engelska befinner sig i förståelsedimma angående detta sedan länge kända spionknep: att lägga hemliga dokument, meddelanden etc i vad jag, enkla sate, skulle kalla ett ”hemligt gömställe”. Det svenska ordet lär vara ”död brevlåda”.

Såna hade vi i barndomens lekar, och förresten begagnade jag mig av ett dylikt knep nyligen när en ungdom i familjen behövde komma in i min bostad när jag sov. Det fanns för tillfället ingen annan nyckel. 

Den ”dead drop” jag kom på ska givetvis inte avslöjas, den lämpar sig för stadsbruk och kan komma att användas igen. Svenska termen lär vara ”död brevlåda”. Jag var rätt ute fast fel. Man kan skratta sig fördärvad.

Så går det när man beslutar sig för att ta tag i de stora frågorna

Gudarna ska veta att man i en syssla som denna (sbråkbloggande) påminns om de slags egna tillkortakommanden som är svåra att tåla. Det finns, p g a det modersmål jag fått ingnuggat av olika instanser (skola, annan utbildning, korrekturarbete), en stark känsla för vad fasiken man säger och skriver. Jag menar STARK.

En av dessa språkkänslor har rört (det kommer spännande grejer här) ordet ”alltifrån”, som också kan skrivas ”allt ifrån” (SAOL). En s k humorgrupp fick frågan om vad man får skämta om och svaret blev ”alltifrån metoo till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, och kungafamiljen”.

Nu kan jag inte sätta grammatiska ord på detta utan får gå helt på den bestämda känsla som säger att inte sjutton bör det heta ”alltifrån” i detta sammanhang. Nu låter inte ”allt ifrån” korrekt heller – bort med i-et – för jag vill att det ska låta så här: ”Vad gäller mat tycker hon om allt från enklare husmanskost och s k skräpmat till oxfilé och ostron”.

Exemplet är påhittat, men sätt in ”alltifrån” i stället för ”allt” och hör hur knasigt det låter. Finns det någon som skulle hålla med mig 8tveksamt) och i så fall varför? Joråvars, såna tankar kan komma gående när ens ursprungliga planer för dagen hindras av väderleksrapporten.

Det där senaste skulle förstås gå att utveckla, men antagligen skulle det låta som en diagnos bland andra som numera dyker upp bland människorna och som man måste ha förståelse för. 

De som saknar den förståelsen skakar på huvudet och himlar med ögonen.

Aspen och Uspen är nog trevliga, men med uspen är det värre

Vad tål en sån som jag och vad tål den inte? Jo, det kommer här: Att människor som talar utåt till folket i seriösare roller (politiker, mediearbetare och liknande) och säger ”göra åtgärder istället för ”vidta” dem – tja, sånt händer! Men de bör inte skriva så! Detsamma gäller ”göra" sken av istället för ”ge” sken av. Bussiga klubben (undertecknad, alltså) kan även svälja att ”det råder oenighet över” sådant som det borde råda oenighet om.

Skulle inte heller utfärda ett hårt straff för den journalist som frågade om inte arbetsgivaren ska ”ta bräschen”. Den personen har bara blandat ihop ”ta täten” och ”gå i bräschen”. Det är m a o sånt vi alla får till ibland, men det sker oftare och oftare i en värld som ständigt knackar på och vill in i våra hjärnor.

Det är nästan värre att man i vissa grupper ens kan forma en mening som ”vi kan inte möta upp våra barn och elever där de befinner sig”. Är det bara jag i hela världen som hör hur löjligt det låter? Man menar ju något betydligt allvarligare än att möta dessa ungdomar på skolgården! Vad man antagligen vill säga är att man bör vara nära dem och försöka förstå deras problem.

Nu stegras detta inläggs inre dramatik till ett dagens clou: Den allt vanligare uspen. En ledarskribent (stor tidning): ”Man vill inte tappa den här uspen man har gentemot väljarna”. Det var inte länge sen jag skrev om usparna som sticker upp som svampar i Den Nya Världen. Wikipedia förklarar usp så här:

Unik konkurrensfördel eller unik säljfördel innebär att en vara eller tjänst har en fördel som konkurrenterna saknar. Detta är en kraftfull marknadsföringstaktik som används frekvent.

Om en synonym är ”konkurrensfördel”, som i och för sig är rätt fult, kan man kanske hitta på fler svenska ord och inte bara låta bli engelska uttryck (Unique Selling Point) utan även deras förkortade versioner! Uspen, det hörs nästan på namnet, är också en sjö. Den ligger i Lerums kommun som även hyser sjön Aspen.