Credo, kria, kritor, kredd och kräma på*

Fenomenet är omvittnat: Den som slåss och bråkar har själv varit utsatt i unga år. En tidnings korrektur för sådär en 40-45 år sedan var en drivbänk för pennalism. Jag skämtade lite där med förleden "penn-", vi skrev ännu med såna verktyg då.

Sbråkmakaren har av födsel varit språkfrivol. En del tog korrekturet ur mig och så skapades ett partiellt ordmonster. Dr Jekyll och Mr Hyde, kan man kalla slutprodukten.

Nu skrev vi på korret inte så mycket själva, den största glädjen var att i lönn flina åt skribenter (i den tidens hierarki var placerade högre) som dabbade sig. Arbetsplatsen var intressant och ovanlig, där fann många utlopp för hämndbegär och småkomplex.

När vi själva gjorde fel var det sannerligen inte roligt. Man lärde sig därför att också sätta sitt ljus under skäppan – utifall att.

Egentligen var det världens bästa skola vad gäller såväl ord- som människokunskap.

Själv fuskade jag lite i ”lättare” skriverier och mina kolleger fick korrigera mig. Att samtidigt vara kriarättare och halvslamsig kräver sin person. Det gick bra att göra stilmässiga utflykter beroende på textens art, tyckte jag bland annat, och skrev alltså redan för många decennier sedan ”mej, dej” och ”sej” samt annat som gav de äldre kollegerna raptus.

En av korrekturhårdingarna läste mitt första kåseri. Det enda hon sa var: ”Sej är en fisk”.

Just då (eller ”där och då” som folk säger i översättning från ett välkänt språk) formades den balansgång som skulle bli evig – och jävlar så svår! – nämligen den parallella: Språk är ett viktigt kommunikationsmedel och samtidigt eller ibland en gigantisk graffitivägg där man har rätt att gå bananas med sina färgburkar.


*Försök inte förstå rubriken, den sattes av Mr Hyde

Rättning i språkleden!

Och nu fortsättning i kölvattnet på gårdagens gnäll, gnöl, jämmer, knot och kvirr.

Jag vill åter lyfta det eviga uttrycket ”lyfta frågan”. Man tar upp den, man ställer den, man diskuterar den. Lyfter (raise) den gör engelsktalande. Jag medger gärna att det här lyftandet av just frågan retar mig, ja, exakt lika mycket som när frågan ”adresseras”. Adresserar gör man kuvert.  🖃🖃🖃🖃

Att det ska vara så svårt med rättning i språkleden!

SVT brukar ha råd att anlita bra översättare (det är förstås en kostnadsfråga), men många av dem ramlar ner i tidens, läs: engelska, språkfällor. Här ett citat från en tv-serie i SVT: ”Alla krig utkämpas inte över pengar, de utkämpas över tro”.

”Utkämpas över pengar”? Över tro? Och jodå, i originalet sas ”all wars are not fought over money, they are fought over belief.

På sajten Linguee kan man få en bild av hur professionella översättare vanligen arbetar. Där ligger framför allt texter från EU-institutioner. Det betyder förstås inte att en sträng en som sbråkmakaren alltid blir nöjd, men här tycks ändå kvalitén på svensk formuleringskonst vara skapligt hög. 

Det är påfallande hur alla regler för svenska prepositioner är stadda i upplösning. 

Skrev hon harmset.

Poppa och droppa floppar!

Den som söker finner. Det stämmer visserligen inte om det gäller glasögon, nycklar eller ens kaffekopp man ställt NÅGONSTANS, men i övrigt så!

Finnandet hålls emot en om man är språkförvrängningsupphittare: ”Du leeetar ju fel!”

Så kan det tyckas.

Men har man börjat denna sökprocess, som det väl heter idag, upptäcker man inte bara enstaka knäppheter utan sådana som ökat i antal så till den grad att de tagit sig in i svenska ordböcker.

Det gör mig heligt förbannad. Först ett veto dock, man är ju inte rabiat: Ett ord som inte funnits i svenska och fyller en funktion kan gärna lånas in. Som det är eller översatt – jag har en mycket generös sida.

Men varför vanliga ord ska ersättas av synonymer – ja, det är svårt att fatta. Och förresten, de tjänar ju inte som synonymer om de glöms, kastas och förkastas.

Jag väcktes av radion denna dag som gav oss tillbaka den timme vi bestals på i våras. Inom loppet av fem minuter, i ett radioprogram av nyhetskaraktär med olika inslag radades onödighetsöversatta pärlor upp. ”Vem såg den komma?”, var först. Man kan väl säga: ”Vem var (för)beredd på det? Vem kunde (för)vänta sig det?” M fl, m fl. Överallt detta ständiga: ”vem såg den komma?”

Nästa radioinslag handlade om ökat taxianvändande: ”Många låter en taxi droppa barnen vid skolan”. Droppa? Försvann de enkla ”släppa av” eller ”lämna (av)”?. Uppläsaren sa även att det poppar upp fler nya taxitjänster. Poppa upp? Jag tänker på Thore Skogman eller Lasse Lönndahl. (Twist till menuett, kanske?) Vad sägs om ”dyka upp” eller ”uppstå”. Poppa upp? 

Min inre rimsmed sätter i gång. ”Floppa”, föreslår den. Och se på tusan, för nu svarar jag ”mjaa, eventuellt, vi har inget bra ord för floppa”. 

Man kan förstås göra ett verb av fiasko: ”fiaska”. Även om ”fiasko” är italienskt ursprungligen så är det kul med ombyte.

Annat man kan göra

Han väckte vrede och löje, Jens Spahn (se gårdagens inlägg), och ibland avfärdas han med det alla vurmare för sitt hemlands vilda tungomål känner igen: ”Det finns väl viktigare saker att syssla med!”

Jodå, det gör det säkert. Själv skulle jag kunna samla ihop alla onödiga prylar och ta till bakluckeloppis. Jag skulle kunna virka täcken och barnkläder till fattiga eller företa långa flygresor till samma fattigas länder och bo på all-inclusive-hotell. Spela golf, gå på drejkurs, ja, jädrars, allt man skulle kunna göra.

Och så sitter jag här. Ändå är det viss nytta med det också: ett antal svenska språkmänniskor lämnas ifred och slipper blodstörtning/utslag/sura uppstötningar. Det är redan tillräckligt många som hör av sig till dem med diverse språkklagomål.

Angående Spahn skriver en engelsk webbtidning att lingvister vid universiteten (de tyska avses i sammanhanget) är skeptiska mot språkbråkare som vill begränsa användandet av ”Denglish” (motsvarar vårt ”svengelska”).

Språkimport är en del av språkens organiska förändring, säger de. Hittar inte dessa språkvetare på en annan slogan för att ursäkta sin laissez-faire-hållning (och titta där kom det lite franska för en gångs skull,men man kan även säga låt-gå-mentalitet!) är det snart ingen idé att lyssna på dem alls.

Inte bara Sverige

Den språkliga omvandlingen till halvengelska sker inte bara i Sverige. Även om vi haft en lång period av inflytande från amerikansk engelska (även brittisk, förstås, i mindre skala) så gör ett land som Tyskland snabbkarriär inom genren språkbyte.

I alla fall om man får tro den tyske CDU-politikern Jens Spahn som skrivit debattartiklar i ämnet. Han har tittat på Berlin under lupp och säger att det bl a blir allt svårare att få en meny på tyska på stadens restauranger. Han lägger till det självklara: naturligtvis bör man kunna servera/hjälpa turister som inte kan tyska. Det förväntar vi kanske oss alla överallt. Däremot är det konstigt att bli tilltalad på engelska i sitt hemlands kaféer och restauranger (det har f ö hänt mig i Stockholm). Spahn tycker att det är synd att hans föräldrar som inte kan engelska stöter på sånt här när de besöker ”sin” huvudstad.

På samma gång som hipstergenerationen är världstillvänt angelägen om klimat och människor i nöd, befinner de sig själva i en skimrande bubbla av elitär globalturism, påpekar han aningens bistert.

Han noterar att hans landsmän förväntar sig av invandrare att de ska gå tyskkurser och integreras, medan stora grupper invånare i landets storstäder lägger sig till med alltmer engelska och fjärmar sig från medeltysken.

Denna språkpjäs spelas på fler europeiska scener just nu, mer om detta imorgon.

Det går hit, dit och upp och ner*

Uppåt, inte norrut”, upprepar berättaren för sig själv i Edwin A Abbotts Flatland (1884). För talan gör en kvadrat som lever i en tvådimensionell värld.

Lite som en Gulliver lär han känna – inte invånare i olika storlek och dito länder, utan i olika dimensioner. Bl a träffar han en sfär - ett klot -  från den tredimensionella världen, ”Spaceland”. Romanen är en satirisk science fiction-roman, m a o ovanlig för sin tid.

Kvadraten-berättaren försöker minnas den tredje dimensionen efter att få ha upplevt den. Det är då han upprepar sitt ”uppåt, inte norrut”.

Nu kan man känna sympati för hans minnesfras. Undertecknad är själv på det klara med att Norrland ligger uppåt och Skåne nedåt. Men det är en annan historia.

Hur som helst ledde en man i ett radioprogram in mig i dessa tankegångar av djup karaktär. Han sa, och nu citerar jag: ”det här ledde upp till följande resultat, blabla”.
Mannen måste rimligen ha menat "ledde fram till".

Det här hörde det roliga med att lära sig engelska i skolan. De som pratade pratade det språket kunde inte vara kloka, de sa helknäppa saker. Och man fick svälja faktum. ”Come up to me” kunde de säga och stå några meter framför en på precis samma nivå (jag menar rent konkret), Vad de menade var "kom fram till mig".

De går faktiskt också ”up” när de ska ”upp” samt "come here" när de menar "kom hit". Så där håller de på.

Alla språk konstrar och har sig. Desto viktigare att behålla sina egna upp och fram och hit och ut och dit och in.

Leder upp gör man t ex en ko på berget (eller hellre en bergget). Men inget leder upp till några resultat.

Sens moral: Man bör respektera icke enbart de egna prepositionerna och adverben utan även andras. Det gäller f ö alla ordklasser. I alla språk.


*Två topografiska tips i denna annars så tipsstrama blogg:
https://www.youtube.com/watch?v=_9wXbjJpI6U
https://www.youtube.com/watch?v=Vtua8rqCNC0

Vad är avigan, vad är rätan, vad är rätt?

Om i dag hade varit för länge sen hade det varit lätt. Då hade man översatt engelska ”inside out” med antingen ”utan och innan”, som i ”de känner varandra utan och innan” eller ”ut och in” som i ”han satte på sig tröjan ut och in”. Beträffande det senare: det finns vuxna svenskar som inte kan skillnaden på ”ut och in” och ”bak och fram”. Har man på sig tröjan med insidan ut (utåt), så är även utsidan inåt. Vanligen hamnar tröjor bak och fram, men i värsta fall kan man nog ha en tröja såväl in och ut som bak och fram. Hur som helst kan man roa sig ett tag med att tänka på alla tröjfadäser som är möjliga.

Men nu svajar det när man ska översätta ”inside out” som kommer från vårt nya andraspråk. Man ser meningar som ”han är ett svin insida ut”, eller ”vi känner varandra från insidan och ut” samt ”vi arbetar med helheten från insidan och ut”. I den senare meningen är väl "inifrån och ut" en "svenskare" variant?

Såna här exempel - de äro tusenden - får en lätt att i tanken vandra vidare till uppsatsrättning i skolan. Med dagens sätt att se på språk kommer samtliga varianter att passera, det kan vara bra att vara förberedd på..

Inte blir det lättare av att ”ut och in” lika gärna kan heta ”avig/på avigan”. Och uppehåller vi oss vid påklädningssituationer bär det sig ibland inte bättre än att en svensk ”knäpper brännvin”. Där föreslår Google Translate som översättning ”handsome sparkling wine”, vilket känns naturligt att betvivla.

En socka (med aviga maskor i nedre delen) går att ta på sig ut- och invänd (som denna), men försök med bak och fram!