Vem vill det enkla när man kan få en jädrans massa på en gång?

Det har hänt några gånger att sbråkbloggen med sina karaktäristiskt apokalyptiska undertoner (övertoner, skulle kanske någon säga) jämfört miljöförstöring med språkdito. Nu är det dags för en crossover av de två. "Crossovers" simplaste översättning vore ”korsning” i såväl bokstavlig som bildlig mening. Stil- eller kulturblandning funkar också eller så kan det, i konsumismens tidevarv, kallas en jädrans massa av allt på en gång. Här ett par klimat- och språkcrossover:

I sitt tal sa en känd klimataktivist – enligt en översättning - ”här och nu drar vi linjen”. Vad hon menade var ”här går gränsen”, men hon sa det på engelska, ”right here, right now is where we draw the line”.

Svenska kyrkan drar inga linjer men dess biskopar ”kräver att makthavarna steppar upp klimatarbetet”. Så skriver en tidning som i sin tur citeras varvid frasen (farsen?) återfinns citerad på en mängd nätsidor. I detta sammanhang betyder ”step up” (fast med svensk ”böjning”) ”öka” som är ett finfint ord man kan använda.

Steppa, hm, något säger mig att ordet avhandlats tidigare i bloggen. Då togs nog en riktig steppare upp, Fred Astaire var hans namn. Märkligt nog heter inte steppa ”step” på engelska utan ”tap dance”. Så kan det gå i språkens outgrundliga värld.

Att inte alltför lättvindigt utgå från enklaste möjliga är något som språkaktivisten Sbråkmakaren vill påminna om! ”Sprid ordet!” hade jag kunnat utropa om inte engelskans ”spread the word” hette ”sprid budskapet” eller ”sprid detta vidare” på svenska.


PS Fred Astaires Puttin On The Ritz (inspelning från 1946) är värd att se om och om igen.

Göra böcker? Få se, först hugger man ner ett par träd, sen…

Ja, här sitter man och funderar över obegripligheter. Är detta svenska? Eller engelska? Är det engelsk corporate bullshit eller svenskt företagsskitsnack? Nåt en influerare eller trendsättande kommunikatör hasplat ur sig och som spritts med blixtens hastighet? 

Mycket är bara oförståeligt eller knasformulerat så att det blir roligt. Här ett par av de senaste:

Det räcker inte att tre av fyra nya sjuksköterskor anställs (tidningsrubrik)
(Jag: Hm, få se nu…??...)   

Unga med rösträtt kan avgöra nyvalet (tidningsrubrik)

(Jag: De utan rösträtt har som vanligt inget att säga till om)

Vi är fortfarande i dialog (radio)
(Jag: Ska jag förstå det som att ni fortsätter prata med varann?)

Många vill göra böcker (kulturpersonlighet i radio)

(Jag: Göra böcker? Låt mig tänka. (Först hugger man ner ett par träd, sen…)

Det är väldigt avancerade saker man säger utan att veta varför

Nej, gårdagens inlägg är inte färdigtuggat än, tvärtom blev det rumphugget beträffande vad man säger i folks ansikten och hur.

Svenska har inte en direkt motsvarighet till ”he said it to my face”. Man kan i och för sig kanske ”säga ngn ngt rakt /upp/ i ansiktet”, men det vanligaste (om man nu är sån) är att man ”ljuger ngn rätt i ansiktet”.

Vi tar åter exemplet från Merriam-Webster: ”If you have something to say about me, say it to my face.” Översätt det den som kan! ”Om du har nån åsikt om mig så säg den rakt upp i ansiktet på mig." Låter inte bra, va?

Vi skulle nog säga något i stil med ”om du har nån åsikt om mig säg den då direkt till mig”. Den där meningen kan givetvis variera från individ till individ, men vad man än väljer drar man inte in ansiktet.

Och inte för att undertecknad är den som kan reda ut problemet med hjälp av professionella termer, men en sak kan man vara säker på: det här är finlir på hög nivå, det är aspekter och riktningar som avgör. Repetition: man kan alltså påstå att någon säger saker till en alt ljuger en "rakt upp i ansiktet". Däremot kan man inte som subjekt, och likt i det engelska exemplet, be någon att säga en något rakt upp i ansiktet.

Ja, herre min skapare och hela språkvetenskapen! Den som tror att språk är lätta att omvandla till varandra kan skatta sig lycklig. Tills något blir väldigt fel.

Folk borde tala till hela människor och inte enbart deras ansikten!

Om man går förbi personer som står inbegripna i ett samtal och uppfattar en enda mening kan den sätta myror i huvudet på en för resten av dagen. Nu var det en ung kvinna som sa ”och jag kunde inte fatta att han sa det till mitt ansikte”.

Då krävs självbehärskning. Det skulle väl inte uppfattas som vänligt – fast avsikten vore sådan – om man stannade och sa som det är: ”Nej, han sa det nog inte till ditt ansikte utan till hela dig!” Man gör dock inte så.

Men en sådan mening sätter igång i ens ansikte, höll jag på att skriva, men menar hjärna. Det framtida språkscenariot snurrar igång: hur i hela friden ska vi tala med varann om bara tio år eller så?

Först ett citat från den amerikanska ordboken Merriam-Webster. Där finns originalet till vad flickan sa, här i en exempelmening: ”If you have something to say about me, say it to my face.”

På engelska förvånar det ingen om man säger så, ingen amerikan sätter sig och knackar ner irritationer till sin sbråkblogg. Men direkt översatt låter det ännu konstigt för många svensktalande. ”Han sa det till mitt ansikte”.

Men låt det gå något år och låt horder av äldre svenskar glatt anamma nya uttryckssätt så kommer vi säkert att säga saker till varandras ansikten. Sen några decennier tillbaka har det blivit så att äldre apar efter unga, det gäller kläder, åsikter, underhållning, språk. Förr rörde sig förloppet åt motsatt håll, så att säga. Äldre ansågs kunna mer och då lärde sig unga om världen av dem. Vilken dum värld som inte förstod sitt eget bästa!

Nej, nu får det räcka för idag, det går inte ens att klämma i med nån ironi värd namnet på det här plastspråket.

Mer av den engelska språkvetare inte anser påverkar svenskan

Det som är oroande kan också roa. Så är det exempelvis intressant att försöka följa vad människor menar när de säger konstiga saker. Angående klimatfrågan (den med stort K) sa en kvinna (journalist eller forskare, skrev bara ner meningen i fråga): ”Folk uttrycker klimatoro, men det verkar som om politiker inte svarar igen”. Trycket var på ordet ”igen”.

”Svarar igen” fick mig att associera till ”svara tillbaka”, vilket man kan höra då och då. Det betyder inget annat än "svara", men många kanske anser att det inte räcker och drar även till med ett överflödigt ”tillbaka" (eller "igen").

Här kan man misstänka att det ligger en engelska och flyter i bakgrunden: ”det borde heta answer back” säger kanske den där bedrägliga känslan som håller på att göra oss alla halvspråkiga, och då borde det heta "svarar tillbaka/igen".

Just i detta fall går det fel, om nu jag har förstått rätt. För ”answer back” på engelska är inte samma sak som bara ”svara” plus det där extra ”tillbaka” som tydligen många uppfattar som något förstärkande fast det inte finns!

Jag vänder mig i förtroende till lexikonet Merriam-Webster som förklarar att ”answer back” i själva verket har ett snudd på ohövligt, spetsigare innehåll, än den svenska formulering som förmodligen är översättningen: ”ge svar på tal”.

Det kan hända att jag sagt det förr: Hur ska det gå om en svensk tror att den pratar någon slags ballare variant av svenska som är influerad av engelska när resultatet blir att det i själva verket är varken det ena språket eller det andra?

Planen gör nya saker, de varken står stilla eller flyger som vanligt

Det har varit lite turbulens i luften senaste tiden kan man säga något ansträngt skämtsamt. En resekoncern har gått i putten, vilket i sin tur ställt till det för diverse researrangörer. Jag har lärt mig nya begrepp i alla fall: trodde det  bara fanns flygbolag och resebyråer.

I det här kaoset har en mängd flygplan fått ”stanna på marken” även om researrangören ville ”få upp flyg i luften”. Flygplan på marken som skulle upp i luften – det började låta konstigt.

Varför sa ingen sådant som ”vi flyger inte, kan/får inte flyga, inga plan går” – ja vad som helst förutom att planen ”stannade på marken”.Detsamma gällde ”planen flyger, vi flyger, planen går” – ja vad som helst utom ”flyg som var i luften”.

Det var bara att googla på ”Thomas Cook” och ”planes on the ground” som sökord för att se vad som står på. På engelska finner man många varianter där ”planes” och ”ground” ingår.

Nu sökte jag inte ihärdigt på planen som skulle "upp i luften", men av den halvhjärtade ansträngningen framgick att det förmodligen inte låg nån engelska bakom.

Det var helt enkelt en enstaka kommunikatör som uttryckt sig så och eftersom alla medier citerade just de orden så blev det som om ett nytt uttryckssätt fötts. Tror det redan satt sig, man kommer inte (vid likartade situationer) att säga "nu flyger vi/dom igen" utan "nu har vi planen i luften". Om de inte står på marken, vill säga.

Alla gamla språk kan inte användas, många av dem är döda

Och fler är på väg att försvinna. För att citera mig själv från 17 mars i år (Vet hut! Ingen borde nånsin citera sig själv): ”Det vore bra om alla var noga med sina respektive språk som snart är utrotningshotade, tillsammans med bin och isbjörnar”.

Priset för människans ”utveckling” och ”framsteg” stiger med en oroande hastighet. Enligt en svensk/brittisk undersökning, publicerad i juni i år, lär inemot 600 ”fröspridande växtarter” blivit utrotade sedan mitten av 1700-talet. Och så dör språken. Inte konstigt egentligen, men som med allt annat är det hastigheten som oroar. I en TT-artikel häromdagen sägs att nästan hälften av jordens språk hotas av utrotning.

Klart att det inte går att veta hur många språk som passerat revy under mänsklighetens historia, men man kan ändå sörja med dem som nu fruktar att deras modersmål ska försvinna. Artikeln beskriver särskilt mentawai (talas på öar längs Sumatras kust) och våra egna samiska språk. De som inte berörs direkt kan naturligtvis rycka på axlarna, men det är ett riktigt kunskapstapp, för att nu använda ett populärt ord som ännu inte finns i någon ordbok.

Symbol på IoM-flagga, upplagd på Wikipedia av "Fry1989"

Mellan 1950 och 2010 dog 230 språk ut helt. På Isle of Man i Irländska sjön görs numera återupplivningsförsök av det inhemska ”manx”  Den siste med språket som modersmål var Ned Maddrell, avliden 1974.

Ironiskt nog är öns vapen en symbol, triskele, som varit historiskt central. Mottot (från 1688) som hänvisar till symbolen är det latinska ”Quocunque Jeceris Stabit”, på engelska "whichever way you throw, it will stand". Alltså: Hur man än kastar denna trebening så landar den stående. På åtminstone en fot.