Ursäkta, men vem är egentligen insnöad å det grövsta?

Hänvisande till gårdagens spådom att man snart säger ”han är en medlem av en klubb” måste här korrigeras: Många använder redan en sådan obestämd artikel, en: ”Jag vill bli en lärare”. Skulle kunna slå vad om stora pengar att många vill bli ”en influencer” också. Så talar många svenska halvspråkiga ungdomar. Man hoppas att de inte bara blir en lärare utan två. Då får de kanske tid att undervisa barn i hur man använder obestämd artikel.

Vad halvspråkighet är? Jo, det tragiska faktum som uppstår när någon som har chans att bli tvåspråkig inte får tillräcklig undervisning, stöd och hjälp av ett omgivande samhälle. Slå gärna upp ”halvspråkighet” på Wikipedia.

Förr drabbades främst barn till invandrare, nu är det lika ofta svenska ungdomar som får sitt modersmål uppblandat med godtycklig dagslände-engelska.

Här ett till exempel på modern knassvenska. Och det värsta är att yrkesgrupper man förväntar sig ett bra språk av är de som fallerar (upprepar jag mig???).

En av dessa ställde följande fråga till någon: ”Hur kommunicerar ni ut det här till allmänheten?” Hur då ”ut”? Det är nog inte ens engelska utan bara ett oskick (eller utskick…). På svenska finns många sätt att uttrycka saken: ”Hur meddelar ni allmänheten det här? Hur informerar/upplyser ni allmänheten om det här?”

 
Det har hänt att man (undertecknad) kallats språkligt insnöad, men hör på det här: det finns många som sitter instängda i ett ordförråd som krymper och krymper.

Den som inte tror att språket faller sönder bör läsa detta inlägg!

Ta exempelmeningar som ”han går på starka mediciner” och ”hon gapar och går på”. Har man inte svenska som modersmål är det svårt att betona "går" och "på" rätt, även om man i övrigt talar nästan felfritt. Det här gäller förstås alla språk: pyttesmå detaljer avslöjar den icke-modersmålstalande.

 
Men av en vanlig vuxen svensk utan några speciella språkhandikapp kan man väl kräva ett och annat? Nu ska det dock inte handla om betoning utan de många speciella uttryck ett språk håller sig med, de allra vanligaste. Ofta hamnar man i förtvivlan över att så många, bland dem folk med språk som arbetsverktyg, inte klarar av – exempelvis – vanliga prepositioner. Eller andra småord i fasta uttryck. Eller det faktum att vissa begrepp (verb, vanligen) saknar dessa småord. Sådan kunskap bör sitta i ryggmärgen.

 
”Det här är inget jag kan kommentera på”, sa en av alla dessa språkvacklare. Kommentera PÅ? Det heter väl för tusan bara ”kommentera”. Däremot säger nog engelskspråkiga ”comment on”.

 
En till knasgrej som verkar ha satt sig i Den Nya Svenska Ryggmärgen: ”Det här inlägget har tagits ner på Facebook”. Ta NER, vafalls? Vad hände med ta BORT?

 
Fler exempel som sänker ner en i förvåningens hav (ja, förlåt, det är svårt att finna ord): ”han är medlem av en klubb”. Medlem AV en klubb, hur går det till? Engelska: ”he is a member of a club”. Snart säger samma person säkert också ”han är en medlem av en klubb”.

 
Sista: ”Han häktades för mordet av kvinnan”. Det verkar som om fel person blivit häktad. Om det nu är som man tror (men hur ska man veta det?) så heter det ”mordet PÅ kvinnan”.

 
Kräver jag för mycket av människorna? Nej. Exemplen ovan hör inte till den högre skolan.

En diversifierad utläggning om det finstämda kvittrets poesi

I mitt hem står radion nästan alltid på. Egentligen är det ett oskick på samma sätt som när en tv står och går. ”Vi stänger av ljudet”, säger man, men allas blickar dras ändå till bilderna. Om detta fenomen, eller tv-tittande som inte är aktivt, finns en bekant teori: Vi ska ha med oss, nästan genetisk, känsla av en urtid när man satt i en ring runt elden.

 
Betraktar man tv-tittare verkar teorin vara sann. De ser hypnotiserade ut, men frågar man vad de ser på så har de ibland ingen aning. Med radion är det värre (bättre): stänger man av den sitter ingen och tittar på den.

Att radion står och går har två sidor. En är att det finns många bra radioprogram. En annan är att det – som med andra moderna medier – kan glimma till av något speciellt mitt i flimret.

 
Dagens dikt i P1 – det är sällan man är på poesihumör just då. Så dikten får mala på om människans eviga ensamhet och existentiella utsatthet. Men så kommer musiken därefter. Och häromdan fick den mig att vakna. Det var en enkel slinga men med ett ovanligt ackompanjemang av fågelkvitter. Kompositören är en ung islänning (Ólafur Arnalds) som bl a gjort en hel del musik till filmer och tv-serier – någon jag sett, t o m.

Men vanligen hör man annat när radion (eller tv-n) står på – språkhorrörer! Gnölet är tillbaka i morgon. Jag håller på att skriva ett epos i Shāhnāmes (världens längsta epos) storlek om felanvända prepositioner, fulverb och snodd språkskit.

🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦

Detta blogginlägg kommer med ett allvarligt uppviglingsförsök

Många av ens generationskamrater, övermogna människor, s a s, har ofta invändningar mot modernt språkbruk men besitter inte samma lättretade nerv som en del av oss. För det ska de vara glada. Men ofta häktar de upp sig på flera decennier gamla ”nymodigheter” som sedan länge kvalat in i SAOL. När språket glider oss ur händerna blir somliga MYCKET upprörda över DET MESTA. Undertecknad hör inte helt till dem, men nästan. Ytterligare en del verkar t o m strunta i om de förstår vad som sägs. Jag känner folk som tillhör alla sorter.

 
Det skumma är att vi som reagerar blir lite skrattade åt. Man får sätta sig över sådant – eller ”sätta sig på, till, under, i” – ofta kommer vår nutida tillvaro med helt andra prepositioner och adverb. Eller verb, som det förfärliga ”kommer” jag använde i förra meningen.

 
Där, i den idiotiotfrekventa användningen av ”kommer”, sitter en av mina värsta smärtpunkter.

Det började lite smått med mode- och övriga konsumtionsvärlden. Googla på ett av orden ”väskorna, tröjorna”, eller ”kalsongerna” och sen ”kommer i”. Sätt citationstecken kring hela frasen och se hur mycket som ”kommer i brunt, svart, rött, tvåpack, i olika utföranden”.

 
Jag har sagt det förr och säger det igen: ”Väskorna finns i blått och grönt”. Låter det bekant? Eller ”glasburken levereras i en trälåda”? Vid ett nätinköp av hörlurar såg jag beskrivningen till ett par av dessa: ”helt trådlösa hörlurar, kommer utan sladdar”. Det låter ju för dråpligt, man ser för sin inre syn sig hur de kommer stultande vägen fram. Utan sladdar att hålla sig i.

Nu har detta ”come” som i engelska är otroligt vanligt i alla slags uttryck börjat sugas upp i många sammanhang (av de många härmaporna till språkanvändare) på svenska. T ex ”Det här kommer med ett pris”. Till nyligen sa man "det här har ett pris” med samma betydelse. 

Stå emot fjant-kommer!!!

Längtan till Italien är inte riktigt samma som den efter Herbert

En tidning skrev om en ung människa som saknade sina kompisar (p g a pandemirekommendationer): "Man längtar till att träffas igen."

Herregud, tänker jag, vilken språkkänsla! Jag slår mig med häpnad! Denna egenbeundran handlar inte om huruvida jag har rätt eller fel (som alla vet anses inget vara rätt eller fel nuförtiden).

 
I alla fall: Flickan borde ”längta efter att …”. Min inre grammatik ger en av fler möjliga konstruktioner: ”Jag längtar efter att träffa dem igen”. (Man borde kanske sitta i en bur på ett hembygdsmuseum.)

 
Vad gäller ”längta till” kan man påminna sig en gammal Birger Sjöbergvisa som börjar: ”Jag längtar till Italien”. Säg högt ”Jag längtar till Italien”. Säg sen: ”Jag längtar till Herbert”. Hm, det låter inte, som folk brukar säga, klockrent, va? Pröva med: ”Jag längtar efter Herbert”.

 
Sånt finlir – är det på upphällningen? – finns i språk vars talare fått en gemensam åsikt om hur ett så delikat kommunikationsverktyg används.

Forts: Färden går vidare mot Bidens installationsceremoni 2)

Tyskans ”nehmen” motsvaras huvudsakligen av svenska ”ta” och prepositionen ”zu” ofta av ”till”. Sätter vi ihop de båda till ett ”tyskt” tillta, får vi ”zunehmen”. (Svenskan har synonymen ”öka”). Men tyskans ”åtgärd”? Jo, den heter ”Massnahme”. Ordet ”Mass” är samma som vårt konkreta ”mått” (som kan mätas med måttband, t ex). Ordet har som så ofta dessutom en bildlig innebörd som i svenska ”mått och steg”. SAOB ger för ”mått” bl a betydelsen: ”åtgärd som vidtages i ngt visst syfte”.

Vän av ordning och även andra kan nu ha börjat undra över ”öka”, som ju är detsamma som ”tillta”. Öka! Det låter annorlunda jämfört med det ”tillta” som även norrmän och tyskar tar till!

Man slår i sin gamla etymologiska Våra ord av Elias Wessén (min från 1988, originalutgåvan från 1932). Där beskrivs det som ett ”germanskt ord med motsvarighet i flera indoeuropeiska språk, bl a latinska augere”. Ordet låter bekant i dessa dagar, eller hur? ”Inaugeration”, det engelska ordet för installationsceremonin för amerikanska presidenter, visar sig komma från latinska ”inaugurare”, sammansatt av ”in-” och ”augēre”, med ursprungsbetydelsen ”att öka”.

Allt det här visste väl läsaren förstås, men ändå. Känn gärna vördnad inför språkhistorien. Och vördnad heter på engelska ”awe”, vilket för oss tillbaka till nutid i form av det som ropas av hänförda amerikaner: AWESOME! (De gånger de inte ropar AMAZING!)

Varifrån ”vördnad” kommer? Tja, undertecknad tar en liten språkhistorisk paus ett par dar nu…

Ny följetong: På väg till Bidens nyliga installationsceremoni 1)

Nu skriver jag verkligen på fri hand. Men här i bloggen kommer ingen språkhistoriker eller annan expert åt mig, så det är bara att mangla på. Det här tjatet om ”tilltag” kan vara trist för en och annan läsare, men ordet gör skäl för sin beteckning, det är tamejtusan ett riktigt tilltag i sig självt! I den mån det finns ett pussel kring begreppet ombeds läsaren att lägga det själv, planen för kommande rader är vag.

Här börjar det (och det blir lite repetition…): De första människorna talade förmodligen inte lika mycket i symboler/bilder som vi gör. De var för upptagna med sin påtagliga värld, den som de bokstavligen tvingades ta på för att överleva. Babbel för babblets skull hade inte hamnat högt på den s k agendan! När de först använde prepositionen ”till” (vad den nu kan ha hetat på urspråken, använd fantasin!) hade den en högst verklig innebörd. Precis som verbet ”ta”. Nu betyder inte längre ”ta” och ”till” alltid något konkret – ”ta till” betyder, t ex, ”använda” (”använda” har förstås gått samma väg). Som i exemplet ”Nu får vi ta till de medel som finns.”

Ordnar man om orden skapas partikelverbet ”tillta”, med betydelsen ”öka”. Skapar man ett substantiv av samma grundord får man ”tilltag”. När språken vandrade hit och dit över årtusendena blev resultaten som bekant olika. I Sverige blev ”tilltag” ett ”busstreck”, eller som SO beskriver det: ”o­överlagd och självs­våldig handling”. SAOB som oftare går bakåt i sina ordförklaringar ger även ”tillgrepp” som synonym. Men i Norge (se gårdagsinlägget) betyder ”tiltak” vårt ”åtgärd”, alltså något man gör (något) åt. I morgon väntar Tyskland. Och Biden.