Det är inte alltid språkjox som sätter flest myror i ens huvud

Jolmiga allegorier är inte min tekopp. Min tekopp borde kanske inte heller vara min tekopp, snodd som frasen är från engelska (”not my cup of tea”). Men ibland ändrar man sig – eller nöts ner – och plötsligt använder man ett språk man inte är van vid. Tekoppen låter jag vara, den är noterad i Svenskt språkbruk (2003), ett verk som (tror jag) inte förhastar sig.

Till allegorin om att vara störtsäker och måsta ändra sig. Det gäller inte språkliga ting utan uppfattningar/åsikter av diverse slag jag fått syna mer i sömmarna alternativt rucka på. Förresten är denna berättelse mer en fabel, fast inte med djur. Här har växter huvudrollen.

Bakom Solanum syns jordgubben Korona

I våras noterade jag en knopp (eller grodd, vet inte det korrekta ordet!) på en bit ingefära. Ner med den i en kruka och ut på balkongen. Den som inte tidigare odlat ingefära går givetvis och spanar ivrigt efter livstecken. Och de kom, blad började växa ut och upp.

Tiden gick och bladen blev märkligt lika en annan växts. Men ni vet ju den nutida sloganen (hm, slogan i bestämd form tar emot att skriva, men tycks gängse) ”vi gillar olika”! Den fick mig att avvakta ytterligare, vem är jag att ha åsikt om hur ingefärans blad ska se ut? 

 
Mer tid gick tills faktum syntes hängande från stjälkarna. Och inte var det ingefära, som f ö inte växer så. Jag påmindes om ett uttryck (nämnt i bloggen 13/2 20202). Det är engelskt och lyder ”the more sure you are, the more wrong you can be” (tillskrivs Ashleigh Brilliant, född 1933) 

Varför det kom upp en växt av släktet Solanum när jag planterat en av släktet Zingiber får jag aldrig veta.