Hushållsnamnet Kalle A ska inte skyllas för fåniga översättningslån

Det går givetvis inte att hålla sig a jour (gammalt svenskt (😉) ord för ”uppdaterad”) med det språk som används nu. Kanske har det aldrig gått, men man märkte inte av det när talat och skrivet språk inte stod som spön i backen. Enda chansen nu, om det ens går, är att hålla sig undan allt i medieväg och bara läsa/lyssna på gammalt, beprövat och begagnat språk.

Det blir lite svårt, man kan ibland vilja höra på radio, se något på tv – åtminstone något program där inte kändisar springer runt och skriker (s k underhållningsprogram). Men, som sagt, undan kommer man inte. Vad som händer redan av en minimal dos är att man får tusentals individers speciella och egna språkbruk dragandes genom öron och ögon – hur kan man förvänta sig att ”hänga med”, om så bara i ordförrådet?    

Bild: Jack King, Carl Barks. Wikipedia

Får nog kalla mig en smula chockad: Jag hörde ett ord (ursprungligen engelskt, givetvis) som lät så tokigt att det inte gick att förstå hur en endaste människa skulle få för sig att översättnings(s)kapa det: hushållsnamn! Och detta Kalle Anka-ord* visar sig ha använts i ca femton år. Jag slår i Merriam-Webster.

"Household name" betecknar ”a person or thing whose name is very well-known”. Översättningssajten Bab-la föreslår: "allmänt/ bekant namn, på allas läppar" eller "kändisnamn". Sen (eller främst, kanske) finns varianterna "välkänt/känt namn" och för produkter ”känt märke, varumärke”. De borde väl räcka?

Vem i helskotta har kommit på att översätta "household name" till "hushållsnamn"? Leder det inte tanken fel, leder det någonstans ens? Eller är man som vanligt ute och cyklar?

*Kalle Anka, tidningen, har länge hört till de bättre texterna för barn att tillägna sig ett bra språk. Dessutom brukar översättarna lattja ihop skojord med nära anknytning till de ”riktiga”. Välkända (hushållsnamn?) är läskeblask, Långtbortistan och Costa Va De Ville (turistort).