Skribenten börjar vekna inför AI-n, men kommer snart till sans!

Det blir mer barnrelaterat, eller, som man sa förr, det kommer att handla mer om barn. Rättare sagt hur man talar om dem. Man kan höra folk inom den språkintresserade sfären poängtera det aningens affärsmässiga i uttrycket ”skaffa barn”, som skaffa bil, o dyl. Men kommentaren är gammal och bloggen håller bara på med det nya (eller hur, belackare!?) Nå. En av alla artister som inte bara sjunger om sina liv utan även skriver böcker samt berättar i intervjuer om dem, är en kvinna som tydligen känner av fomo (se gårdagens inlägg). Hon sa i ett samtal:

Det känns som att skaffa barn är the final boss av äventyr. Vill man missa den resan?

Knepigt val, det är sant, vad ska man råda henne till i en sån fomosits som gäller ”the final boss av äventyr”? De som kastat sig ut i "den resan", detta "äventyr", får mycket att stå i. Allehanda problem kan dyka upp, som när det en dag sitter ”en toddler vid bordet”. Det citerade är titeln på en bok som vill ge råd och tips. Man studsar först, och det engelska ord som likaså studsade upp, i mitt huvud, var ”toad”.

En halv sekund senare förstår man att det inte handlar om en padda vid bordet (även om liknelsen kan stämma) utan ett småbarn, helt enkelt. Att engelska ”toddler” snotts rakt av, som man säger, känns väl brutalt. Senkommen vad gäller nya brutaliteter, läser jag mig till att begreppet funnits länge i vårt modersmål, fast försvenskat (Språktidningen 2011):

toddlare används främst inom forskning och pedagogik. Det kommer av engelskans toddler, en som tultar. Toddlare används om barn som är ungefär mellan ett och tre år.

Och nu kommer ett slags peripeti (slå upp det, det fick jag göra): Av alla människor blev jag på några minuter polare med AI, i alla fall dess ”översikt”. Jag frågade om det inte var konstigt att i en boktitel använda ett engelsk ord för såna vi redan har. Här är svaret:

Ja, det kan det absolut vara beroende på sammanhanget. Ordet ”toddler” är ett direktlån från engelskan och används inte traditionellt i svenskt skriftspråk. På svenska brukar vi istället använda ord som: Ettåring eller tvååring (om man vill vara specifik). Småbarn (det vanligaste och mest naturliga ordet). Kolting (ett äldre, mer sällsynt ord för barn i den åldern) /.../ 

Det beskriver alltså väldigt specifikt ett barn som precis har lärt sig att gå (oftast runt 1–3 år). Om titeln är i en svensk artikel eller bok beror ordvalet förmodligen på en direktöversättning från engelskan, eller att skribenten har velat använda ett modernare, mer internationellt laddat ord.

Vid närmare eftertanke är jag och AI kompisar mest för dess "medhåll" i svaret. Tendensen från intelligensen – att vrida sig åt alla håll – är småtrist: ”det kan det absolut vara beroende på sammanhanget”. Jag föreslår att AI-n skippar ordet ”absolut” i den meningen. Det tar även emot att AI-n och jag utgör ett "vi", som i : ”På svenska brukar vi istället använda/…/” Men roligt nog visar "koltingen" att AI-ns språk dessutom är bra mycket äldre än mitt...