Några språkligt tvivelaktiga hundkorsningar

På den tid man tog studenten (fråga någon äldre person så kan den berätta att man inte gjort det de senaste femtio åren) fanns på sina håll en examen dessförinnan, realen. Realskolan gick man i om man ville (eller ens föräldrar, en del saker ändras inte) och den var mellan tre och sex år lång. Annars gick man ut folkskolan, motsvarande grundskolan.

I realskolan hade man examensskrivningar att klara av för att få sin frihet. I engelska kunde en sådan skrivning handla om ungdomar som stod utanför ett dansställe där ett speciellt matos la sig över nejden. I den text som skulle översättas stod det att lukten kom av ”hot dogs”. För femtio år sen var det inte många som kände till begreppet så ett skapligt antal skrev (och tyckte nog att det var konstigt) att doften kom från varma hundar.

Det var alltså inte ett skämt på den tiden.

I dag hör jag en ung man i radion tala om någon som en ”underhund” och då vete sjutton om inte originalet ”underdog” är bättre. Det har vi sagt länge och underhund är rätt långt från svenska som skulle använda det längre begreppet ”person i underläge”.

Man kan önska att det fanns riktigt normerande ställen som sa vad som bör följas i skolor, tidningar, på radio och tv.

Annars blir summan av den kardemumma som är språket en riktigt underlig korsning.

Här står några i grå mössor år 1966 och vet att det inte luktade varma hundar utanför engelska textens danslokal

Innehållsproducenten och dennes innehållsvärld

Häromdagen var det ett företag som köpte en tv-kanal, så där som man gör nu för tiden (man kan även skriva nuförtiden). VD-n sa då: ”Vi är en av de bästa tv-leverantörerna, men kunderna behöver bättre upplevelser. Nu kommer vi kunna ge våra kunder det bästa innehållet”.

Det påminner mig om en mening som min f d man inte kan glömma. Den yttrades på 80-talet, vilket jag personligen anser vara tiden när man började prata ungefär som Barbie och Ken ser ut. Så här löd meningen: ”Det gäller att via skilda medier knyta ihop ett reklambudskap som skapar köp för konsumenten”.

"Skapar köp för konsumenten". Kontemplera (eller meditera) kring detta yttrande ett tag. Det leder tyvärr inte till mentalt lugn, men kan lära en att undvika plastigt språk.

I en artikel om tv-kanalköpet kan man även läsa att företaget genom att köpa kanalen blir en av landets största "innehållsproducenter" samt att detta köp är i linje med företagets strategi och att man inte kan ”hitta en bättre partner om man ska ge sig in i innehållsvärlden i Sverige och Finland”.

Ta nu också och fundera lite kring orden "innehållsproducent" och "innehållsvärlden".

En s k tjock-tv sedd från sidan. Innehållet är dock platt

Om man tänker på de köp som skapats för konsumenten med s k platt-tv (ve den som har tjock-tv) så skulle man lätt kunna bre ut sig om innehållsvärlden som är densamma oavsett tv-ns tjocklek, nämligen platt!

Men jag låter bli.

Man har tyvärr inget för att toksåga båt- och myggilska!

Här är en av de bekväma skaka-ur-ärmen-texterna. Vad som menas med det? Jo, det är den snabba konsten att sammanställa underligheter som förekommit i medier och skrivits av proffsskribenter.
Första exemplet är ursäktligt, för det har att göra med att skriva fel på o/å och ä/e, som nog de flesta gör som skriver ofta.

Nu kan du räkna ut hur ditt resande tar kol på klimatet

Det är både kul och otäckt på samma gång, det stavfelet!
Men dessutom ska här – i underhållande syfte – radas upp några ordsammanställningar som inte hade kunnat hittas på för förhållandevis kort tid sedan. Den snabba mediesituationen frambringar sånt som tidigare skulle betraktats som riktiga stolpskott.

Vanliga är kärleksbesked och babybesked. Det går i och för sig att förstå hur man vill proppa in mycket information på litet utrymme, men det låter ändå inte klokt.

Minst lika skojiga är alla dessa ilskor: trafikilska, myggilska, båtilska, sexilska. Om sanningen ska fram snodde jag idén en gång och skrev språkilska, så det är bäst att hålla klaffen.

Får göra som Ulf Lundell häromdagen: han toksågade vad någon sagt. Skrev tidningar och nyhetssajter. 

Ja, man kan inte klaga på kreativiteten. Den är tokhög.

Man kör inte spårvagn utan att kunna det

Nu är det lite kort om tid igen så det här blir kort. Men argt. Gudarna ska veta (det vet de) att man själv inte är ett under vad gäller vältalighet – varken till innehåll eller ljud. Rörig i talet, ful dialekt i botten, nackdelarna är många. Så är man inte radio- eller tv-journalist heller.

 
Nu frågas här för kanske femte (elfte?) gången: Varför lär sig inte journaliststuderande skriva och tala? Jag menar, vi är många som inte kör spårvagn för att vi inte kan det. Eller undervisar, designar kläder, kokar polkagrisar. 

Nu skulle vi inte komma på att göra det utan yrkesutbildning, men säg att vi gick en sådan. Då vore det väl jättekonstigt om vi därefter inte kunde designa kläder, köra spårvagn eller vad det nu var?  Detta undervisas inte journalister i: skrift och tal. (Nej, naturligtvis menar jag inte ALLA, men många) 

                                                          🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋🚋

Skrivproblemen påpekas i bloggen (till leda). Talproblemen har likaså nämnts. Många reportrar betonar vartenda ord, eller i stort sett: "Nu ÄR det VARMT I MARKERNA OCH man MÅSTE VARA försiktig." 

Som lyssnare sitter man där och försöker förstå vad som sägs. Visst då, för all del, det är väl så här det ska låta av någon anledning, men då går – TRO DET ELLER EJ – mycket av meddelandet förlorat.

Nu är det bara några skåningar som håller, de andra stoppar

Hållplats är inte ett ord man tänker särskilt mycket på, man bara säger det ibland. Nu har sbråkmakaren varit i Skåne och noterat att man ”håller” på ("håller" betonas, inte "på" i håller på") ett annat sätt än längre norrut.
”Titta, där håller bilarna”, säger skåningen (i alla fall den som här fått bli sagesman), och fortsätter ”det är ju fel, där får man inte hålla ju!”

Då kom ett minne flygande, en nyttig fras ur en kompis italienska parlör. Det var väl 70-tal och hon hade väldigt roligt åt exempelmeningarna i den bok som säkert var en bra bit äldre än 70-alet var självt på den tiden.
Den här meningen löd: ”Håll utanför Dogepalatset”. Palatset byggdes under en massa år från 1300-talets början och framåt och var hem för dogen som var högsta gubbe i Venedig. Det stod modell, kan man säga, för Stockholms stadshus. På bilder ser man vissa likheter mellan de två.

 
I alla fall ”höll” man utanför Dogepalatset och den här meningen i parlören skulle användas till en taxichaufför (i Venedig). Men de var nog snarare en droska, vid närmare eftertanke.
Den italienska ordalydelsen har jag glömt. Det är dock konstigt nog att minnas en mening ur någon annans bok för fyrtio år sedan. 

Verbet ”hålla” finns hur mycket som helst att läsa om i SAOB. Möjligen går det tillbaka ända till sanskrit och ljuden i första stavelsen växlar mellan o- och a-uttal. Engelskan har ”hold” och tyskan ”halten”. En tysk hållplats heter Haltestelle.  Som bekant säger man numera här i landet: ”vi ska göra ett stopp (inte: "vi ska stanna till") och även ”jag ska gå av vid nästa stopp".

 
Ytterligare ett ord som försvinner  m a o: Hej då hållplatsen! Gör ett stopp vid Dogepalatset!

Har man rätt i sina antaganden eller är man bara gaggig?

Dessa evinnerliga felaktiga bortfall av ord – eller tillägg.
”De nekades från att använda biljetterna” – ur radion.
”De använde solglasögon för att skyddas från dagsljus” – tidning.
”Bilen stoppades från att köra” – en annan tidning.

I det första fallet räcker det väl att säga ”de nekades använda biljetterna”.
Och solglasögonen skyddar väl mot dagsljus?
Sen var det inte bilen som ”stoppades” utan föraren, som hindrades (från) att köra. Eller hejdades (att) köra.

Nu kommer en tragisk sanning om ovanstående exempel: jag är inte längre säker på alla dessa "från" och "mot" och "på". Det är något nytt. 

👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓👓

Det finns en möjlighet: man börjar bli gaggig. De här småorden har ju aldrig fått mig att tveka förr. Å andra sidan låter det som en riktigt intressant form av åldersförändring i så fall: prepositions- och småordsdemens. Att glömma namn, ja, allt möjligt, tycks f ö inte bara förbehållet ålderdomen. Påfallande många unga drar samma historier om och om igen, glömmer namn, blandar ihop och har sig. Det är inte jättesvårt att lista ut vad det beror på: tidigare frälsta it-forskare är nu bekymrade över vad som händer med våra hjärnor när vi har det som vi har det.

I alla fall: nyss talade en tv-journalist om "Sveriges förlust över England". Trots stor brist på sportintresse är jag nästan säker på att man vinner över någon och förlorar mot någon.
Dock inte samtidigt.

Are you sorry we drifted apart?*

Anglifieringen (förengelskningen?) smyger inte längre fram, den klampar in. Och det sker med allas goda minne, det förtjänar att påpekas om och om igen. Som Eva (förra inlägget) reagerade på ”joina” gör de flesta av oss, men vad ska vi sätta emot? Det går inte, så se gärna denna blogg som ett uttryck för det omöjligas konst.

Helt nyligen skrev jag att vi glider isär språkmässigt p g a alla olika nyheter, kultur- och nöjesgrej och allt möjligt babbel vi bestås med. Nej, först skrev jag att vi ”driver isär”. Den inre människan rotade runt i hjärnvindlingarna och sa att det heter väl för tusan ”glider isär”? Det känns troligt att man är påverkad av ”drift apart”, särskilt om man utsatt sig för alltför mycket engelsktalande underhållningskultur. 

Men då sa Olle (inte luck- och osmickrings-Olle utan en annan Olle…): ”isberg kan väl driva isär?” Ständigt dessa eftertänkare! Ja, det stämmer säkert, isberg brukar ju driva och det händer förmodligen alltmer att de också driver isär. 

Men folk GLIDER snarare (och ännu) isär i det här språket. Snart kanske även de driver som isbergen. Apropå sådant som är omflutet skrev brittiske poeten John Donne för ca fyrahundra år sen att ”ingen människa är en ö. I samma text finns även följande rad: ”Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig”.**

Han anade hur det skulle gå med språk och rubbet.

* Det var nog första gången Elvis klev in på denna scen.

*Man är inte ensam om att ha snott saker från Donne, även Hemingway var och nallade ord ur detta stycke, Meditation VII,  till en romantitel.

Och så ett PS: bloggen tar lite fläckvis ledigt under en tid framöver. Det blir s a s spridda skurar, såna som denna märkliga sommar inte är så bra på.