De egna tankarna hindras – eller stoppas de från att komma fram?

Märkligt vilka vägar ens tankar kan ta. Avsikten i dag var att fortsätta det prepositionsprat (ibland adverbdito) som aldrig kommer att sakna exempel. ”Från” är ett vanligt sådant som används på sätt man inte lärt sig. Som i meningen ”männen frias från två åtalspunkter”. Tidigare har man friats på hur-många-det-nu-gällt-åtalspunkter.

”Stoppa från” är vanligare i dag, och den oftast korrektare synonymen ”hindra” verkar försvinna. Ibland förses även detta senare verb felaktigt med ett från, som i följande uppseendeväckande nyhet från Nobeltider: ”Men middagen hindrade inte Ebba Busch från att besöka Max direkt efter festen”. (Det handlade inte om en mansperson utan en hamburgerbar.)

Man får slå som en dåre i gamla ord- och handböcker för att se om man fått alla dessa småord om bakfoten eller bara är allmänt efter – åtminstone efter sin tid – och lyder flera decennier gamla skrivregler när man hör: ”Men med tanke för hur viktiga ni är.”

Är inte ”med tanke på” ännu ett ganska så fast uttryck? Nej, det ligger massor av ”med tanke för” på nätet: ”köpet är gjort med tanke för framtida planerade expansioner”.

Vad var det då för märkliga vägar som beskrevs inledningsvis? Jo, en intressant felsägning dök upp i radion och styrde om tankens riktning. En person berättade om att han åkt ”upp för landets högst belägsna landsväg”. Det var så intressant att prepositioner, adverb och annan småskit fick falla till backen för en stund.

Ytterligare ett inlägg om ”ticka boxar”, fylla i rutor och uppfylla krav

Man kan förstås säga att det är slöseri med tid att gå till botten med språkliga detaljer som få tycks lägga märke till. Men vad ska man egentligen använda tid till så att den inte slösas med? Vilket resonemang! Här ska fortsättas slösas med tid. Bl a på att förvånas över dem med ord, skrivande eller talande som arbete och utkomst, men som inte känner av ett språkligt ansvar.

En populär författare (ibland kallad ”uppburen”) sa i skepnad av programledare följande till en medverkande: ”Du tickar så många boxar”. Det kan ju jag förstås skita i, skulle många tycka, och ”man förstår ju”. Men bland mina kompisar på nedre delen av livstrappan vet jag att långt från alla vet vad ”ticka boxar” betyder.

Söker man originalet ”you tick so many boxes”, uppträder det särskilt ofta i dejtingbranschen, men även på andra ställen där det går ut på att något ”stämmer” eller ”uppfyller vissa krav/önskningar” En kvinna som funnit en partner berättade i en brittisk tidningsartikel: "I highly recommend online dating because you tick so many boxes before you even meet”. Så hon rekommenderar att man dejtar via nätet, då lär man snabbt känna den andre och märker vad som ”stämmer”. Så har folk gjort förr, men träffats i veckor, månader, år, i samma syfte: att se om de gillar varann. Det måste finnas massor av sätt att beskriva det på svenska.

Vill man säga "ticka boxar” är det fritt fram. Men svårt att förstå varför. Engelskan har överfört betydelsen från den ursprungliga frasen där ”tick the boxes” betyder ”fylla i rutorna” (i ett formulär, en enkät, o s v). Att engelska innebörden nu flyttats till ett annat, bildligt, område inom det egna språket, innebär inte att vi måste gå samma väg.

Översättartjänster väljer att för ”tick boxes” skriva ”uppfylla krav/önskningar”. Och skulle vi som svenskar fascineras våldsamt av ”tick the boxes, måste formuleringen handla om ”kryssa i rutor, här är alla rutor ikryssade” och vad fan vet jag.

Vara bitter anses ännu som en svaghet, bister kanske motsatsen

De förändringar majoriteten av språkvetare hyllar, hyllar som bekant icke jag. Detta faktum föranleder mig att berätta vad det kan ställa till med: En rabulist och oordentlig bråkmakare som samtidigt är ytterst språkkonservativ, väcker emellanåt förvåning.

Well, that’s the way it is och bara att tugga i sig. Och apropå just sånt snack slog det mig hur snabbt det går med det som förr var slang, en språkvariant som förr brukade skötas av ungdomen och även var en ganska långsam historia. Varför slog det mig nu? Jo, en nyhetsjournalist beskrev alldeles nyss en tidigare idrottsman som ”tokhyllad”.

Det är dagens toksnabba medier som skapar det här trista språklandskapet. Än lever det människor som under första delen av sina liv hade ett långsammare tempo omkring dem.

De undrar varför man säger ”jättesmå” och egentligen menar ”toksmå, idiotsmå, sjukt små”. 

(Jag skämtar, fast vet inte hur.)

Det roliga med de här förstärkningsorden är att de ofta byter ursprungsinnebörd. En vansinnesfärd är ännu dålig, men i något ”vansinnigt” bra har vansinnet ändrat gestalt. Det här är inte nytt för dem som tänkt på språket, både det egna och andras. Därför tänkte jag i dag på att ”bittert” inte använts än. Det finns sjukt, galet, och grymt bra låtar, men ingen bittert bra.

Hur kommer man på tanken? Jo, för att en radiomänniska sa att det var ”bittert kallt” i Norrland. Även om avsikten nog inte var att kylan var bra, satte sig kombinationen ”bittert kallt” kvar och malde i huvudet. Till slut förstod min egen programvara varför: Man säger både ”bister kyla/köld” och ”bitande kyla/köld”.

Det bittra står ännu människan för. Eller en och annan mandel eller brygd. Sen kom en melodi och trängde sig på: ”Så bister kall sveper nordanvinden, tralalalalalalalala”. Eftersom jag glömt den fortsatta texten gick jag till andra programvaror som raskt trollade fram denn, och även berättade att sången var ”av kristet religiös karaktär, skriven av missionspastor Anders G Bergh, aktiv medlem i IOGT. Den publicerades först 1889 i andra upplagan av Cymbalen”.

Cymbalen var svår att finna, men man kan gissa på en (kristet?) religiös tidskrift. Visan slutar med att en fars dryckenskap och försummelse orsakar ett barns död. Bistert, så det förslår.

Beskriva Jussi B 65 år efter hans död är nog ett vanskligt företag

 

När det engelska inflytandet är så pass omfattande stämmer inte längre ens gamla hypotes om att språkbruket skiljer sig mellan gamla och unga. Hörde en person, över 80 år, och som i övrigt inte lät så insatt i ”modern teknik”, tala om ”money laundering”. Det var märkligt, nog ville man tro (hoppas) att ”penningtvätt” var ett ord som låg närmare till hands för äldre.

Det är trist när ens världsbild går sönder. Och då pysslar man ändå inte med de större frågorna om krig och fred utan sitter och petar i bokstäver och ordsammanställningar. Andra tycker förstås att man inte rör sig ”framåt”, men att få på moppe för att inte vara anpasslig har aldrig känts störande.
   

Bild Wikipedia

Häromdagen gick det så långt att jag nästan slogs för Jussi Björling, en person jag inte haft mer att göra med än att gilla hans sång i ”Till havs”. Ett radioprogram tog upp en ny föreställning om honom, där en av de medverkande bl a beskrev Jussi B som en ”hustler”* i ungdomen, och att denne dessutom ”var som en vanlig dude”*.

Utöver detta återgav man lite menande att sångaren redan av sin samtid och i något sammanhang kallats ”horkarl” och denna benämning återkom ett par gånger. Jussi B hade uppenbarligen i 20-årsåldern fått två barn med två olika kvinnor (jag tror man sa: ”gjort två kvinnor med barn”) – därav epitetet ”horkarl”.

Nej, det är inte enbart språkklyverier som sysselsätter mig, det är det även annat som gör: domen som fälls om den döde, bl a. I själva verket är det mer och mer besvärande att höra vår egen samtid bedöma och döma andra tiders människor efter våra måttstockar – som ju bildats oppanpå dem som levt före oss.

*Hustler=skojare, lurendrejare, dude=grabb, snubbe

Återigen slår tankarna kring språkets/språkens framtid i taket

År 2005 lanserade professorn i nationalekonomi, Marian Radetzki (1936–2022), idén att svenska språket skulle bytas ut mot engelska. Många hoppade högt av ett sånt förslag, men man måste (på goda grunder, tyvärr) misstänka att det nu inte på långa vägar skulle väcka samma uppmärksamhet, vi mal på rätt duktigt mot ett sådant byte. Det skulle ta ett par generationer, trodde MR, och jag minns (hahaha) min egen skepsis. Men tiden har, som sagt, arbetat för ekonomiprofessorn, antagligen snabbare än han själv kunnat ana.

En nyhetssnutt berättade i morse om att risken ökar för att färre böcker översätts till svenska från engelska, och andra språk, får man anta. Ett par unga grabbar (studenter) intervjuades om sin åsikt och påstod sig hellre välja att läsa böcker på originalspråk. Inte för att just dessa två ska kritiseras, men jag har hört det här förr och då fått känslan att många tror att originalspråk är samma sak som engelska.

En förläggare hos Bonniers kom också till tals, och sa det som låter självklart för många: ”det är bra att vi blir bättre på engelska, det behövs, men det är inte bra om det sker på bekostnad av /…/folks kunskaper och färdigheter i svenska”.

En av de tillfrågade studenterna sa också att en anledning till att välja engelska original är de dåliga översättningarna. Det fick mig att hamna i ett stort och frågande tankemoln: hur ser det ut med översatt litteratur (från engelska) i stort? Sen vällde så många språkliga katastrofscenarier in att skallen strejkade.

Även mormor och farfar instämmer i barnens jubel och ropar ”JEJ”

Det händer nästan varje dag att jag slölyssnar på radio, studsar till av underligt språk och måste spola bakåt för att kolla vad som åstadkom reaktionen. Ibland hörde jag fel av nån anledning, men ofta sas något konstigt och mitt studsande fortsätter.

Senast var det en ung människa som blivit vittne till ett mord på, som det heter, öppen gata. Hemskt nog, givetvis, men journalisten måste tillgripa sina vanliga och obehagliga tjatvapen: "hur kändes det att bevittna dådet, hur har det påverkat personen efteråt o s v.

Den intervjuade var visserligen pressad, men märkligt är ändå hur starkt vår tids människor är påverkade av engelska, för svaret blev att det var svårt ”att se det i person”. Det är förståeligt om någon av läsarna tycker att det är obehagligt att här nagelfara en chockads ord, men ändå utgör yttrandet exempel på hur vårt eget språk fjärmar sig från oss själva.

Engelska ”in person” motsvarar vårt ”personligen” och den som söker finner ytterligare exempel på frasen. På svenska kan den också uttryckas som ”se med egna ögon” eller ”själv bli vittne”.

Nu något annat: Som bekant utbrister många ”oh my god” (OMG) när de blir överraskade, glada, förfärade. Ett annat ljud, för det är bara ett ljud, som ökar, är det alltmer vanliga ”yay”! På svenska blir det ”jej” och låter aningens barnsligt eftersom det mest var barn om började använda utropet efter att ha proppats med engelskspråkiga serier och filmer.

Nu ropas ”JEJ” även av barnens mor- och farföräldrar, angelägna om att anpassa sig, att ”hänga med”. Språkövergången är ett självspelande piano.

Från tomtars utlandslingo till "från" i nyårsdagens grådaskighet*

Det är svårt att smälta det faktum att svenska tomtar bytt språk. De säger konstigt nog ”Hoho” när de knackar på dörren. Före det stora nordamerikanska inflytandet sa de: ”God dag, god dag, finns det några snälla barn här?”
 
En sån sak stämmer en i moll, liksom utsikten från fönstret: Ett bonnland utan en strimma sol, men med en ständigt fallande blötsnö.

Det är nästan så att själva naturen skriker efter ett motsvarande tråkigt ämne. Tid för mängder av ”från” som undertecknad ibland finner fel, ibland bara konstiga.

Från fungerar vanligen som preposition, men även som adverb, samt förekommer i mängder av idiomatiska sammansättningar som prepositionsuttryck. Men att från är ute och jazzar kan man lugnt säga.

Nu kommer meningar ur verkliga livet: ”Det här är nåt vi ska förbättra oss från”. Jag lämnar tänkandet åt läsaren. Och vad sägs om ”Partiet försvarar sig från anklagelserna”? Mera: ”En programledare får sluta från nyhetssajten”. En till numera vanlig: ”De gömmer sig från polisen”. De flesta av dessa kommer från nyhetsuppläsare i SVT och SR.

”Förbättra sig från" något låter konstigt. ”Försvara sig" kan följas av mot eller för. "Gömma sig för" är det enda raka liksom att programledaren får "sluta på" sajten. Blötsnön fortsätter falla och ligger som en klafsig sörja över marken, inte olik den klafsiga sörja språket förvandlats till. Till? Det ska kanske vara med, i, från, för – här råder godtycke.

                                                                   *Det var nog den mest skruvade rubriken på länge...