Ett vanligt mångordigt pladder som skulle tjäna på effektivisering

Man hoppas ibland att något överraskande i språk- och talväg ska hända. Men mycket av kommunikationen mellan människor tycks så utstakad och fastlagd, för att inte säga fastnaglad, att minsta avvikelse tycks omöjlig.

Dagens exempel handlar om människor som bjudits in till pratshower i radio/tv eller intervjuer i samma medier (eller andra, poddar, t ex). Den genomtrevliga värden säger avslutningsvis: ”Tack för att du kom!” I vad som numera är 100 procent av fallen säger den inbjudne: ”Tack för att jag fick komma” (På engelska lyder frasen ”thanks for having me”).

Detta är ett besynnerligt beteende. Om man tänker sig en inbjudan hos kamrater som, när man går hem, säger: ”Tack för att du kom”, skulle man bli jätteförvånad. För att inte tala om vad man skulle tänka om någon går hem från ens eget partaj och säger ”tack för att jag fick komma”. Man hade ju bjudit in personen förisjuttons järnvägar.

Vad hände med alla andra alternativ: ”Kul att du kunde komma, roligt att ha dig här, skoj att träffas/att det passade” Här finns en mängd individuella sätt att tacka och bocka med. Herregud. För att inte tala om radiomänniskan som gjort en grej (felgrammatiskt putslustig) av att säga ”Tack som kom”. Herregud, en gång till.

Nu ska här inte lämnas bloggens vanliga mission, åtagande, menar jag, så här kommer ett par vanliga reta-sig-på-uttryck. Man kan väl få vara lite statisk även här? Såg just en ny variant på objektsförlust, en sån som i ”chefen har lämnat”. (Jobbet? Huset? Festen? Frun?) Den nya löd: ”Israel har jämnat byar”.

Det är en enkel match att säkra ursprunget, man googlar bara ”Israel levelled”. Träffarna på engelska kan bl a vara ”levelled Gaza/whole neighbourhoods/a Gaza district”. På engelska jämnar man alltså inget med marken, man bara jämnar. Och snart kommer det att låta likadant i Sverige: ”Grävskoporna jämnade”. Det går säkert att förstå av sammanhanget (kontexten) vad som jämnas, så det är väl bara att glädjas åt ett effektivare språk. Tack för att du läste. Ha en bra dag. Och en fortsatt fin kväll.

Varför duger inte den beprövade omeletten längre, kan man undra

Ja, sannerligen är man sent ute! När en programledare i radio kallade något ”ostigt” var det inte första gången det hamnat i mitt syn- och hörfält. Dock hade jag ännu inte specialstuderat det, eftersom ordet  ”cheesy” finns på engelska och beskriver något obehagligt eller äckligt.

Men det visade sig ha existerat länge i vårt språkområde. Förstås. På en blogg med namnet ”Say Cheese” skrev ”Anna” i fem års tid om enbart ost: riktiga ostar, uttryck med ost i och allt hon kunde finna i ämnet. År 2014, för mer än ett decennium sen, skrev hon att "engelska ordet:

'cheesy' låter som något nice, men betyder typ 'sliskig/banal/uppenbart överdriven/

klichéartad'. Taskigt tycker jag. Vad har osten gjort för ont? Som de flesta amerikanska slangord har det inte bara slagit rot här i Sverige utan även fått den direkta översättningen 'ostigt' och används om något som är…ja, cheesy. Men var kommer uttrycket ifrån?

Den som vill veta kan leta upp bloggen. Till mitt eget ordförråd har inte "ostigt" nått. Engelska ”cheesy”, däremot, har man hört fladdra runt i ungdomsspråk (sånt som f ö snabbt tas över av urballa äldre…) tillsammans med ”creepy, cringe” och man vet inte allt. De två senare har inte fått någon direktöversättning, såvitt jag hört. Och det är klart, vilken person med självaktning vill säga så löjliga saker som ”kusligt” och ”pinsamt”? Det kan ju bara de göra på det språk som kallar det creepy och cringe.

Förhoppningsvis lyser ens återhållna vrede ändå starkt ur dessa rader. Det gäller dem av oss som håller med kristdemokraten (gårdagens inlägg) som vill ”ta vara på de goda ting som funnits i Sverige och försöka embrejsa dem framåt…” Trots en ofta använd blandning av högstämd ton och blajblaj från folk i hennes läger ska hon ha krädd (!) för något hon sa, nämligen ”ta vara på”. Det är ett fåtal svenskar, oavsett ålder, som inte trycker ihop ”ta tillvara” och ”ta vara på” till ”ta tillvara på”. Så: äras den som äras bör.

Men vänta, ett ilskeutbrott till! Sen länge har vi tydligen snott vad engelsktalande använder för att få folk att ”le” inför kameran: ”Cheeeeese”, säger de. Vad i helskotta var det för fel på vårt gamla ”omelett”?

Ska samtiden smekas medhårs eller mothårs eller embrejsas?

Språkkaosets grund är ett virrvarr av finlir (här skriver en ekvilibrist, som märks. Med betoning på brist, höhö). Det är inte enbart engelska inflytandet som ställer till det, förmodligen får man även skylla på globalistiskan. Hur eller hur, som smålänningen säger: det finns gott om liknande feluppfattningar som gårdagens ”oaser av tid”.

Informanten M fann en annan variant i en DN-krönika: ”/…/ högerns mediesatsningar verkar mest handla om att smeka sig själva, näringslivslobbyister och välfärdskapitalister medhårs.”

”Smeka sig medhårs”? Äldre, eventuellt några yngre, läsare åkallas härmed: Heter det verkligen ”smeka medhårs”? Då bör det rimligen också heta ”smeka mothårs”, vilket känns som en dubbelbottnad verksamhet. Får man vara bombsäker med två pappersordböcker som vittnen? Det heter stryka medhårs. Punkt.

Men hör här, hur det också kan gå! I morse intervjuades en ung kristdemokrat med anledning av ungdomars fäbless för konservatism. Vid deltagande i ett möte lovade kristdemokraten sin ”internationella sekreterare som råddar i det här” att klä sig lite proprare än vanligt.

Hon (KD-aren var en ung kvinna), fick då ”deala” till sig ”sneakers”. Som svar på frågan om vad hon menar med att se sig som konservativ, svarade hon att det är ”ett pragmatiskt sätt att se på verkligheten, att ta vara på de goda ting som funnits i Sverige och försöka embrejsa dem framåt…” Jag (Sbråkbloggaren, alltså) vet en del sätt att embrejsa goda ting framåt. Ett är att ta vara på det språk som funnits i landet och gärna embrejsa framåt.

För engelska verbet ”embrace” finns följande översättningar hos bab.la: ”ta vara på, omfatta, anta, anamma, hylla, innefatta, begagna sig av, ” med flera. Det går även att ersätta ”framåt med ”i framtiden” och få meningar som ”försöka omfatta/ ta vara på/begagna sig av dem i framtiden”. Med flera. Man vill inte vara övertydlig, men nog skulle de exemplen passa ett språk för dem som säger sig ha konservativa värderingar.

Embrace betyder även ”omfamna” som är ett översättningslån jag som språkpurist ännu är kallsinnig inför. Ifall man nu inte talar om det ”riktiga” omfamna. Sånt som Östermalmstanter gör och samtidigt säger: ”söta du”! (Ursäkta, det är en barndomsiakttagelse som blivit kvar.)

Det har nog inte varit så gott om grodor (språkditon) som numera

Tidigare (just i dag avses tjugo–fyrtio år sen) skrattade människan åt grodor. Inte de riktiga, utan språkgrodorna. Om dem skriver Wikipedia: 

Bild Jack Hamilton, Unsplash

En groda är ett dumt, plumpt, grovt felaktigt eller platt yttrande eller påstående, som beror på okunnighet eller bristande eftertanke. Det kan även vara en utsaga som på grund av felaktig grammatik eller olämpligt ordval betyder (eller kan tolkas som) något annat än det som egentligen avses. Ordet "groda" i denna bemärkelse är belagt i svenska språket sedan 1844, efter en folksaga om en elak dotter som det hoppade grodor ur munnen på när hon skrattade.

Språkgrodor befinner sig, liksom de verkliga, på listor över utdöende arter. Färre och färre har möjlighet att lägga märke till dem – den slutsatsen går att dra om man ser till det allmänna språkbruket och dito kunskaperna.

Ur radion hoppade följande groda nyligen: ”Det finns oaser av tid”.

Även man själv hoppar till: heter det inte ”oceaner av tid”? I konstruktionsordboken Svenskt språkbruk finns uttrycket med, boken håller med: det är oceaner av tid man kan ha. Slår man på ”oas” kommer exemplet att något kan vara ”en oas för själen”.

Wikipedia, ännu en gång, skriver att den konkreta oasen ” är ett grönskande och bördigt område i en öken, vilket uppstår tack vare lokalt god tillgång till sötvatten. En oas uppkommer kring en vattenkälla, där grundvatten når markytan”.

Grodor gillar säkert lite sand ibland, men föredrar nog vatten. Och i det bildliga uttrycket vinner, än så länge, oceanerna av tid före oaserna av tid. Men många väljer tidsoaser, även om detta som språklig bild är både oemotståndligt och diametralt till sin karaktär.

Att ”underhållas” i vår tid är ungefär som att vistas i en skräckfilm!

Här tittas som bekant bakåt – till i förrgår, t ex. Då skrev bloggen ordet ”good enough-förklaring”. Hälften engelska, hälften svenska. En kompis kallade mig häromdagen ”ett rättshaveristiskt fall”, med tanke på den frenesi som driver denna blogg. Försvar: Tänker man på ord som ”good enough-förklaring”  uppfylls man av en helig vrede. "En tillräckligt bra förklaring” – låter det fel i ett land med svenska som modersmål? Va? Va? Va?

Bäst att lugna ner sig med en portion allmänkverulans, inför sånt som går vid sidan av de riktigt allvarliga samtidshoten. Dem får man lämna till experterna och glädjas åt att det än så länge finns åtminstone några seriösa, bildade och utbildade sådana.

Värre är det med den ”underhållning” de flesta medier utsätter* oss för. Och vi ska inte tala om dem som kallas "nya makthavarna": influerare av slag som är bäst att likaså glömma – de får läggas ihop med de stora och allvarliga hoten. I dag är tyngdpunkten tidsfördriv.

Egentligen är det ett av språkets fulaste ord: vem fanken vill fördriva tiden? Utom de som har en riktig anledning, som väntar på medicinska provsvar för egen eller anhörigas del. Det kan finnas anledningar till att vilja sakta ner tiden för somliga, det är förståeligt.

Många gillar sport i alla former, och det får/kan man inte säga något om. Men om man nu inte hör till dem som ivrigt glor på andra som åker skidor och skjuter, nästan samtidigt, är det svårt att föreställa sig underhållningsvärdet. Och ta fotboll och ishockey: när säsongen slutat så börjar den strax om igen. Det är så vi upplever det, vi som saknar läggning för sport.

Detsamma gäller vad som numera alltid går under namnet Mello. Knappt har man andats ut för att eländet slutat så börjar det om igen. Som representant för den tid som på allvar (i stort sett…) frambringade en låt som ”Doin' the omoralisk schlagerfestival”, blir det en pågående skräckfilm att se denna s k sång- och musiktävling varje år snabbt dö för att strax och hux-flux återuppstå som en annan fågel Fenix: en monstruös skräcködla, närmare bestämt.

*Vi utsätts inte. "Ge folk vad folk vill ha", lyder en cynisk mediefloskel. Jo, vi får det vi vill ha!

AI ”skriver” pinsamt utförligt och skrämmer dem som tänker framåt

I går återgavs en sångtitel, ”Kaffe och bullar gör mig glad”, och i försöken att ta reda på när den skrevs och i vilket sammanhang, kom som första träff en AI-text om låten. Den texten kan säkert skrämma ihjäl fler än mig. Nu är man inte den vassaste analytikern i analytikerlådan, men AI-snacket pekar fram emot något förfärligt som ska beskrivas en annan dag. Det händer så mycket nu som en vanlig dödlig saknar ord för. Återkommer i ämnet.

Först ska texten från den konstgjorda intelligensen återges. Och nog för att det innehållet kan kallas konstgjort. Här är det i sin helhet:

"Kaffe och bullar" är en känd text från en revysång av Hasse och Tage, som handlar om hur man kan hitta små glädjeämnen i tillvaron trots världens elände. Låten kontrasterar negativa händelser med en upplyftande känsla som "kaffe och bullar gör mig glad". Texten handlar om:

Kontraster: Låten ställer upp negativa händelser som krig, våldtäkt och pest mot små, positiva saker som att ta en fika eller äta en bulle.

Glädjeämnen: Refrängen "Men kaffe och bullar gör mig glad!" är en viktig del som visar hur man kan hitta ljuspunkter i en annars dyster verklighet.

Reaktioner: Sången beskriver olika reaktioner på världens elände, som att man blir ledsen, förfärad eller arg, men att en fika kan ändra humöret.

Exempel: Sången nämner specifika exempel som "mazarin" eller "en påse gott" som en kompensation för negativa nyheter.

De här AI-förklaringarna av världen kommer snart att göra slut på det mänskliga tänkandet. Ironi och satir kan vi glömma, alla slags nyanser och individuella skillnader likaså. En märklig sak, förresten: det var omöjligt att åter hitta samma text som den ovan, vilken kopierades på vanligt vis. När jag sökte efter den på samma sätt, lika vanligt: kopierade stycken med citattecken runt, fanns den inte. Det världsvida nätet har aldrig varit ens bästa kamrat, men att använda det är mycket svårare nu än för något halvår sen. Trots AI:s överdrivna hjälpservice!

Visst ja, tillbaka till ursprungsfrågan: vilket år är kaffe- och bullelåten från? Titeln lyder egentligen "Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar", och den uppfördes först i revyn Lådan, 1966.

När man ännu inte förstått hur mycket lökhackare det gick att bli

Eftersom jag alltid via texterna i bloggen hamnar på nya ord-banor så tar inläggen ofta i varann. Skriver gör jag för att inte bli galen. Eller så blir jag galen av att skriva. Alla nya ”hacks” går en på nerverna. Först var det datahackare som ägnade sig åt hacks och man vande sig vid den saken utan att fatta nåt. En vanlig erfarenhet i dessa dagar.

Ska skalas och hackas. Mockup Graphics, Unsplash

När hackarna hackat klart (det har de inte, det var bara kul att skriva) dyker det upp nya hacks. Det betyder egentligen ”tips” eller ”knep” och kan utföras överallt: när man lagar mat, bakar, sysslar med trädgård, gymmar, pysslar, skriver – allt som, (jag sa det nyss, va?) heter tips eller knep. Ta det här med när man ska skala en motvillig lök. Eller hur man hackar den bäst: det blir lökhacks.

Det finns hacks för oss alla och alltid: lifehacks och biohacks – de omfattar allt en människa gör. Och jag är som vanligt sent ute. Redan 2018 hade veckotidningen Allas (av alla) 59 lifehacks som ”kan förändra ditt liv”. Lovade tidningen. Till dessa lifehacks hör:

18. Hejdå våta fläckar på rumpan

Ha alltid en disktrasa fastsatt på cykelns paket­hållare för att kunna torka av sadel och styrets handtag med när det regnat.

27. Sloknar dina rosor?
Gör en ny snittyta och låt dem sen ligga i kallt vatten över natten. Nästa dag är de fina igen!

Mina rosar sloknar aldrig, de slokar. Ett av mina lifehacks var att lära mig uppskatta modersmålet lika mycket som rosorna vid vägen och törnet ibland dem. Ja, det hörs väl att hela ens hjärna är sönderhackad. Man tappar det, helt enkelt. Om någon undrar VAD jag tappat så förtäljer det icke historien. Med tanke på vårt nuvarande språks tillstånd måste det var en good-enough-beskrivning (hörde liknande sammansättning nyss).

För att nu inte tappa det helt: bäst att ta till ett av sina bästa lifehacks (lärt av Tage D, möjligen även Hasse A…): Kaffe och bullar. I den mån läsaren inte känner till detta lifehack följer en fortsättning i morgon. Återkom då, missa det inte!