Informanten M fann en annan variant i en DN-krönika: ”/…/ högerns mediesatsningar verkar mest handla om att smeka sig själva, näringslivslobbyister och välfärdskapitalister medhårs.”
”Smeka sig medhårs”? Äldre, eventuellt några yngre, läsare åkallas härmed: Heter det verkligen ”smeka medhårs”? Då bör det rimligen också heta ”smeka mothårs”, vilket känns som en dubbelbottnad verksamhet. Får man vara bombsäker med två pappersordböcker som vittnen? Det heter stryka medhårs. Punkt.
Men hör här, hur det också kan gå! I morse intervjuades en ung kristdemokrat med anledning av ungdomars fäbless för konservatism. Vid deltagande i ett möte lovade kristdemokraten sin ”internationella sekreterare som råddar i det här” att klä sig lite proprare än vanligt.
Hon (KD-aren var en ung kvinna), fick då ”deala” till sig ”sneakers”. Som svar på frågan om vad hon menar med att se sig som konservativ, svarade hon att det är ”ett pragmatiskt sätt att se på verkligheten, att ta vara på de goda ting som funnits i Sverige och försöka embrejsa dem framåt…” Jag (Sbråkbloggaren, alltså) vet en del sätt att embrejsa goda ting framåt. Ett är att ta vara på det språk som funnits i landet och gärna embrejsa framåt.
För engelska verbet ”embrace” finns följande översättningar hos bab.la: ”ta vara på, omfatta, anta, anamma, hylla, innefatta, begagna sig av, ” med flera. Det går även att ersätta ”framåt med ”i framtiden” och få meningar som ”försöka omfatta/ ta vara på/begagna sig av dem i framtiden”. Med flera. Man vill inte vara övertydlig, men nog skulle de exemplen passa ett språk för dem som säger sig ha konservativa värderingar.
Embrace betyder även ”omfamna” som är ett översättningslån jag som språkpurist ännu är kallsinnig inför. Ifall man nu inte talar om det ”riktiga” omfamna. Sånt som Östermalmstanter gör och samtidigt säger: ”söta du”! (Ursäkta, det är en barndomsiakttagelse som blivit kvar.)
