Det finns ingen enda dagsslända, men dagsländor är det gott om

Ett jättetråkigt tema för krönikor, kåserier och andra slags texter är när författaren berättar för läsaren att hen inte kan komma på något att skriva om. Huvudet är tomt. Nu gick det att avvärja ett sådant problem ytterligare en gång, ty informanten M ropade i förtvivlan: Vad fan säger och skriver folk krigsföring för?

På så vis kommer man osökt in på foge-s-ens vara och icke-vara. M har tidigare ropat på samma sätt om brottsmål och tidsplan. Själv hörde jag någon tala om en dagsslända och tänkte att den kunde bli föremål för genomgång någon gång.

Eftersom detta s är ett ständigt spörsmål för pöbeln, kan det vara intressant för denna att veta hur man går tillväga för att ta reda på mera. Googlar man bara orden foge-s och Frågelådan kommer man till ett ställe där saken utreds ganska så rejält. Efter en basgenomgång skickar Språkrådets Frågelådan spörsmålet vidare till SAOL.

    Dagslända, Ephemera danica. Bild Marcel Karssies, Wikipedia

I den ordlistan är det bara att söka på de fyra nämnda orden och snabbt som attan få veta att några dagssländor ej finns, vare sig insekten eller modenycken. Däremot finns båda slagen som dagsländor. Krigsföringen finns inte heller, vilket krigföringen gör (tyvärr, vill man tillägga).

Brottsmålet lyser också med sin frånvaro till förmån för brottmålet. Slutligen tidsplanen som fick M villrådig och ropa ut ny vanmakt: ”Man kan ju för sjutton inte svenska själv längre!” Jag tyckte samma sak: varianten med s lät ungefär lika bra som den med. Och där kom ett vanligt stöd från SAOL: när man velar mellan två varianter brukar båda funka.

Så här skriver ordlistan: ”tids|­plan hellre än tid|­plan”. Om man talar om en berättelses olika tidsplan – ja, då är varianten med s den enda som ges. Sånt här finlir har äldre människor med svenska som modersmål haft en ganska osviklig känsla för. Den är förstås på väg bort eftersom ingen vikt längre läggs vid språket.