Se i syne och smaka i smake?

Såna här kan man lätt
tycka sig smaka i smake

Att man importerar ord som inte finns i svenska är bra. Likaså att hitta på nya. Är man tillräckligt envis i sin användning av dem kanske de sprids. De flesta av oss uppfinner något eget vid tillfällen då de icke-befintliga orden behövs.
Det var inte länge sedan jag skrev i bloggen om ”se i syne” samt ”höra i höre”. Det var också precis vad min kompis O saknade häromdagen (vi diskuterade inte formuleringen utan talade om annat) och spontant sa: ”..., men jag kanske bara ”hörde i höre”.
Hittade i efterforskningarna en sida från 2007 (Svenska Dagbladet). Det är jätteroligt att läsa vad folk hittar på när de saknar ord, i uttryckets mest konkreta bemärkelse. Någon efterlyste just där vad det kan heta när man tycker sig ha hört något som visar sig inte ha funnits.

En engagerad själ föreslog ”höra i hörsle” i analogi med hur man bildar "syne"* från "syn". Då borde ordet skapas med ”hörsel” som utgångspunkt ansåg förslagaren. Det där sista hittade jag på nu. Fast det har säkert andra redan gjort. Aldrig får man vara först!

Syne och höre (hörsle) - visst. Men hur långt kan man gå? Att ta med alla människans fem (eller fler?) sinnen skulle kanske stöta på patrull i början: smaka i smake, känna i känne (eller känsle) och lukta i lukte.

*"Se i syne" är en gammal dativ, liksom den mer (?) kända "gå man ur huse".