Nu följer exempelrabblandet: ”Han varnade Iran från att slå tillbaka”. Den mycket användbara ”Svenskt språkbruk” har undertiteln ”Ordbok över konstruktioner och fraser”. Just sådana har människor fått hjälp med om de tvekat i sitt yrkesmässiga skrivande. Alla andra också, förstås.
Den sällsynte sate som slår i den boken finner att kombinationen ”varna från” inte är med. Där står enbart ”varna någon för något” eller ”varna någon för att göra något, alternativt ”varna någon att göra något”. Inte heller finns i denna ordbok ”stoppa från” som i exemplen ”Harvard stoppas från att ta in internationella studenter” och ”…besluten att stoppa utländska studenter från utbildning på amerikanska lärosäten”. Här passar ”neka(s)/hindra(s)”, som i ”Harvard nekas/hindras ta in…” respektive ”…besluten att neka utländska studenter utbildning på…”
Ytterligare exempel är ”han skulle förbjudas från att vistas där”. En bestämd språkkänsla i ens inre skriker ”han skulle förbjudas att vistas där”. Eller har jag fel? Den hjälpsamma ordboken säger ”förbjuda något” samt ”förbjuda någon att göra något”. I våra dagar kan man inte begära att alla överflödiga från ska intressera så många. Men ett i högsta grad osäkert språk håller på att flyta in i våra ögon och öron.
Det borde man skydda sig från. Eller för? Kanske mot? Faktum är att Svenskt språkbruk har med alla dessa ihop med ”skydda”. Men exemplen som ges tyder på att det möjligen existerar finlirsskillnader mellan dem som fan vet vem/vilka kan antas känna till. För verbet ”värja” ger ordboken enbart ”värja sig för” och ”mot”, medan från lyser med sin frånvaro. Däremot visar en nätsökning att det språkvetare kallar ”bruket” (vad majoriteten använder) har bestämt sig och säkert värjer sig från det slags text som skrivs i denna sekund.
