Om man kollar lite bakåt i tiden finns mängder av artiklar m m om arbetet kring den kanon regeringen anser ska vara ”verktyg för bildning, gemenskap och inkludering”. Bl a dyker en text från Sveriges radio upp – angående ett samtal med utredaren Lars Trägårdh. Han anser att ”Västgötalagarna, den äldsta av de svenska landskapslagarna från 1200-talet”, är något ”som skulle kunna platsa i kanon för dess betydelse för det svenska samhället”:
Det här är helt centralt för att förstå Sverige, land ska med lag byggas, idén om att vi är ett samhälle byggt på lagbunden ordning sedan väldigt lång tid tillbaka, så det här är som en slags urtexter som är väldigt viktiga för alla att ha kunskap om.
Den som tycker om att vara kriarättare, alltså nagelfara andras texter, hoppar till och tänker att det heter väl Västgötalagen, i singular? Och som grädde på just det här moset har någon skrivit en mellanrubrik som lyder: ”Land ska med land byggas”.
Vore det inte lite tragiskt så vore det lite festligt att sådana slags misstag och förbiseenden lyser ur texten om en kanon, i sig tänkt att vara en folkbildningens fyrbåk. Även Folket självt har för övrigt ombetts att ge förslag på vad som kan tas med, och tidigare i dag kom en idé farande genom luften. Bokstavligen.
Där jag sitter i skärgården har grannarna med gäster kommit i gång rejält efter dagens lunch och snapsande. Måste man anta. I ett par timmar nu, med väldigt korta avbrott, ljuder signaturmelodin till Hylands hörna. Låtens namn är, ironiskt nog, Zero Zero. Om och om igen sjunger sällskapet:
Lalalalalalalalalalalala, lalalalalalalalalalalala, lalalalalalalalala, lalalalala, lalalalala, lalalalala, lalalalalalalalalalalala, lalalalalalalalala, lalalalalalalalalalalalalalalalalala, lalalalalalalalala.
Lägg märke till hur banala, men även givna, skämt om nollor undvikes.
Lägg märke till hur banala, men även givna, skämt om nollor undvikes.
