Varför rullar vi ut röda mattan och var kommer Falu rödfärg ifrån? Ofta förknippas den röda färgen med starka känslor, kraft och energi och i vår kultur symboliserar rött både kärlek och synd. Det är fotbollsklubbens Arsenals färg, men också Liverpools. Den är socialismen och kommunismens färg, men också de amerikanska republikanernas.
Den röda flaggorna kan även varna. Visserligen minns man dem inte från barn- och ungdom, i alla fall inte annat än, eventuellt, som konkreta stopp- och varningstecken. Under senare decennier har en hel röda-flaggor-kontingent flutit in i svenskan. För egen del stod jag ut med dem rätt långt, men nu känns de väl ofta använda på psykologiska områden. Tänk alla röda flaggor som sätts upp i dejting- och relationssammanhang! Problemet är inte själva bilden, en röd flagga, det är mängden som får en att storkna.
Kärleksforskaren (!) och språkvetaren vid Umeå universitet, Per Boström, har forskat på ”hur vi pratar om kärlek i dag” (DN 5 februari i år) och han säger:
Ser man på språk och kognition som sammanflätade så förstår man att sättet vi pratar på påverkar hur vi tänker, och pratar vi återkommande om icks eller röda flaggor så kommer vi att börja uppmärksamma dem oftare.
Bäst att genast sluta prata om dem, m a o. Men samma mängdanstormning gäller även de röda linjerna. Kan inte föreställa mig att någon missat dem på senaste tiden. Men särskilt nya är de inte. I januari 2022 skrev Utrikespolitiska institutet så här:
I utrikespolitiken talar man återkommande om röda linjer. De kan utgöras av en geografisk gränsdragning eller av en plats, av handlingar eller av ord. I alla fall är det linjer som inte ska korsas om man inte vill provocera sin motståndare.
Wikipedia har en äldre variant: ”Den tunna röda linjen är en term för en utspridd militär enhet som håller fast mark mot ett anfall”. Kan det vara så enkelt som att ”röd linje” oftast är en synonym till ”gräns” eller ”stopp” eller andra liknande enkla ord jag inte kommer på? Det är väl gott om röda linjer i ens hjärnkontor också, förstås.
