När även listor verkar ha en tio-i-topp-lista går luften ur en

En bit in på 80-talet skedde en del förändringar på arbetsplatserna, i alla fall den jag befann mig på större delen av tillvaron. Då började snacket om jobbet att bli allt vidlyftigare och tog snart mer tid än jobbet i sig. Inte för att det plågade mig, man har väl inte varit den mest effektiva arbetaren, men ändå: Principen.

Att göra? Komma i håg? Bocka av?

Nu misstänker man att det som är viktigt inom alla områden, kärnverksamheten, brukar det heta, undergår samma behandling: prata, prata, prata.

Även om jag igår nämnde att radioprogrammet om listor var lite småkul skapade det även en viss irritation eftersom det påminde om ”snackandet” om saker i stället för att utföras. Var och en som skrivit listor vet att de ofta blir så långt man kommer i verksamhetskraft.

Dessutom störde det mig oerhört att de flesta listor kallas att-göra-lista i dag. Lika störande var att en av informanterna, M, satte i gång att förklara skillnaden på ”komihåglistor” och ”att-göra-listor”. Jag går med på att inköpslista är något tydligt eget, men de andra: Pyttsan. Det finns även checklistor och en hel massa andra listor som jag förträngt så fort jag läst om dem.