Den lilla svarta leder oss till fler mörka delar av mänsklig ”kultur”

Klänning från ESC 1964

Något mer gammalt svart än det nya svarta som avhandlades i går är ”den lilla svarta”. Den handlar om en skapligt elegant, enkel, klänning som, sägs det, lanserades på 1920-talet av modeskaparen Coco Chanel. Med ännu elegantare eller färgrika tillbehör blev den en ”räddare” i damernas garderob.

På Wikipedia finns bilder av denna ”lilla svarta” (se den t h, samt detalj av samma bild nere t v), buren av diverse skyltdockor. Sbråkmakaren, försedd med andra ögon än mode-diton, lägger märke till en intressant detalj vad gäller just dessa dockor. Som alla vet har sådana sällan stora likheter med levande människor. Det gäller även dockornas fötter.

Jag letar vidare på nätet och hittar Skyltdockor.se, som drivs av Endito AB, en importör och distributör av skyltdockor. I deras rikliga katalog behöver man inte bläddra länge förrän man lägger märke till den nyss nämnda skillnaden. Där ”männen” får sätta ner hela foten (nu menas rent konkret) har alla kvinnodockorna ”sträckta” fötter, som om de stod på tå. Det här gäller även när dockorna sitter.

 

Sträckt fot med fot- och vadstativ

Avsikten är förstås att de ska bära högklackade skor. Barnvarianterna slipper de onaturliga fötterna, de får väl kläs i lågklackat i skyltfönstren, liksom männen. Vid köp av alla dessa produkter ingår ”Fot- och vadstativ” som naturligtvis behövs för att få alla dockor att stå på sin plats: för de konstgjorda kvinnofötterna är det absolut nödvändigt.

Det är mycket svårt att förstå varför inte fler människor ser kopplingen till kinesiska ”lotusfötter” när man iakttar vår tids jämförbara plågerier. Som dessutom sker frivilligt.

På Lunds universitets hemsida ligger en historiskt-kulturell text med titeln ”Därför går vi i högklackade skor…” Och förresten, ESC, som det står under första bilden, betyder europeiska schlagerfestivalen. Eller europeiska sångtävlingen, om man ska översätta direkt.