Här har jag suttit länge och undrat varför ”klarspråk” tappat sitt berättigande, sin relevans. Många generationskamrater (plus minus tio–femton år) håller ofta med undertecknads språkraptus, men bryr sig inte jättemycket om att de, uppenbarligen, förstår allt mindre av riksmediers nyheter. (Allt utanför dessa medier kan man dubbelfetglömma.)
En kvinna i 80-årsåldern som hörde av sig till Ring P1 hade ett tydligt språkärende, men inte det vanliga om var-vart och de-dem-dom. Som intresserad av politik, omvärldsfrågor, som man säger i dag, brukade hon se SVT-programmet Ekonomibyrån. Inte nog med sitt intresse, dessutom lät hon, för en lyssnare som jag, vältalig och insatt, men hade retat sig på ord hon inte förstod och inte tyckte hörde hemma i ett program av den något ”tyngre” kalibern.
 |
| Var är Jonathans hjärthalva? Bild Jasmin Egger |
Själv anser jag vanligen att man bör slå upp okända begrepp, men nu gällde hennes frågor ord av nutida snitt, kanske så pass ”moderna” att de snart är väck. Inte nog med det, de verkar mest höra till ungdoms- och/eller sociala-medier-lingot.
Första ordet var ”bromance” (och måtte det inte tas in i svenska ordböcker) som avser en stark vänskap mellan män, dock av icke-sexuell karaktär. Det andra höll sig också inom vänskapsgenren: ”BFF”(uttal: "be-eff-eff") och är en förkortning av ”best friends forever”. Kanske är begreppets födelseort vad som förr hette flickrum. Två BFF-are hade varsin halskedja med varsin hjärthalva som hänge. De skulle passa exakt ihop med varandra. Blä. Nu blir jag så arg att jag måste sluta. Puss och kram! Love you! Vilket land.
