 |
| Karmelitklostret i Glumslöv. Bild Bengt Oberger, Wikipedia |
Ibland kommer man inte långt i sin blaska innan man stöter på patrull. Så här löd ingressen till en svensk tidningsartikel:
De lever sina liv i stillhet i en av de strängaste av klosterordnar. Nu störs nunnorna i skånska Glumslöv av trafikbrus och grilldoft från den intilliggande villamattan.
Grilldoften var det som först fångade mitt intresse. Inte för att man talat med dessa nunnor någon gång (eller ens en enda), men nog måste man tvivla på att de skulle kalla grilloset för grilldoft. För den som undrar över detta slags frågor finns ibland inga svar. ”Grilldoft” är inte med i någon av de tre stora ordböckerna.
Tacka för det, hur skulle varenda ordsammansättning en svensk kan hitta på tas med i dem? Om nunnorna väljer ”grillos” finns det i SAOL! För ”grilldoft” svarar SAOL och SO: ”Menar du grillost?” Men vi kan i alla fall välja ”doft” och ”os” efter förleden ”grill”. För det är så vist ordnat att de som inte gillar lukten av grill kallar det ”os”, de andra ”doft”. Nu kan det vara en tudelad upplevelse: tändvätskan brukar inte dofta, men det kan det grillade göra.
Bortsett från just detta exempel hoppas man att de olika luktorden kommer att bevaras för framtiden. ”Os” avser vanligen inget trevligt, det gör däremot ”doft”. Något mer neutralt är ”lukt”: saker ”luktar gott” eller ”luktar illa”. Man kan även säga att något ”doftar gott”, men säger man på allvar att det ”doftar illa” bör man tänka över sitt språk.
Antagligen har de flesta språk olika ord för olika luktupplevelser. Bortsett från oset i artikeln, fanns f ö något jag aldrig hört: ”villamatta”. Det måste ju vara ”villagräsmatta”, tänkte jag, även om det också låter konstigt. Nejdå. SAOL hade med villamattan i årets utgåva, där det fick innebörden ”utbrett villaområde”. Ser man på.
