Nu var det så här: I samband med hyper-, över- och högkänsliga personer dök en figur ur en gammal H C Andersen-saga upp, Prinsessan på ärten. Förr – innan mänskliga mentala inte-
så-jättefarliga-tillstånd hade mängder av namn – kunde man beskrivas som denna kungliga person. Om man mjäkade sig, sa nån gammal: Du var då en riktig prinsessan på ärten!
Googlebildar man sig (eller går till papperskällor) kommer man snart ihåg att prinsessan inte bara var lite känslig för underlag: att hon verkligen kände av ärtan var bevis på hennes kungliga börd. Det finns en kul historia om saken. En ”riktig” kunglighet, norska Märtha-Louise (som delvis lär ha avsagt sig prinsesstiteln) har blivit omtalad för sin andlig- och högkänslighet samt för att tala med änglar. Hon nämnde Andersen-sagan i en SvD-intervju 2018:
– På senare år har jag i stället tänkt att sagan handlar om högkänslighet. Vissa av oss är mer ömhudade och extra känsliga för sinnesintryck. Sett ur det perspektivet kan man säga att jag är en riktig ”prinsessan på ärten” /…/
Jag googlade en fråga om vad det innebär att kalla någon en ”riktig prinsessan på ärten” och AI var som vanligt snabbast med svaret: ”Det används skämtsamt om personer som är mycket finkänsliga, har lätt för att få ont, eller som är väldigt kräsna med sin komfort”. Finkänsliga människor är ganska sällsynta. SO ger beskrivningen ”som visar hänsyn och takt i umgänge”.
Synonymer.se är inne på samma beskrivning av "finkänslig" som undertecknad: ”taktfull, diskret, försynt, hänsynsfull, grannlaga” m fl – alltså ett beteende utåt, gentemot omgivningen, ingen ”inåtgående” känslighet. AI är, enligt min åsikt, ute och cyklar med sin "finkänslighet".
Just det sliter fram min egen överkänslighet: Att man förmodligen är med och utbildar en artificiell intelligens! Men man är väl njugg. Dock har SAOB liknande åsikt om ordets innebörd som AI. Med den vanliga skillnaden att alla de beläggen i ordboken är från 1800-talet.
Googlebildar man sig (eller går till papperskällor) kommer man snart ihåg att prinsessan inte bara var lite känslig för underlag: att hon verkligen kände av ärtan var bevis på hennes kungliga börd. Det finns en kul historia om saken. En ”riktig” kunglighet, norska Märtha-Louise (som delvis lär ha avsagt sig prinsesstiteln) har blivit omtalad för sin andlig- och högkänslighet samt för att tala med änglar. Hon nämnde Andersen-sagan i en SvD-intervju 2018:
– På senare år har jag i stället tänkt att sagan handlar om högkänslighet. Vissa av oss är mer ömhudade och extra känsliga för sinnesintryck. Sett ur det perspektivet kan man säga att jag är en riktig ”prinsessan på ärten” /…/
Jag googlade en fråga om vad det innebär att kalla någon en ”riktig prinsessan på ärten” och AI var som vanligt snabbast med svaret: ”Det används skämtsamt om personer som är mycket finkänsliga, har lätt för att få ont, eller som är väldigt kräsna med sin komfort”. Finkänsliga människor är ganska sällsynta. SO ger beskrivningen ”som visar hänsyn och takt i umgänge”.
Synonymer.se är inne på samma beskrivning av "finkänslig" som undertecknad: ”taktfull, diskret, försynt, hänsynsfull, grannlaga” m fl – alltså ett beteende utåt, gentemot omgivningen, ingen ”inåtgående” känslighet. AI är, enligt min åsikt, ute och cyklar med sin "finkänslighet".
Just det sliter fram min egen överkänslighet: Att man förmodligen är med och utbildar en artificiell intelligens! Men man är väl njugg. Dock har SAOB liknande åsikt om ordets innebörd som AI. Med den vanliga skillnaden att alla de beläggen i ordboken är från 1800-talet.
