rater omvärlden än består en med känns en Melittavariant med filter – och kaffet ner i en termos – som det absolut bästa alternativet. Sen ”vinkännarna” blivit lite tystare har som bekant kaffesnobbarna tagit över, och tröttar ut en med alla goda råd. Och beskrivningar av kaffe som bär star prägel av de gamla vin-orden: blommigt, jordigt, bränd smak, inslag av plommon, choklad och vanilj.
Vi rudimentära kaffedrickare som bara vill ha ett starkt kaffe som inte är jolmigt tunt, som inte har en massa fina smaker vi inte förmår uppfatta, vi nöjer oss med termos.
Vi rudimentära kaffedrickare som bara vill ha ett starkt kaffe som inte är jolmigt tunt, som inte har en massa fina smaker vi inte förmår uppfatta, vi nöjer oss med termos.
 |
| Äldre, typiskt tvåhandshanterad kaffekanna |
Men nu köpte jag, som sagt, en termos med tycke av tv-kanna: trevligt att se på för dem med nostalgisk blick. Desto roligare att denna nya kanna kallas ”enhandshanterad”. Är inte alla kannor enhandshanterade? tänker man först.
Men kommer på alla de ärvda kaffekannor som göms i folks skåp och som inte håller kaffet varmt särskilt länge. Och inte är de enhandshanterade.
Däremot är de ofta vackra, medan de funktionella tv-kannemodellerna ser ut att passa i dagens kök som, tror jag, ännu ser ut som obduktionslokaler: stål, stål och stål.
Däremot är de ofta vackra, medan de funktionella tv-kannemodellerna ser ut att passa i dagens kök som, tror jag, ännu ser ut som obduktionslokaler: stål, stål och stål.
En snabb bildkoll gav vid handen att möjligen träfinishen (vilka ord man kan!) är på väg tillbaka. Däremot lyser ännu apelsin- och avokadofärgade vitvaror med sin frånvaro. Än.
