Det senast citerade ordet markeras inte med rött. Letar man efter en förklaring blir banalaste förklaringen av ordet att man läser noga (wow igen). Detsamma har jag tänkt mig angående närlyssning: man lyssnar noga. För dem av läsarna som inte ligger på golvet avsvimmade eller skriker av skratt utan fortsätter att närläsa bloggen kommer det mer av vrålkoncentrerat content (som betyder innehåll).
En artikel som fångade mitt intresse handlade om ”lågaffektivt beteende”. Termen används vanligen för barn och unga med olika grad av autism. Så här: I stället för att gaffla hysteriskt tillbaka när barnen gafflar hysteriskt, försöker man lugna ner sig själv. Något politiker och andra kombattanter bör pröva på (för egen del går det inte bra, men råd kan man alltid ge).
Artikeln gick ut på att hantera jättejobbiga släktingar och vänner som, på fester t ex, drar upp sina välkända klagomål och diskussionsämnen i samtal som inte tar slut. (För min del kan det vara språkgrejs.) Det var skapligt bra råd från artikelförfattaren, tillika psykologen. Men med ett språk som måste översättas. Här ett citat:
Vad händer med puls och andning när du förstår att Svens rant om tidningsbudet kan komma att kräva en kvarts välvillig lyssning?
”Rant”, tänker nog många, ”vad är det?” De vet vad ”ranta omkring” betyder, men det här är inte samma ord. SAOL har dock med det i 2026 års upplaga. Bredvid vanliga ”ranta” betyder det ”utgjuta sig om, lägga ut orden om”. Ordboken ger exemplet: ”ranta om inflationen”. En amerikansk ordbok förklarar engelska verbet ”rant” med ”klaga högt, vara oresonlig”. Ordet är inlånat m a o, fast vi har flera svenska varianter.
I morgon kommer några ytterligare exempel ur artikeln som kan vara intressanta att förstå för den som vill lära sig att stå ut med jobbiga släktingar och vänner, Sven bland andra, på kommande kalas. Tipsen är bra att ladda med inför midsommar.
