Sexiga kvinnor, män och andra föremål såsom sportbilar o dyl

Man är en tråkig sate, så är det bara. När betydelser för ord glider iväg lite väl långt från ursprungsinnebörden händer det att man vill ropa: ”Men hallå där!” Det exempel jag tänker på är inte speciellt nytt. Adjektivet ”sexig” har gått en lång väg från utmanande persedlar och sig-kråmande kvinnokroppar. Nu börjar i och för sig även män åla och kråma sig på likartat sätt. Allt i den omfamnande ekonomismens namn och tecken.

”Vi ska prata om nåt som inte är så sexigt”, sa kulturjournalisten. Jag skrev inte ner vad det handlade om, utan noterade bara att det inte alls gällde det man annars föreställde sig. Mig stör denna innebördsförskjutning: nu betyder ordet i senaste ”upplagan” av SAOL, 2026, förutom det vanliga kroppsliga sexeriet, även ”spännande, intressant”. Och SO (likaså från i år) har exempel som ”en sexig sportbil; företaget har försökt göra sin image lite sexigare”.

Belysande nog skriver SO om denna ”andra”, icke-kroppsliga innebörd: ibland äv. allmänt positivt om (andra) föremål. Föremål som föremål, objekt som objekt: kroppar och sportbilar.

Tankar komma smygande när ett mejl, Språkbrevet från SVT, SR och UR, berättar hur VM-sportorter, sommarpratare och andra artister samt diverse blandgrejs uttalas: Özgür Özel, bundibugyo, Vancouver. Men hallå en andra gång: uttal på allt möjligt är ofta lätt framgooglat. Om inte annat så ilar AI till ens tjänst innan man hinner säga morfar Ginko. 

Nu är det förstås otacksamt, men visst vore det kul att höra språkvårdares kommentarer kring de sexigt (menar bara ”spännande”) flytande innebörderna och en massa större händelser i svenska språket som får en att tro att det snart kajkar. Men se på fan! SO förklarar mitt, trodde jag, slang-verb: ⟨vardagligt⟩ förflytta sig på vattnet utan mål.